Svaret kanske är på implementering barnkonventionen på 290 olika sätt. En del gör fantastiska saker och kämpar varje dag och på andra ställen finns långt mer att önska. Det är också problemet, det ser väldigt olika ut för barn beroende på vilken kommun du växer upp i.
Sveriges kommuner och regioner gjorde under några år en undersökning bland alla kommuner och regioner i Sverige om hur det går med implementeringen av barnkonventionen. Det va rätt intressant att se allt ifrån vilka kommuner som antagit ett styrdokument till vilka regioner som har en anställd funktion som arbetar med implementeringen. Men sen slutade SKR göra den tyvärr.
Som tur är tog Bris upp den bollen. Och Bris har nu i några år gjort en kommunundersökning med lite olika frågor kopplat till implementeringen av barnkonventionen. Den tänkte jag gå igenom lite kort här, strax.
Vanligaste frågan jag får
En av dom absolut vanligaste frågorna jag får är: Vilken kommun har kommit längst i sitt barnrättsarbete? Vilka har lyckats?
Tyvärr ger jag altid ett tråkigt svar. Det finns ingen. Varje dag, i varje kommun finns det barn som inte ens har en chans att få tillgång till sina rättigheter. Och varje dag kränks barnets rättigheter i alla delar av Sverige. Det finns givetvis massivs med personer, enheter, förvaltningar och kommuner som gör fantastiska saker. Som vill bli bättre, också blir bättre och gör det tillsammans med barn och unga. Det ska vi såklart lära och inspireras av!
Men helhetsgrejen, att hela kommunen, inom alla områden som konventionen omfattar, att tillfullo av resurserna, att prioritera barnets rättigheter. Eller att varendaste anställd och förtroendevald maxar varje dag specifikt för barnets rättigheter. Nej, det finns faktiskt inte. Det tenderar att fastna nånstans, antingen på styrningen eller hos eldsjälarna. Det krävs både snack, strategi och verkstad. Och med fokus på verkstad.
När vi pratar om implementering barnkonventionen och vem som lyckas, kommit längst eller ligger i framkant gör det rätt ofta att vi tappar fokus på barnen. Dom det faktiskt handlar om. Målet kan ju inte va att ’komma längst’. Det måste ju va att varje barn ska ha kunskap om, tillgång till och kunna använda sig av sina rättigheter. Vi får inte glömma det.
Några kommuners arbete med implementering barnkonventionen
Men. Eftersom folk brukar bli så ledsna när jag svarar ingen eller att vi inte ska prata om vem som ligger i framkant, så brukar jag ändå ge lite olika exempel. Organisationer som gör bra saker att inspireras och läras av, men som liksom inte är 'klara'. Så här kommer några såna:
- Kulturförvaltningen i Malmö stad. Resurskartläggningar på förvaltningen, barnsynen på allaktivitetshusen, arbetet och framförallt prioriteringsbesluten när det kommer till den kulturella allemansrätten för barn och att det inte är en ensam driven kraft som gör. Dom är många. Det är mäktigt.
- Vimmerby kommun har i många år jobbat för att barn själva ska känna till sina rättigheter, genom barnpiloter (som själva är barn), föreläsningar till barn och motionsspår barnkonventionsslingorna. Det är en del som vi lätt missar i barnrättsarbetet, att hitta nån slags systematik i att barn ska få kunskap om sina rättigheter mer än en gång om året på FN-dagen.
Plus, Vimmerby kommun har (nog) Sveriges bästa kommunpenna! En penna som liksom magiskt har en utdragbar del med en minivariant på barnchecklista! Plus kaffekoppar med artiklar i barnkonventionen på i kommunhuset. - Tycker ambitionen hos Planenheten i Tanums kommun är topp! Riktlinjer och framförallt en checklista för detaljplaneprocessen som vänder på det. Istället för att ställa frågan om det ska snackas med barn och unga så utgår den från att det görs. På så sätt kan barns kunskaper, erfarenhet och röster synliggöras och bidra till bättre planer. Vända på grejen gillar jag.
- Bättre kvalitet och enhetlighet i barnkonsekvensanalyserna när vuxna är målgruppen, det har socialförvaltningen på Ekerö kommun jobbat med. Viljan att analysera och utveckla rutinerna som finns och göra bättre för barn när fokus är vuxna, sånt är ju väldigt svårt att ogilla.
Representanter från flera av dom här organisationerna har dessutom gästat Barnrättssnack, så gillar du podd finns en hel del att lyssna kring.
Bris kommunundersökning 2024, vad säger den?
Det är i kommunerna det börjar, så lyder titeln på Bris kommunundersökning 2024. Titeln speglar också så det faktiskt är. Varje kommun fattar dagligen beslut som påverkar barn. Det handlar om folkhälsa, utbildning, skyddsnät, hemmet och fritid och kultur.
Kommunundersökningen i korthet
- Totalt så svarar ungefär hälften (163 kommuner svarade på merparten av frågorna) av Sveriges 290 kommuner på undersökningen.
- Undersökningen består av ett gäng frågor som rör styrdokument, om barnkonsekvensanalyser görs, om det finns särskilt ansvariga för barnrättsarbetet med mera.
- I korthet säger Bris att det går sakta, men ändå lite framåt sen den första undersökningen för fem år sen.
- Bris ser att dom kommuner som svarar att dom har en strategi i högre utsträckning svarar att dom har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter och strukturerade arbetssätt för att göra barn delaktiga.
- Kommunerna uppger själva att dom främsta hindren i arbetet är resurser, rutiner och att det saknas prioritet i högsta politiska instans. En del menar också att ett hinder är att barnkonventionen ses som en separat arbetsuppgift snarare än en integrerad del av arbetet.
Implementeringen, vad säger kommunerna?
Det går sakta, men går ändå framåt. Såhär svarar kommunerna på frågor som rör implementeringen i stort:
- Närmare 70% (nästan 7 av 10) har en strategi för att implementera barnkonventionen i kommunens alla verksamheter.
- Nästan 80% av kommunerna med en strategi har i hög utsträckning arbetssätt som tillämpas barnets rättigheter (inom barnomsorg och förskola).
- 2 % av kommunerna uppger att dom gör en barnkonsekvensanalys på kommunens budget. Och 24% uppger att dom delvis gör en analyserar hur budgeten påverkar barn. (2% av 163 kommuner är typ 3 kommuner.
- Hälften av kommunerna som svarat uppger att dom har en person eller grupp som har ett särskilt ansvar att arbeta med eller driva på implementeringen av barnkonventionen
- Av dom kommuner som uppger att dom har en person eller grupp med särskilt ansvar, finns allt som oftast dom personerna inom socialförvaltning eller utbildningsförvaltning (alltså typ 40 kommuner).
- Det finns oftare strukturer för att göra äldre barn delaktiga än yngre barn.
- Tillräckligt med resurser svarar 23% av kommunerna i mycket hög grad är den största utmaningen i arbetet.
- Andra utmaningar i arbete svarar kommunerna är (bristen på) rutiner, praxis och arbetssätt, prioritet i högsta instans och personalens kompetens
Det går alltså lite framåt. Men ändå.
Det är slående hur otroligt olika det är. Både i form av intresse, kunskap, resurser och vilja. Och det är ju inget nytt. Men samtidigt så himla viktigt att belysa. Det kan inte va beroende på vilken kommun du råkar bo i som ska avgöra om du ska få tillgång till dina rättigheter eller inte.
Min bild är att det också är sjukt svårt att veta vad kommunerna menar. Alla lägger in rätt olika i vad det hela handlar om. Det finns ju dom som säger att dom gör en barnkonsekvensanalys som är långt ifrån vad jag skulle kalla detsamma. Eller att en säger att en gått utbildning men de facto saknar grundläggande kunskap om konventionen. Eller så tänker en att vi möter ju barn, därför tillämpar vi rättigheterna. Alldeles för vanligt om du frågar mig. Sen finns det ju dom kommuner som har kunskap och vet vilka krav som ställs och därför också svarar på ett helt annat sätt. Men det är ju också lite det som är grejen med enkäter, vi kan ju inte veta vad mottagaren har för förståelse, kunskap eller tanke när hen svarar.
Är du nyfiken på vad Bris kommunundersökning visade förra året, så hittar du den här.
Barns delaktighet i kommunerna?
En av frågorna i undersökningen är I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, för följande åldersgrupper?
Att lite mer än en tredjedel av kommunerna som svarat på undersökningen menar att dom i stor utsträckning har arbetssätt som gör äldre barn delaktiga, är rätt sämst skulle jag vilja säga. Det är ungefär hälften som svarar att dom delvis har arbetssätt att göra barn delaktiga. En tredjedel.
Ska en va kritisk så kan en ju också fundera på frågan och svaren.
- Att ha ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga är inte samma sak som att göra barn delaktiga.
- Att va delaktig är inte samma sak som att ha inflytande.
- Stor utsträckning inte samma sak som att barn faktiskt görs delaktiga och har inflytande i frågorna.
- Vem är det som bestämmer vad som är beslut som rör barn?
Det här är ju alltså inget som Bris undersökning tar upp, det är mina reflektioner. Men kändes ändå viktigt att poängtera att det kan va svårt att förstå om barn faktiskt har inflytande eller inte. Det är ju dessutom så att vi inte har en aning om vad barn själva upplever. Med tanke på att barn och unga själva upplever att det är svårt att ha inflytande i sina kommuner så är det intressant läsning.
Få har strukturer för delaktighet och dom yngsta barnen
När det kommer till kommunernas arbete med dom yngsta barnen och delaktigheten är siffrorna såhär:
- 20% svarar att dom i stor utsträckning har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
- 49% svarar att dom delvis har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
- 17% svarar att som i mycket liten utsträckning har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
- 5% svarar att dom inte alls har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
- 9% svarar att dom inte vet om dom har ett strukturerat arbetsätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dom.
Sen ökar siffrorna något när det kommer till dom äldre barnen. Exempelvis är det 31% av kommunerna som svarar att dom i stor utsträckning har ett strukturerat arbetssätt för att göra barn i åldrarna 7-12 år delaktiga i beslut som rör dom. Och siffran är 36% när det kommer till barn i åldrarna 13-18 år.
Frågan djupdyker lite mer sen, med fokus på delaktighet inom särskilda verksamhetsområden. Där socialtjänst, utbildning, kultur och fritid är dom som uppger att dom i stor utsträckning har arbetssätt att göra barn delaktiga.
- Socialtjänst 55% i stor utsträckning och 32% delvis
- Barnomsorg och förskola 52% i stor utsträckning och 33% delvis
- Grundskola och fritidshem 51% i stor utsträckning och 34% delvis
- Kultur, fritid, idrott och föreningar 46% i stor utsträckning och 33% delvis
I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, inom följande verksamhetsområden? Bild från Bris kommunundersökning.
Summering av Bris kommunundersökning
Det finns en hel del att önska, det kanske en kan säga är min summering. Det är kanon att det går framåt, att kommuner upplever att dom har mer kunskap, att det finns strukturer och arbetssätt och att dom också känner sig peppade att göra mer.
Men om vi tänker på att det är 35 år sen konventionen antogs och att den varit lag i Sverige i snart 5 år. Ska vi verkligen va nöjda då? Borde vi inte istället ifrågasätta varför det kan va en sån stor skillnad mellan kommunerna?
Vill du vet mer eller prata om implementering av barnkonventionen i din organisation?
Visste du att jag i många år va anställd i olika kommuner med uppdrag att implementera barnkonventionen? Dom senaste 7 åren har jag istället som konsult hjälp många organisationer med att integrera ett barnrättsperspektiv i både aktiviteter, verksamheter och organisationer som helhet.
Vill du veta mer om olika steg i arbetet med att implementera barnkonventionen, och få tips och trix? Hör gärna av dig!
Gillar du att lyssna på poddar så är ju Barnrättssnack ett hett tips! Vi har ju både pratat själva och med gäster om implementeringen och vilka krav barnkonventionen ställer. Tre av dom av avsnitten hittar du här.
