När barn bjuds in och vuxna tar över

Vuxna förstör tyvärr barns och ungas medverkan på konferenser alldeles för ofta. Om vi vill att barn och unga ska delta i paneler, seminarier och samtal behöver vi rannsaka oss själva och skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande.

Det är lätt att fastna i allt som går bakåt när det gäller barnets rättigheter, eller i hur vi misslyckas med att leva upp till barnkonventionens krav. Samtidigt finns det ju positiva saker, som att fler fattat vikten av barns och ungas delaktighet och inflytande, även på konferenser i panelsamtal och föreläsningar.

I grunden är det ju topp. Men, dom senaste åren har vuxnas ivran att ha med barn och unga kommit att ske på bekostnad av barnets bästa. Och väldigt ofta sker denna ivran helt oreflekterat av vuxna. Av dom som arrangerar, som leder samtalen och medverkar. Eller av beteendet hos dom vuxna i publiken.

I den här texten hittar du dels exempel på saker vi som vuxna måste sluta med och vad vi behöver fundera på när vi vill bjuda in barn och unga till våra konferenser och samtal. Du hittar det i dom här rubrikerna:

När vuxna inte kan låta bli

Minns väldigt väl en konferens för nåt år sen där arrangörerna stolt berättade att hela seminariet var ordnat av unga. Allt hade ungdomarna fixat! Det lät såklart väldigt intressant och jag såg till att va i tid för att lyssna.

Seminariet leddes av två unga moderatorer, och i panelen satt två vuxna och en ungdom. Ämnet? En metod eller typ koncept för ungas inflytande. På pappret kanon. Men, det va ett helt katastrofalt seminarium, om vi tittar på det utifrån just inflytande-aspekten.

Moderatorerna gjorde ett klockrent jobb. Det var inte dom som var problemet. Problemet var den vuxna projektledaren för inflytandeprojektet. Scenen va som vid dom flesta seminariesalarna. Moderatorerna stod lite vid sidan av tre ståbord, projektledaren bredvid dom, i mitten den deltagande ungdomen och längst ut i hörnet forskaren.

Så börjar samtalet.

Det börjar med att moderatorerna introducerar projektet och ställer några frågor till vuxna forskaren. Det är typiska vuxenfrågor, som kräver ganska långa svar. Sen får den unga deltagaren en fråga om vad hen lärt sig. Och sen fick vuxna projektledaren en fråga.

Hen flyttar på ståborden och tar sisådär 7 kliv framåt mot publiken och ifrån övriga paneldeltagare. Sen håller projektledaren typ en föreläsning som svar på frågan. Hen tar totalt över hela samtalet. Tar över bokstavligen med sin plats och positionering, med längden på sitt svar och genom att totalt rikta fokus på sig själv.

Efter ett tag gick projektledaren tillbaka till sin plats och moderatorerna fortsatte ställa frågor till dom andra. Mot slutet av samtalet hände en typ samma grej igen och moderatorerna försökte lite skämtsamt säga nåt i stil med:

Nu gör du ju exakt sådär som vuxna alltid gör- tar över.

Den vuxna skrattade mest till och förklarade hur viktigt det ändå va att säga en grej till. Och pratade fortsatte prata.

Det här händer alltså under ett seminarium där samma vuxna så stolt och glatt inför det hela berättat att ungdomarna planerat och ska genomföra alltihop. Där själva projektet handlar om ungas inflytande.

Tyvärr är det här inte ett tragiskt undantag.

Vi vuxna säger att vi vill lyssna på unga.
Men vi tar över. Igen och igen.

Det är vi vuxna som är hinder för barn och ungas rättigheter. Tro inget annat.

Vad jag gjorde? Jag försökte se extra vänlig och snäll ut och riktade min blick mot ungdomarna så mycket jag kunde. Efteråt gick jag fram och sa att dom gjorde ett riktigt bra jobb och att det va synd att dom inte fick mer plats. Nån vecka efteråt pratade jag också med konferensarrangören och uppmanade att ta fram både stöd och krav till kommande evenemang där unga ska medverka.

Har du varit med om något liknande? Eller har du bra exempel på när det faktiskt funkat? Vad kan vi göra bättre?

Och undrar du vad som faktiskt står i barnkonventionen om inflytande och delaktighet, så kan du läsa om det här, i artikel 12.

Vill du ha med barn och unga på din konferens? Läs det här först.

Ju fler barn som bjuds in till konferenser, desto fler symboliska event verkar det ibland bli. Har dom senaste åren tyvärr fått se barn som blivit gulliga dekorationer och pynt, vuxna som druckit alkohol när barn uppträdde och i princip överröstade barnen som uppträdde. Har hört vuxna som förminskat barns berättelser och vuxna som mest pratat om sig själva istället för att lyssna och alldeles för många fler dåliga grejer. Det är ändå väldigt fascinerande, trots att vi pratar så mycket om barns och ungas inflytande och deltagande - så ska vi ändå alltid va med, och det slutar alltid med att vi tar över? Varför?

Jag vet att en "gör inte"-lista inte är optimalt (risken är hjärnan hoppar över inte, och istället tänker att en ska göra’t). Men. Ibland måste en faktiskt visa hur sämst vi kan va. Så, här är en inte-lista som jag hoppas vi kan förändra till kommande konferenser och mötesplatser.

Gör-inte-listan funkar lika bra för dig som arrangerar, föreläser, panelsnackar som för dig som hänger på konferenser. Det här är alltså saker jag själv sett dom senaste åren, inget hitte-på.

Gör inte det här när barn deltar på din konferens

❌ Ha inte barn som uppträder för att ha ett gulligt inslag på er helt annars supervuxliga konferens
❌ Kasta inte ut barnen på en scen utan nån som helst förberedelse eller info om vad det handlar om
❌ Sätt inte 8 vuxna och 2 barn i en panel när fokus ska va barnets perspektiv.
❌ Ha inte den vuxnes förnamn, efternamn och titel på skärmen när barnet syns med förnamn och ålder
❌ Presentera inte medverkande vuxna med ett cv och allmänt lång erfarenhets- och kunskapslista med och medverkande barn med namn och skola.
❌ Försök inte impa med alla förkortningar, extra svåra ord och sånt som ni brukar använda inom er organisation.
❌ Ge inte barnen dom dåliga mickarna och vuxna helt fungerande mickar
❌ Ge inte vuxendeltagarna varsin mick när barnen får dela på en mick
❌ Gå inte fram till barnet i panelen efteråt för att berätta hur bra du och din verksamhet är
❌ Gå inte fram till barnet efteråt för att försvara och försöka förklara varför du tror att den vuxne gjorde si eller så, när barnet berättat om kränkningar eller att vuxna inte lyssnat
❌ Bjud inte in barnen till möte med dig för att det låter bra där och då i panelen, men att du sen skiter i att svara när barnen kontaktar dig och vill fortsätta samtalet
❌ Se inte förbannad och sur ut exakt hela tiden när barn pratar i din panel men glad och nickande när vuxna pratar i din panel
❌ Ta inte förslag som barnen lyft och förminska dom för att göra en poäng av att ditt förslag är ’bättre'
❌ Om din vuxen-powerpoint inte gör som du vill, låt inte det ta tid och fokus från det barnen vill förmedla. Ta inte över och skapa drama om en powerpoint!
❌Va inte den sura i publiken som kritiserar barnet för det hen sagt om hens upplevelser av andra vuxna
❌ Ställ inte gränslösa frågor om barnens upplevelser, trauma och känslor när du är publikperson
❌ Fota och filma inte barnen hej vilt och lägg ut på alla sociala kanaler som finns

Vill du att barn och unga ska medverka på din konferens? Gör det på rätt sätt.

Så, vad behöver vi göra istället då? Här kommer lite tankar eller råd till dig som vuxen som fixar konferenser där barn och unga medverkar.

Innan du ens börjar planera din konferens fundera på varför barn och unga ska vara med. Är det för att ni behöver bredda representationen, för att deras röster verkligen behövs, för att det ska se bra ut, eller för att det vore kul?

Barn och ungas tankar och medskick kan va med utan att dom fysiskt måste va där. Ni kan på massa olika sätt lyfta fram barns och ungas kunskaper, erfarenheter och medskick till vuxna på konferensen utan att dom måste va fysiskt på plats. Det är också ett alternativ.

Ibland är det mycket bättre att inte ha med barn och unga alls än att vi helt oreflekterad typ kastar in barn och unga i ett sammanhang som inte är schysst.

Du behöver såklart göra olika saker beroende på om du är arrangör eller om du är den som tar med barn och unga till en konferens för att dom ska medverka.

Om du är arrangör fundera exempelvis på dom här grejerna:

hur kan barns perspektiv lyftas utan att barn själva är fysiskt närvarande i rummet?
hur vill barn själva medverka?
vilka teman och områden tycker barn att ni ska foka på under konferensen?
hur kan vi skapa en trygg miljö där barns röster tas på allvar?
hur kan vi se till att barn inte är en minoritet i en vuxendominerad programpunkt
hur kan vi minska maktobalanserna? Och hur kan vi göra så konferensen är kul och intressant för dom barn som är med?
vad innebär det för barn att missa skolan, hur kompenserar du för det?
se till att barn får stöd och info både före, under och efter konferensen.

Så möjliggör vi för barn och unga att medverka på konferenser – före, under och efter

Du som vuxen har ett ansvar om barn och unga deltar i paneler, samtal eller seminarier. Det räcker inte att bara att se till att dom liksom får en plats i programmet. Du behöver skapa förutsättningarna, så det blir så bra som möjligt! Det gäller att fundera på grejer både före, under och efter för att medverkan ska vara meningsfull och trygg.

Här är en lista på grejer som en kan fundera och tänka på. Listan kan såklart göras längre, så fyll gärna på med dom grejer som barnen du möter vill ha med på listan.

Före konferensen, seminariet eller samtalet

Frivillighet. Se til att det är frivilligt såklart. Inget tvång och en får ångra sig.
Information. Ge info, så dom vet vad det är för sammanhang vad det hela kan leda till och hur deras medverkan kan va
Formerna. Prata om formerna för medverkan, hur vill dom delta? Snack, video, samtal, intervju, debatt. Hur vill dom själva att det ska va?
Relevans. Upplever barn och unga själva att konferensen är relevant? Är frågorna viktiga för dom? Är det ett ställe där deras kunskaper och erfarenhet kommer till sin rätt och respekteras?
Förberedelserna. Vilken förberedelse är viktig för dom själva utifrån det seminariet ska handla om. Behövs mer info, stöd med anteckningar eller manus. Skriv ut och fixa det dom behöver.
Lokalen. Kolla vilken info dom vill ha om scenen. vill dom stå, sitta, ha handmickar eller myggor.
Tillgängligheten. Ha koll på tillgängligheten. Vad är det barnen och ungdomarna behöver för att det ska funka, och se till att arrangören kan möta det.
Ledighet. Se till att du har fixat ett intyg till skolan i förväg, som de kan använda om de vill. Dom ska inte behöva be om det själva.
Kostnader. Ha koll på om det innebär resekostnader som ni behöver fixa, kostnader för mat och om dom får betalt för sin medverkan eller inte
Signaler. Prata och bestäm innan om ni vill ha vissa signaler eller tecken att kan använda under själva samtalet - om en blir nervös, får panik, vill pausa eller nåt annat.
Riskmedvetenhet. Är konferensens tema eller det barn förväntas dela med sig av frågor som kan kopplas till olika former av risker? Är det känsliga frågor, områden som har inneburit ett trauma? Finns det konsekvenser relaterat barnens medverkan, som ni måste adressera och säkra upp? Har barnet en allergi eller sjukdom ni behöver ha koll på eller kan eventuella resan till konferensen innebära risker?
Ansvar. Vem tar omhand det barn och unga berättar? Vet ni redan innan om det handlar om ren info, att det ska ageras på eller nån som ska ta omhand. Vem ansvarar för att det som sägs ageras på - om det är syftet?

Under konferensen, seminariet eller samtalet

Fotoregler. Inled programpunkten med att berätta vad som gäller kring foto och filning av dom barn och unga som medverkar. Oavsett vad som står i programmet bestämmer ni tillsammans med barnen hur ni vill ha det.
Löftet. Ställ inte andra frågor än dom ni kommit överens om (om ni inte kommit överens om att det är ok att ställa vilka frågor som helst)
Signaler. Håll koll på signalerna och tecknen ni kommit överens om
Teknik. Strular tekniken, skit i det. Låt inte det ta fokus från det barnen vill förmedla.
Sista ordet. Ställ en extra fråga om det är nåt dom själva velat säga men inte fått utrymme att berätta. Säkerställ att dom fått fram sitt budskap.

Efter konferensen, seminariet eller samtalet

Snacka direkt efteråt - hur kändes det?
Följt upp efter ett tag- hur va helhetsupplevelsen, vad har hänt sen dess?
Reflektera över din medverkan som vuxen- fråga om det är nåt du som vuxen skulle ha gjort på annat sätt?
Reflektera över arrangemanget - är det nåt arrangören borde veta om?

Vill du skapa förutsättningar för barns och ungas deltagande och inflytande på din konferens, seminarier eller samtal?

Vilka är dina erfarenheter? Ska du planera en konferens, seminarier eller liknande? Vill du snacka om hur det kan bli ett meningsfullt tillfälle för alla, även barn och unga som medverkar? Jag är gärna med och planerar er grej så det blir barnrättsbaserat!

Och vill du ha det här inlägget som en enkel, variant på checklista - hör av dig.

Och hör av dig om ni vill ha stöd i att ta fram strukturer eller metoder för barns och ungas inflytande. Jag utvecklade exempelvis ett koncept för typ tre hundra år sen när jag jobbade i Kungsbacka kommun, kommunutvecklare. Det är en struktur en kan jobba med, långsiktigt. Idag finns det kommunutvecklare på väldigt många ställen runt om i Sverige. Det är såå roligt och bra! Du kan läsa mer om konceptet här: Kommunutvecklare - ett jobb, en metod, lärdom och barnrättsarbete i praktiken!

Hoppas vi hörs!

Och just ja! Vi har pratat om barns och ungas delaktighet och inflytande under många avsnitt av Barnrättssnack. Du hittar ett av dessa här.