Barnombudsmannens rapport beskriver barns och ungas erfarenheter av olika former av våld under uppväxten och sambanden mellan levnadsförhållanden och risk att involveras och utnyttjas i kriminalitet.
Barnombudsmannen har lämnat en rapport till regeringen, utifrån uppdraget kring barn och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet. Rapportens titel är ”Det har alltid funnits våld, alltså när det har funnits problem.” Du hittar hela rapporten här.
Uppdraget Barnombudsmannen har varit att beskriva barns och ungas erfarenheter av olika former av våld under uppväxten, och eventuella samband mellan barn och ungas uppväxt- och levnadsförhållanden och risk för att involveras och utnyttjas i kriminalitet.
I den här texten hittar du en sammanfattning av Barnombudsmannens rapport. Den innehåller:
Några sammanfattande punkter
Barnen vet mycket väl att de begått allvarlga kriminella handlingar, de vet att det är fel. Det finns inget ifrågasättande av att de blivit frihetsberövade, men de vill lyfta och synliggöra att det inte fått eller inte fått rätt hjälp som barn under uppväxten. Och de flesta har i Barnombudsmannens intervjuer uttryckt att det varit skönt att för första gången få prata om saker som gjort ont under uppväxten.
”Barn som har utsatts för övergrepp, försummelse och trauma i hemmet eller har föräldrar med missbruksproblem, löper större risk att bli involverade i grov kriminalitet. Gäng erbjuder många lockelser för sårbara barn...”
För många har våld varit en konstant del av barndomen och är det än i dag.
Supertydligt att våldsutsatthet i hemmet är en återkommande och allvarlig riskfaktor bland barnen som senare hamnar i kriminella miljöer.
Ytterst få har fått frågor om sin egen utsatthet för våld.
Nästan alla som intervjuas berättar att dom inte fått möjlighet att bearbeta sina upplevelser av våld under uppväxten.
Det är vanligt att barnen levt i destruktiva hemmiljöer, där barnens vuxna haft missbruksproblem, psykisk ohälsa eller att kriminella handlingar varit närvarande.
Barnen har tillbringat mycket tid utanför hemmet, för att undvika det dåliga, och har då hamnat i annan utsatthet.
Adhd och ptsd är vanliga diagnoser hos barnen.
Majoriteten av barnen har ofullständiga betyg med hög skolfrånvaro.
Barnen har en djupgående brist på tillit till omvärlden och stödstrukturer och söker trygghet i andra sammanhang.
Barnen längtar efter att bli sedda, förstådda och att få hjälp.
Fokus från vuxna har varit barnets eget beteende snarare än miljön och utsattheten de levt i.
Barnen ses antingen som förövare eller offer, nästan aldrig båda delar.
Tjejerna reduceras ofta till offer när kriminaliteten diskuteras. Deras roll och kriminella handlingar osynliggörs.
Killarna ses ofta enbart som förövare. Deras egen utsatthet för våld och trauma osynliggörs.
Kriminella gängen ger barnen vänskap, mening, syfte, tillhörighet, skydd och trygghet, pengar och gåvor, nöje och spänning.
Vad och hur Barnombudsmannen gjort
I arbetet har Barnombudsmannen genomfört en enkät (543 svar) och (88) intervjuer med barn som är frihetsberövade. Barnombudsmannen har genomfört 88 (19 tjejer och 69 killar) intervjuer med barn och unga mellan 15 och 24 år som befinner sig på låsta institutioner. 40 av de intervjuade är 15-17 år och 48 är unga 18-24 år. De flesta har erfarenheter av häkte, anstalt och Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem och arrest.
Vad berättar barnen och ungdomarna?
I samtalen och enkäten beskriver barnen en otrygg uppväxt där våld, kriminalitet och psykisk ohälsa i olika utsträckning varit närvarande. Många av barnen har själva utsatts för våld av sina vuxna, antingen genom direkt våld eller genom att utsättas att bevittna våld mot en närstående. Barnen och de unga beskriver en vardag där de i hög grad har utsatts för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt försummelse och vanvård.
"Det var mycket bråk hemma, mina föräldrar separerade. Jag och [mitt syskon] utsattes för mycket våld, mycket smällar. Såg även min mamma och [småsyskon] utsättas för våld. Jag har förstått att pappa var otrogen. Han gifte om sig med en kvinna som inte gillade oss barn."
Barnombudsmannen, 2025
Mer än hälften av barnen har utsatts för våld
65 % har uppgett utsatthet för våld, uppdelat på egen utsatthet eller att ha bevittnat våld mot andra.
50 % har uppgett att de själva blivit utsatta för våld.
75%% av tjejerna har blivit utsatta för våld.
45% av killarna har blivit utsatta för våld.
11 % av de som utsatts för våld har erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck.
50% av alla utrikesfödda tjejer har uppgett att deras våldsutsatthet är hedersrelaterad.
29% av tjejerna som blivit utsatta för våld i familjen har också varit utsatta för våld av en partner.
3% av killarna som blivit utsatta för våld i familjen har också varit utsatta för våld av en partner.
För tjejer är hemmet den plats där de oftast utsätts för våld eller bevittnar våld, medan det för killar är skolan och närområdet.
Barnen ger också uttryck för att våldet varit deras eget fel, att de tror de förtjänat våldet genom att dom brutit mot de regler eller normer som familjen satt. För många har detta lett till en känsla av maktlöshet och en acceptans av våldet som en naturlig del av deras uppväxt.
"Pappa ”lavettar mig” om jag får E betyg. Jag har förtjänat det några gånger. Älskar pappa. I hemlandet ses detta inte som något problem. Inte upplevt att [yngre syskon] blivit utsatt. [Syskonet] är ”guldbarnet”. Om jag får barn skulle jag inte använda våld på mina barn. Om man pratar med barnen kanske dem lär sig att prata ut om sina bråk"
Barnen berättar om rädsla, otrygghet och vanmakt i vardagen. Utsattheten har pågått under stora delar av barndomen och de har känt ansvar för att skydda mamma eller yngre syskonen. De berättar om ensamhet, att det inte funnits någon att vända sig till.
Jag är som jag är, på grund av mina livserfarenheter. Jag har sett när min pappa slår sönder min mamma och våra [husdjur].
Barnombudsmannen, 2025
Istället har fokus från vuxna, när stöd kommit på tal, varit deras eget beteende. Plus en upplevelse av att vuxnas varit ointresserade av att veta om bakomliggande faktorer, vad det är som skapat beteendet. De barn som levt i hederskontext berättar att dom insatser som gjorts resulterat i än större utsatthet. Flera berättar vidare att de kommit till en miljö präglad av våld och kriminalitet efter dom har placerats av socialtjänsten. En miljö som varit värre än den dom kommit från. Det har gjort att dom dragits djupare in i en kriminell livsstil och våldet och utsattheten har fortsatt.
"Jag fick ingen hjälp av socialtjänsten när jag berättade hur jag har det hemma, jag fick inte göra någonting, inte gå ut, ha kompisar och bara våld våld våld. Och jag kände mig tvungen att gå till kriminella för att få skydd. För skolan eller socialtjänsten hjälpte mig ingenting".
Barnen är både offer och förövare
Många av barnen som utnyttjats och dragits in i gängkriminalitet befinner sig i en dubbel roll. Dom är både barn som utsatts för våld, vars rättigheter kränkts där vuxna har misslyckats att se, skydda och ge stödet som dom har rätt till. Samtidigt är det barn som begått ytterst allvarliga brott. Brott som ofta varit medvetna och riktade mot andra barn och unga, deras familjer och personer som saknar koppling till kriminalitet.
Barnen och ungdomarna har berättat om känslan av att va fast, att det inte finns några andra alternativ. Att va djupt involverad i gängen ger dom en känsla av status, tillhörighet och identitet som de annars saknar i sina liv. Samtidigt är våldet en förutsättning för att överleva och vinna respekt. En destruktiv spiral där en tvingas acceptera våld som norm och verktyg för att bygga sin egen position.
Barnen vet mycket väl att sammanhanget de befinner sig i är farligt och fel. Dom är medvetna om att dom begått allvarliga kriminella handlingar,. Det finns inget ifrågasättande av att de blivit frihetsberövade, men dom vill lyfta och synliggöra att dom inte fått eller inte fått rätt hjälp som barn under uppväxten. Några har också beskrivit just frihetsberövandet som det bästa som hänt. Dom har inte sett nån annan väg ut, livet är ohållbart. Samtidigt som det inte funnits någon vuxen att vända sig till, utanför det kriminella nätverket. Det har samtidigt varit många barn och unga som berättat om dåliga förhållanden under själva frihetsberövandet.
Att utsätta andra. Samhällets syn på killar och tjejer som begått kriminella handlingar
Mer än hälften (56%) av dom som medverkat i Barnombudsmannens undersökning och som svarat att dom har blivit utsatta för våld, har också utövat våld eller kontroll över andra.
62% av killarna har utsatt andra för våld eller kontroll.
43% av tjejerna har har utsatt andra för våld eller kontroll.
21% av tjejerna har blivit utsatt för våld av en partner.
2% av killarna har blivit utsatta för våld av en partner.
De barn som inte upplevt våld i hemmet har också i mindre utsträckning satt andra för våld eller kontroll. Det är 15% av barnen som gjort det.
Barnombudsmannen rapporterar om könsmönster i hur barnen uppfattas och behandlas, men också hur dom pratar om sin egen utsatthet.
Tjejerna tenderar att reduceras till enbart offer och deras egna aktiva roll osynliggörs. Det leder till att kriminella nätverken kan fortsätta utnyttja tjejerna, dom både osynliggörs och tenderar att få lägre straff när dom åker fast. Tjejerna i gängmiljön riskerar att utsättas för sexuellt våld och exploatering, vilket gör deras situation komplex. De är ofta både förövare, utsatta i hemmet och utsatta i gängen som präglas av patriarkala strukturer.
Killarna ses i princip uteslutande som förövare. Deras egen utsatthet för våld och trauma osynliggörs. Och samhället ser deras handlingar som en del av en kriminell identitet istället för att se dom bakomliggande faktorerna. Det gör att killarnas trauma osynliggörs och stöd och behandling ses inte som varken en rättighet eller behov utan enbart straff.
Flickors utsatthet kopplas till hemmiljön i betydligt högre utsträckning än pojkars. Skillnaderna mellan flickor och pojkar synliggörs redan från 3-års ålder. I gruppen barn med eget kriminellt beteende blir det slående i hur stor omfattning som pojkars utsatthet enbart ses som eget beteende jämfört med flickors
Barnombudsmannen, 2025
Inget, eller fel stöd från vuxna
Barnen berättar att dom saknat vuxna som kunnat ge stöd, eller hållit koll på dom. När inte vuxna brytt sig, funnits där eller sett dom har det lett till en djup misstro mot myndigheter och institutioner, vilket gör det svårare att söka hjälp - även när dom vet att hjälpen behövs. När det i ens barndom varit vardag med våld, frånvaro av vuxna eller dysfunktionalitet i hemmet och svåra ekonomiska förhållanden har barnen berättat om önskan av att hitta sammanhang där gemenskap finns.
Livet i ett kriminellt nätverk kan va ett svar på en djupare känslan av rotlöshet och otrygghet. Många har blivit svikna tidigt och ofta många gånger i livet som lett till en brist på tillit till myndigheter och vuxna som borde funnits där.
Jag har aldrig fått vara barn, jag har alltid varit som en 25-årig människa. Jag har inte haft rättigheter som ett barn.
Barnombudsmannen, 2025
Barnen och ungdomarna har lämnats ensamma att försöka hantera sina svåra känslor. Flera har självmedicinerat med droger och alkohol:
”Jag kunde inte hantera det. Jag var [tonåring] och jag fick ingen hjälp. Och det är sedan den dagen jag har börjat använda droger, cannabis. Jag har behövt ta min pappas skit. För när han [pappa] åkte in i fängelset så lämnade han massa skit. […] Och då fick jag hjälpa honom med det.”
Flera berättar om en barndom med ekonomiska svårigheter som påverkat vardagen på många sätt. Det har saknats tillräckligt med mat, dom har varit hungriga och saknat nödvändiga kläder och skor. Barnen har burit på en konstant oro för dom grundläggande behoven som skapat en känsla av utanförskap. För en del barn har det lett till att dom försökt hantera det genom att försöka tjäna pengar på brottsliga handlingar.
Varför begår barn kriminella handlingar?
Barnombudsmannens rapport ger såklart inget enkelt svar på den komplexa frågan, varför barn begår allvarliga brott. Men lyfter ett antal aspekter kring varför.
individens moraliska värderingar
den sociala miljön som barnet befinner sig i
brottet ses som ett acceptabelt handlingsalternativ i en specifik situation
den egna familjen är försvagad och barnet söker en alternativ familj
barnets uppväxtvillkor och utsatthet för våld
Att växa upp i ett hem eller i en miljö med våld, missbruk och kriminalitet har stor inverkan på barn och barns liv. Det betyder såklart inte att alla barn som utsätts för våld begår brott eller manipuleras och utnyttjas i kriminella nätverk. Men det är en riskfaktor och sambandet är starkt.
När insatser görs för att förhindra att barn dras in i kriminalitet måste vi alltså fokusera mycket mer på att förebygga våld mot barn och att barn som utsatts för våld får stöd, behandling och upprättelse.
Barnombudsmannens rekommendationer
Barnombudsmannen landar i ett antal rekommendationer för att komma åt dom fel och brister som myndigheten sett. Det är rekommendationer som både lyfter fokus på dom yngsta barnen och dom äldre barnen.
Nationellt screeningprogram för att upptäcka våld mot barn. Ett nationellt standardiserat traumascreeningprogram regelbundna tider i barnets liv, exempelvis vid barnavårdscentraler, förskola, skolstart och grundskolans hälsoundersökningar. Personal som möter barn ör också utbildas i trauma och traumamedveten omsorg
Nationellt kunskapscenter för yngre barns psykiska hälsa. Ett nationellt center för att stärka och främja insatser för barn i åldern 0-6 år. Fokus bör va att utveckla, utvärdera och implementera verktyg för tidig upptäckt av risk för psykiska problem. Plus stärka den nationella konstansen utifrån stöd, kunskap, utbildning och metodstöd.
Obligatorisk barnavårdscentral med hembesöksprogram. Det bör utvecklas en nationell modell för hembesöksprogram där bvc i samarbete med socialtjänsten ska ansvara med hembesök för barn i riskmiljöer
Hedersrelaterat våld och förtryck ska skrivas in i förskolans läroplan. Det handlar om att personal i förskolan ska få bättre stöd och verktyg för att upptäcka, bemöta och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck mot barn.
Obligatorisk förskola från minst 3 år. Inför obligatoriska förskola för barn från 3 års ålder och en tydlig uppföljning kring barnets närvaro i förskolan.
Straffansvar för psykiskt våld. Det behöver finnas en särskild bestämmelse som ger straffansvar för psykisk misshandel mot barn.
Sammanhållen barnjournal. Det bör skapas ett nationellt system med en sammanhållen barnjournal inom hälso- och sjukvården, där bvc och elevhälsa bör ingå. Sekretessreglerna borde också ändras så information ska kunna delas, där också socialtjänst, förskola och skola kan ingå.
Examensmål om våld mot barn. Ändra examensmålet som finns om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer så att även lärare ska omfattas och bredda målet till att också inkludera våld mot barn. Personal som möter barn måste också få rätt kunskap för att upptäcka och agera när barn utsätts för våld.
Systematisk uppföljning av insatser till barn. Socialnämndens systematiska kvalitetsarbete måste utvecklas och insatserna behöver bli mer träffsäkra. Insatserna som ges till barn som utsätts för våld och kan som misstänks i kriminalitet behöver följas upp systematiskt.
Nationell strategi för att skydda barn från våld i hemmet. Anta och implementera en nationell strategi som fokusera på barns utsatthet för våld i hemmet, med fokus på särskilt utsatta grupper.
Barndomstolar eller domstolar med specialiserade domare. Utred inrättandet av barndomstolar eller att det kan finnas särskilda domstolar med specialiserade domare. Inför krav på att den domare som dömer i mål som rör barn ska berätta för barnet varför domstolen dömt som den gjort.
Utred skillnaden mellan skyddslagstiftningen och barns verklighet. Utred hur lagstiftningen om våd mot barn tillämpas i praktiken, där analys av rättsväsende, socialtjänst, hälso- och sjukvård, förskola och skola ingår. Utredningen bör kolla på orsakerna till varför barns utsatthet för våld upptäcks i så låg grad.
Kartlägg kopplingarna mellan hedersrelaterat våld och förtryck och gängkriminalitet. Utred sambandet mellan hedersnormer och gängkriminalitet och analysera hur kontrollmekanismer begränsar självständigheten och ökar risk för rekrytering in i kriminella gäng.
Mina tankar och funderingar kring Barnombudsmannens årsrapport
Barnombudsmannen har tagit fram ännu en viktig rapport som sätter ljuset på det faktum att barn reduceras till kriminella istället för att se människan, vad som finns bakom de handlingar som begåtts. Barnombudsmannens årsrapport är viktig och lyfter fokus på barnens livsvillkor och hur långt bort många av barnen levt från sina rättigheter. Samtidigt är det ledsamt, att vi så många gånger hört om liknande berättelser - barn som utsatts för våld under stora delar av barndomen men ingen varken frågat eller lyssnat på barnet.
Vad är det som krävs för att vi ska se barn, ta barn på allvar och faktiskt skydda barn från vuxnas våld?
Det finns också saker jag saknar i Barnombudsmannens rekommendationer. Allt kan såklart inte rymmas i en rapport. Men, med det sagt hade jag önskat några fler grejer i rekommendationerna.
Förslag från barn och unga själva
Stöd, behandling och upprättelse för barn
Mötesplatser, viktiga vuxna och relationer
Bemötandet från vuxna som jobbar med barn
Ta tillbaka dåliga politiska förslag
Förslag från barn och unga själva
Barnombudsmannens rekommendationer är viktiga och angelägna för att upptäcka när barn utsätts för våld och stärka vuxnas kapacitet att agera. Men jag saknar också saker. Jag saknar barnens egna ord, erfarenheter och förslag. I 2 av dom 13 rekommendationerna står det om barns delaktighet eller barns perspektiv och behov.
Barns egna erfarenheter kan inte bara anses som viktiga i vissa frågor. Det är lika viktigt i screeningsprogram, kunskapscenter som utveckling av läroplaner och examensmål och om förändringar domstolars uppdrag.
En expertmyndighet för barn och barns rättigheter kan inte välja när barns delaktighet ska va viktigt - det måste va tydligt att det är viktigt hela tiden.
Stöd, behandling och upprättelse för barn
Barnombudsmannen skriver på olika ställen i rapporten om vikten av att upptäcka våld och att agera i form av exempelvis anmälan till socialtjänsten. Det är också rekommendationer. Superbra. Likaså skrivs det om att barn har rätt till stöd och behandling när en utsatts för våld och att myndigheters insatserna ska bli mer träffsäkra och följas upp. Så länge barn utsätts för våld måste barn också få stöd och behandling. Det kräver kunskap, resurser och vilja.
Barn som Barnombudsmannen intervjuat berättar om hur dom blivit svikna av vuxna och samhället många gånger om. Därför måste det också finnas rekommendationer om upprättelse för barn. Om barn inte får upprättelse kommer vi heller inte kunna bygga ett förtroende för myndigheterna för det stöd som finns och de många viktiga personer som arbetar inom myndigheterna.
Mötesplatser, viktiga vuxna och relationer
En återkommande del i barnens berättelser är avsaknaden av vuxna som ser dom, finns där och lyssnar. Men det finns inget i rekommendationerna om vikten av tid och utrymme för vuxnas och barns relationer. När ska barn och vuxna få tid att lära känna varandra, ha roligt, lära av varandra och känna gemenskap i ett större sammanhang?
Att screenas för våld och trauma är viktigt och det bör såklart införas. Men, det kommer finnas många barn som inte berättar, för att det är en främling som kommer sitta mitt emot. För väldigt många barn krävs att det finns en genuin relation för att hen ska våga berätta om våld. Varför finns det inte rekommendationer om fler vuxna i förskola, skola, föreningsliv och fritiden? Mötesplatser där barn känner sig hemma, som en del av en gemenskap med vuxna som bryr sig och lyssnar.
Vi måste bli bättre på att se barn och vilja hänga med barn.
Arbetssätt och bemötande från vuxna som möter barn
Kanske landar den här tanken helt fel, eller att jag läser in fel saker i Barnombudsmannens rapport. Nästan alla barnen berättar att dom aldrig fått frågan om våld, att det varit skönt att berätta för någon och att vuxna som mött dom inte brytt sig om orsakerna till agerandet. Varför gör vi inte det? Varför intresserar vi oss inte mer för barnet, för hens perspektiv och erfarenheter?
Det kan inte ligga på barnen själva att hitta lägen att berätta om våld, trauma eller andra saker som är viktiga. Det måste va vuxna som bryr sig, som vill veta och vill lyssna. Och det måste såklart finnas förutsättningar för det i jobbet. Det kräver givetvis mer tid. Det är däremot ingen motsättning av brist på tid och vilja att möta barnet, se barnet och intressera sig för barnet.
Vi vuxna som möter barn, vi måste komma närmre barnen.
Ta tillbaka dåliga förslag
Jag önskar att Barnombudsmannen hade varit modig och typ sagt skit i att gå fram med politiska förslag som strider om barnets rättigheter. Och ta tillbaka sånt som redan är mitt i att förverkligas.
När det är en rapport dom handlar om barn som utnyttjas, manipuleras och blir en del av kriminella nätverk är det oroväckande att det inte står nåt om alla dom politiska förslag och åtgärder som kraftigt begränsar barns rättigheter. Dels åtgärder som fullt ut håller på att genomföras och dels dom som är på väg att bli förslag. Exempelvis sänkt straffålder. Det ÄR ingen tvekan om att det strider mot barnkonventionen. Och det är förslag som inte ens är i närheten av en syn på barn som rättighetsinnehavare.
Ett par avslutande ord
Det finns mer saker jag tänker att rapporten kunde lyft. Men vi tar det en annan gång. Barnombudsmannens rekommendationer är som sagt viktiga! Men det är också rekommendationer som är tydligt vuxencentrerade.
Barn har rätt till trygghet, skydd och stöd. Att bli lyssnade på och tagna på allvar. Att växa upp i en miljö med omsorg, kärlek och att få möjlighet att utvecklas och känna hopp och framtiden och kunna drömma. Att växa upp i miljöer som präglas av våld, att själv bli utsatt för våld får stora konsekvenser i barns liv. Både där och då, och i framtiden.
För ett par år sen kom den statliga utredningen som fick i uppdrag att ta ett helhetsgrepp kring en strategi kring våld mot barn. Vi pratade med utredningssekreteraren Karin Blomgren om det i Barnrättssnack. Lyssna på det här.
