Idag, 22 juli, är det Janusz Korczaks födelsedag, en av dom viktigaste viktiga. Korczaks totala övertygelse om barnets värde och rätt till respekt har spridits världen över genom hans böcker och livsgärning som pedagog, läkare, författare och barnhemsföreståndare.
Janusz Korczak föddes som Henryk Goldszmit i Warszawa 1878. Han va läkare, pedagog, författare, radiopratare och barnhemsföreståndare. Genom åren hann han använda och ta ett gäng olika pseudonymer, det är dock Janusz Korczak som fastnade.
Janusz Korczak ägnade sitt liv åt barn och spred ljus, rättigheter och respekt i en tid som på många sätt var mörk. Det finns så enormt mycket en skulle kunna säga, om honom och hans livsgärning. Hans totala respekt för barnets rätt och tilltro till barnets förmåga borde alla få ta del av. Han pratade inte bara om inflytande, han möjliggjorde för barn att ha inflytande över sina liv och sin situation. Och framförallt uttryckte han respekt.
Tre av dom mest kända böckerna (som du borde ha på din att-läsa-lista) är Hur man älskar ett barn (1919), Barnets rätt till respekt (1928) och Lille kung Mattias (1923).
Barnsynen och det egna manifestet
Såhär inleds boken Barnets rätt till respekt:
"Från vår tidigaste bardom har vi fått lära oss att det som är stort är mera värt än det som är litet. ’Nu är jag stor’, ropar barnet belåtet när man ställer det på ett bord. ’Jag är större än du’, säger en annan stolt när han jämför sig med en jämnårig som är kortare till växten”
Trots att det snart är 100 år sen boken kom ut första gången, så finns det så mycket att fundera på i just det citatet. Det är ju fortfarande såhär vi faktiskt ser på barn och vuxna. Janusz Korzcak gav inga facit eller liksom handböcker för såhär ska en göra. Han va ofta tydlig med att han inte kan ge ett enda råd om han inte känner barnet, och att varje barn är sig självt, barn är olika egna personer. Och dom är framförallt människor.
”Hundra barn - hundra varelser som är människor - inte någongång i framtiden, inte först imorgon, utan nu…just nu…idag. Deras värld är inte en värld i miniatyr, det är en riktig värld, inte med betydelselösa och naiva, utan mänskliga värderingar, dygder, brister och förhoppningar”
Ur Hur man älskar ett barn
Korczak skrev ett manifest för barnets rättigheter, Magna Charta Liberalis, som innehöll tre punkter. Tre punkter som han menade va grundläggande rättigheter (även om han också uttryckte att det kanske finns flera).
barnets rätt till sin död
barnets rätt till den dag som idag är
barnets rätt att vara som det är
Barnets rätt till sin egen död kan låta dramatiskt, vad han menade var att vuxna överbeskyddar och hindrar barnet från att utforska sin omvärld och utmana sig själv i lekar, både i det pedagogiska och i vad han menade va en överdriven renlighet och sterila miljöer.
”Av fruktan för att döden ska ta barnen ifrån oss, berövar vi barnen livet; för att vi inte vill att de ska dö, låter vi dem inte leva”.
Barnets rätt till den dag som idag är, handlar mycket om att få vara i nuet. Att barn är barn idag, och att vi inte hela tiden ska se barn som framtiden, som investeringar. Men också en slags protest mot att det i pedagogiska sammanhang ofta var så att barnen fick meningslösa uppgifter för att träna exempelvis tålamodet. Eller att vi som vuxna disciplinerar barnen med olika metoder som kränker värdigheten hos barnet för att vi tänker att dom måste lära sig inför sitt framtida liv som ansvarstagande vuxen. En slags uppmaning att befria den förtryckta barndomen.
Slutligen vill Korczak att vi ska se det unika barnet och respektera barnet för vem hen är. Att vi ska anpassa våra förväntningar utifrån barnets intresse, personliga förutsättningar och vem barnet är. Att vi helt enkelt ska sluta forma barnen efter våra önskningar och stressa och pressa barnen till prestationer som inte är anpassade.
Barnhemmen och sommarkolonin
År 1912 fick han möjligheten att ansvara för ett barnhem för judiska barn i Warszawa, ”de föräldralösas hus” (Dom Sierot). Där var han i 30 år, han bodde högst upp under taket och fortsatte sin medicinska praktik genom att ha koll på och sköta barnens hälsa på barnhemmet. Hans rum blev både bostad, skrivstuga och läkarmottagning. Barnhemmet va till för barn mellan ungefär 7 och 14 år. På den tiden präglades ofta barn- och ungdomshem av fängelseliknande former och praktiker. Tillsammans med Stefania Wilczyńska skapades helt nya rutiner utifrån deras syn på barnen som människor. Arbetsdelningen, medbestämmande och demokrati var det som kom att prägla barnhemmen.
Efter ett gäng år startades en sommarkoloni, Rózyczka (Lilla Rosen) där barnen kunde vara på sommaren. Och efter ett tag fick barnhemmet en donation som möjliggjorde en bit land vid kolonin där det odlades grönsaker och byggdes ett internat (1927) för barn i förskoleåldern. Det va ofta små barn som va svårt skadade av vanvård som kunde vårdas där och när dom blivit friskare och äldre kunde de sedan bo på barnhemmet.
Vid sidan av kolonin och barnhemmet va han också pedagogisk ledare för barnhemmet ”Vårt hus” (Nasz Dom) där katolska barn bodde. Och så skrev han böcker, va redaktör för en barntidning, bedrev egen forskning och va radiopratare.
”… att barnens främsta och oantastliga rättighet är rätten att uttrycka sina tankar, att aktivt delta i de bedömningar och domslut som gäller dem själva. När vi mognar till att känna respekt och förtroende för barnen, när de fått förtroende både för oss vuxna och själva framför vad de tycker om sina egna rättigheter- då kommer en stor del av problemen att minska och misstagen blir färre”
Ur Hur man älskar ett barn
Kamratdomstol och parlament på barnhemmen
På barnhemmen präglades hans syn på barnet som fullvärdiga människor i allt som rörde vardagen, utbildningen, och det praktiska. Köket, tvätten, förrådet, skötseln av fastigheten, tillsynen, tidningen och (kamrat)domstolen är anförtrodda åt barnen själva. Och mycket av arbetet gjordes tillsammans med vuxna.
Kamratdomstolen handlade om just en slags domstol som kunde säga att nån är skyldig eller skyldig. Korczak menade att barnen har rätt till att seriöst behandla deras problem, att rättvist tänka igenom dom. Det ska inte vara beroende av en vuxens goda vilja. Barn har rätt att protestera och klaga.
Och domstolens inställning var att om någon gör nåt ont är det bäst att förlåta honom. Den första veckan hade domstolen 34 ärenden, där alla dom anklagade hade anmält sig själva till domstolen. Domarna var barn själva och dom valdes genom lottning, alla hade därmed möjligheten att se hur svår och viktig rättvisan kan vara. Domstolen beskrevs som viktig för att den är lugn, den är aldrig på dåligt eller gott humör, att den varen tycker om eller tycker illa om någon och att den lugnt lyssnar till förklaringarna. Men allt gick ju inte tusen procent smidigt. Under en period lades domstolen ned, eller på paus för att kunna utvecklas och bli bättre.
Sejmen- Parlamentet skulle också skapas och vara ett demokratiskt organ på barnhemmet. Parlamentet kunde formellt bekräfta eller förkasta dom lagarna som domstolen (eller senare domstolsrådet) tog fram. Och parlamentet skulle också besluta om kalendern. I kalendern fanns exempelvis dagar som Den första snön (en dag för snölekar, utflykt osv) De avlidnas dag (under morgonbönen nämt namnen på dom barnen som dött på barnhemmet) och smutsgrisens dag (då det va förbjudet att tvätta sig).
Återigen så återkommer Korczak till synen på barnet som människor. Vuxna har domstolar, parlament och andra forum där frågor kan lyftas, tas på allvar och beslutas.
Barns egna röster, i tidning och radio
Janusz Korczak var också författare och skrev otroligt många artiklar och ett tjugotal böcker. Lilla revyn (Mały Przegląd), var en tidningsbilaga som han var redaktör för under en tid. Lilla Revyn byggde på texter skrivna av barn, för barn. Det var en tidning som blev viktig ur flera aspekter, dels för att det var barn själva som stod för innehållet och dels för att tidningen kom ut trots antisemitismen som ökade under 1930-talet i Polen.
I radio dök Janusz Korczak upp som Den gamle doktorn, där han helt enkelt pratade till barn om saker som va viktiga för barn själva, genom att svara på barnens egna frågor. Radioprogrammet stoppades dock efter hårda påtryckningar med tydliga antisemitiska grunder.
Janusz Korczak dog tillsammans med barnen
När Tyskland anföll Polen 1939 påverkade det också Korczak och barnen. I november 1940 tvingades det judiska barnhemmet att flytta till provisoriska lokaler inne i ghettot under mycket svåra förhållanden. Mycket av hans tid gick då åt att försöka hitta mat och andra förnödenheter till barnen. Det blev svårare och svårare att upprätthålla rutinerna och arbetsformerna ju längre andra världskriget pågick.
Den 5 augusti 1942 omringades barnhemmet av nazistiska soldater. Korczak och barnen fördes till förintelse- och dödslägret Treblinka, där de mördades av nazisterna. Det sägs att han gavs flera chanser att fly för att rädda sitt liv, men att han valde att följa med barnen.
Det finns flertalet bilder skildrade från hur Janusz går först i ledet, med ett litet barn på armen och hur han håller ett annat barn i handen och dom ungefär 200 barnen bakom sig mot stationen i Warszawa och tåget mot förintelslägret Treblinka.
Barnen och Korczak dog tillsammans i gaskamrarna.
Mer om Janusz Korczak
Ylva Mårtens, journalisten som också kämpat för barns rättigheter, har gjort ett radioprogram om Janusz Korzcak under serien Barndomens betydelse.
Ylva Mårtens gästade också Barnrättssnack, i avsnitt 104, där vi pratar om yttrandefrihet, barnsyn, respekt, kontakt och att lyssna på barn. Du hittar hennes avsnitt här
