Barnkonsekvensanalyser – varför görs dom i efterhand och vad blir konsekvenserna?

Många organisationer har börjat göra barnkonsekvensanalyser efter att besluten redan är tagna.

Det undergräver hela syftet, riskerar att barns rättigheter körs över och kan tyvärr användas för att legitimera beslut som egentligen borde ha tagits. Barnets bästa förlorar sin betydelse,  fylls med ett innehåll som inte stämmer överens med konventionens budskap och innehåll.

Gör ni barnkonsekvensanalyser i efterhand? Då är ni långt ifrån ensamma. Tyvärr.

Hela poängen med att göra en barnkonsekvensanalys eller prövning av barnets bästa är ju att få koll på ett beslut påverkar barn och barns möjligheter att använda sig av sina rättigheter.  Med andra ord, kunna bedöma om beslutet bör fattas, om extra åtgärder behövs och om beslutet är rimligt med tanke på de konsekvenser det får för barns rättigheter. Därför funkar det inte om  vi gör barnkonsekvensanalysen efter att beslutet redan är fattat – då är det redan för sent.

Förra året upplevde jag (utan vetenskaplig grund, men baserat på mina samtal med olika organisationer) att rekordmånga organisationer gjorde barnkonsekvensanalyser i efterhand. Kanske inte så konstigt på ett sätt. Ju fler som förstår att vi måste göra barnkonsekvensanalyser desto fler varianter finns. Det är ju också en naturlig del av lärandet, att behöva testa sig fram.  Det är inte alla gånger helt lätta frågor att hantera. Och barnets bästa i sig kan va rätt komplext ju. 

I den här texten tänkte jag försöka reda i varför barnkonsekvensanalyser görs i efterhand och vad vi kan göra för att ändra den här trenden.

Varför görs barnkonsekvensanalyser i efterhand?

Jag upplever att vi inte riktigt pratar om varför, så här är mina tolkningar utifrån dom samtalen jag haft och det jag sett genom åren.  Det finns säkert fler anledningar, men här är några anledningar till varför barnkonsekvensanalyser görs i efterhand: 

• För att kunna bocka av att det är gjort, snarare än att veta vad barnets bästa är
• För att en inte ser varför barnkonsekvensanalyser behöver göras, 
• Ofungerande strukturer och beslutsprocesser. 
• Otydliga eller obefintliga rutiner för hur och när barnkonsekvensanalyser ska göras
• För att barnets rättigheter ses som nåt som läggs ovanpå och inte som en del av uppdraget eller verksamheten
• För att barns egna röster mest är bra eller värdefulla när dom säger samma som oss
• För att en helt enkelt glömt bort det eller inte tänkt på det
• För att en vill mörka ett dåligt beslut och forma barnkonsekvensanalysen så den stödjer beslutet som redan är taget

Särskilt det sista har jag tyvärr sett mer av det senaste året, och det är djupt oroande. Det handlar inte om en enskild organisation, utan om flera, runt om i landet. Och det handlar om organisationer där personer har utbildning om barnkonventionen, där personer är anställda för att arbeta med barns rättigheter, och där dom personerna genomför barnkonsekvensanalyser efter att beslut redan tagits.

I en av organisationerna var det faktiskt chefen som sa att det ska göras i efterhand, med hänvisning till två hovrättsdomar.. Hur lätt är det i ett sånt läge för en medarbetare att säga ifrån, eller att motsätta sig att göra barnkonsekvensanalysen?

Det finns inte stöd i barnkonventionen för att göra barnkonsekvensanalyser i efterhand

Det finns inget stöd i barnkonventionen över huvudtaget för att genomföra barnkonsekvensanalyser i efterhand, och absolut inget stöd för att kringgå processen för att legitimera beslut som redan fattats.

I antologin Barnets bästa – en bilaga till Barnkommitténs huvudbetänkande från 1997 – står det: “Konsekvenserna för barnet eller barnen av olika alternativ bör utvärderas före viktiga beslut.” Och vidare: “Betoningen på själva beslutsprocessen syftar självfallet till att uppmuntra beslutsfattare att verkligen beakta barnen och hejda sig innan barnets intresse körs över.”

Det finns ingenstans där det står att vi ska skippa eller göra barnkonsekvensanalyser efter att vi redan tagit ett beslut. Absolut inte. 

Och jag tänker att vi måste komma tillbaka till varför vi ens ska göra barnkonsekvensanalyser. Jag tror det va Thomas Hammarberg som en gång sa nåt i stil med:

Barnkonsekvensanalys: Vad är det och varför är det viktigt?

Vi kanske också behöver säga nåt om vad en barnkonsekvensanalys faktiskt är. Många säger att de gör barnkonsekvensanalyser – men långt ifrån alla lever upp till konventionens krav. Andra gör analyser utan att veta om det, och många undrar vad skillnaden är mellan en barnkonsekvensanalys och en prövning av barnets bästa

Det finns en hel del olika begrepp för barnkonsekvensanalyser, och ofta så menas samma sak. Det viktiga är inte vad vi kallar det, utan hur vi gör det – och hur vi använder resultatet.

I artikel 3.1 i barnkonventionen står det såhär: 

”I alla åtgärder som rör barn, vare sig dom vidtas av lagstiftnings, administrativa eller andra ska, ska i första hand beaktas det som bedöms vara barnets bästa”

Om vi bryter ner texten betyder det:

• I alla åtgärder - det innebär både beslut, planering, icke-beslut
• Rör barn - vilka frågor rör inte barn? barn kan påverkas direkt, indirekt eller i typ sjunde led. 
• Vare sig - det gäller alla åtgärder, oavsett vem som fattar beslutet.
• I första hand beaktas- det ska va prioriterat alltså en av dom första grejerna
• Det som bedöms - det vi kommit fram till är barnets bästa

Artikel 3.1 säger alltså att vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det. 

Ibland får jag frågan om en barnkonsekvensanalys måste vara en lång och omfattande rapport. Självklart inte. Det handlar inte om antalet sidor, utan om processen, kvaliteten på analysen och hur den används för att faktiskt prioritera barnets bästa.

Hur tar vi reda på barnets bästa?

En barnkonsekvensanalys, eller en prövning av barnets bästa, handlar om att ta reda på vad som faktiskt är barnets bästa. I vissa situationer handlar det om att ta snabba beslut, andra gånger är det större utredningar. Det finns inget facit på exakt allt som ska ingå i en given situation. Men FN:s kommitté för barnets rättigheter har gett oss bra vägledning, tillsammans med ett gäng domar från högsta instans om vad som ska ingå. 

Barnrättksommittén säger att barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, det är en metod eller ett utredningsförfarande - och en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip). 

Barnrättskommittén listar dom här sakerna att ingå i en bedömning av barnets bästa: 

• barnet/barnen
• viktiga personer i barnets nätverk
• olika experter och yrkespersoner
• lagstiftning (och relevanta styrdokument)
• konventionen 
• forskning och statistik
• beprövad erfarenhet

Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på i våra barnkonsekvensanalyser. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det: 

Barnrättskommittén uttrycker också att det finns ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa: 

• barnets rätt att göra sin röst hörd och få sin åsikt beaktad 
• barnets rätt till sin identitet 
• barnets rätt till familj och upprätthållande av nära relationer 
• barnets rätt till trygghet och skydd 
• barnets rätt till icke-diskriminering och utsatthet
• barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa
• barnets rätt till utbildning

När vi har den infon, behöver vi lista vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Utan det vet vi ju inte om det är värt att fatta ett visst beslut. Det är ju utifrån alla dom aspekterna som vi sen ska försöka landa i vad barnets bästa faktiskt är. Utifrån all den infon vi har nu - vad ser vi är det bästa för barnet?

När vi nu vet vad barnets bästa är behöver vi kolla om det finns andra grejer som talar mot, helt enkelt vilka motstående intressen som finns? Här kommer nu beaktandet, alltså hur tungt får barnets bästa väga? Det ska ju i första hand beaktas. Det vill säga prioriteras. 

Det är vad en prövning av barnets bästa handlar om. Att ta reda på vad barnets bästa är och prioritera det. Det betyder inte att barnets bästa alltid är ensamt utslagsgivande. 

Därför ska barnkonsekvensanalyser göras i förväg – inte i efterhand

Det allvarligaste är såklart att vi missar vilka konsekvenser besluten kan få för barn och riskerar att fatta felaktiga beslut. Beslut som direkt påverkar barns liv.

När vi gör barnkonsekvensanalyser efter ett beslut redan är taget, missar vi ju att fråga barn. Därmed förlorar vi möjligheten att förstå hur våra beslut faktiskt påverkar deras rättigheter och livsvillkor. Två allvarliga konsekvenser - som båda står totalt i strid med det konventionen lyfter fram. Det är ju just dom två grundläggande aspekterna om gör barnkonsekvensanalyser nödvändiga från början.

Här är ytterligare några av anledningarna till varför vi inte kan göra barnkonsekvensanalyser i efterhand: 

• Risk för felaktiga beslut. Utan en barnkonsekvensanalys har vi inte helhetskoll och missar konsekvenserna av beslutet. 
• Motverkar syftet med lagen och konventionen i sig. Barnkonventionen och våra lagar syftar till att skydda och stärka barns rättigheter, och att göra analyser i efterhand motverkar det. 
• Underminerar barnets rättigheter. Barnkonsekvensanalyserna riskerar att bli en formalitet snarare än ett verktyg för att säkerställa barnets bästa
• Bristande förståelse för barns levnadsvillkor. Vi riskerar att missa hur våra beslut påverkar barns liv i vardagen och på lång sikt.
• Brist på inflytande. När vi gör det i efterhand så varken lyssnar vi på barnen eller ser deras kompetens. Vilket i sig leder till sämre beslutsunderlag. 
• Förlorad tillit. Om barn, medarbetare eller invånarna upplever att beslutsprocesser inte genomförs på rätt sätt, riskerar förtroendet för systemet att minska eller urholkas. 
• Befäster dåliga maktstrukturer. Vuxna fortsätter att fatta beslut över huvudet på barn utan att faktiskt veta eller förstå barns livsvillkor, åsikter eller rättigheter. 
• Fragmenterat ansvar. Vi tar inte ansvar för vare sig våra beslutsprocesser eller barnrättsperspektivet. Det blir ett fragmenterat ansvar, där ansvaret för beslutet blir otydligt eller att ingen hålls ansvarig. 
• Minskat ansvarstagande. Om vi inte står för besluten, eller inte erkänner att vi bortser från barnets bästa så finns heller inget ansvar för barnets rättigheter. 
• Fler rättsliga prövningar? Om fler som fattar att barnkonsekvensanalyser genomförs i efterhand, så får vi kanske fler som söker rättsliga prövningar av besluten. (I grunden såklart nåt bra, att överklaga felaktiga beslut. Men tar också lång tid och kostar pengar, för alla).

Hur undviker vi att barnkonsekvensanalyser görs i efterhand?

Det är lätt att liksom tänka att mer utbildning är lösningen. Men många av dom jag pratat med, som både gjort barnkonsekvensanalyserna och bestämt att dom ska göras i efterhand, har rätt bra koll på barnkonventionen. Många har dessutom gått rätt omfattande utbildningar. Ändå är det vissa grundläggande grejer som missats. Varför vet jag inte. 

Tror därför inte att det finns ett enkelt svar, utan vi behöver nog göra många olika grejer. Kanske behöver vi:

• Visa på konsekvenserna av att göra barnkonsekvensanalyser i efterhand. Vilka effekter får det för barn och deras rättigheter?
• Rusta förtroendevalda att både efterfråga barnkonsekvensanalyser och att våga säga att dom inte kan fatta beslut utan det. Helt enkelt skicka tillbaka ärenden som inte innehåller prövningar eller barnkonsekvensanalyser. 
• Rusta och ge stöd till modiga medarbetare så dom kan säga nej till att göra det i efterhand. Det ska inte va en efterhandskonstruktion!
• Hitta sätt att jobba med barnets rättigheter långt innan det är en beslutsfråga. Vi behöver komma bort från att barnkonsekvensanalysen blir det sista momentet i mallar och checklistor i beslutssytem innan det diarieförs. 
• Förändra synen på barn och barnets rättigheter. Så länge vi ser vuxnas makt som självklar är det lätt att köra över barn. Och så länge vi ser det som vår självklara rätt att fatta besluten utan barn så kommer vi heller inte se barn som rättighetsinnehavare. 
• Börja följa upp besluten vi fattat och se, har vi gjort det vi ska och blev det som vi tänkte?

Jag tänker också att vi behöver rusta medarbetare. Men hur och med vad beror ju på varför barnkonsekvensanalyserna görs i efterhand. 

Exempelvis om det handlar om att dom vill sätta ihop en barnkonsekvensanalys i efterhand för att det glömdes bort, då är det ju ett sätt att hantera det på. Då kan vi börja prata om rutiner och strukturer. Är det ett sätt att mörka dåliga beslut, då finns det ofta en maktdimension med i det hela. Vilket gör det svårare som medarbetare att stå emot, då behövs ju också nåt annat. 

Oavsett så måste vi börja prata om det här. På ett ärligt sätt.

Har du sett liknande mönster? Hur kan vi tillsammans arbeta för att säkerställa att barns rättigheter tas på allvar i praktiken?

Sammanfattningsvis, hur kommer vi vidare?

Sammanfattningsvis tror jag att vi behöver:

• Förstå varför barnkonsekvensanalyser görs i efterhand. Ett ärligt svar. 
• Rusta med kunskap om konsekvenserna. Vad händer när vi inte gör barnkonsekvensanalyser inför ett beslut? Vilka risker innebär det för barn?
• Hitta balansen. Barnkonsekvensanalyser ska göra skillnad för barn, men de får inte bli så omfattande att de blir omöjliga att genomföra. En analys på 100 sidor är sällan lösningen.
• Förändra vår syn på barn och barnets rättigheter bland annat genom att inkludera barn och barns kunskaper i beslutsprocesserna. 

Slutligen vill jag också påminna om att barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa:

• är en prioritering vi ska göra - men inte ensamt utslagsgivande
• är ett verktyg för att stärka kvaliteten i beslutet - inte bara ett juridiskt krav
• är en förutsättning för hållbara beslut 

Veta mer? Resurser och stöd för dig som arbetar med barnkonsekvensanalyser

Det finns många mallar, checklistor och exempel på barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa. Jag tycker absolut du ska kolla på dom och ta det som funkar. Men. Det finns ingen mall i världen som kommer lösa alla utmaningar som finns med att få till systematiken. Det är fortfarande ni som måste göra jobbet. Utmaningarna kommer komma - jag lovar. 

När utmaningarna kommer är du såklart välkommen att höra av dig. Jag har varit bollplank, kvalitetssäkrare, processledare och utbildare i frågor som rör just barnets bästa och barnkonsekvensanalyser. Behöver du stöd? Hör av dig här, via den här länken. 

Jag har också skrivit andra texter om barnets bästa, Vad är barnets bästa och hur tar vi reda på det.

Under Barnrättsdagarna 2025 håller jag, tillsammans med Maria Fridén från Grundskoleförvaltningen i Göteborgs stad och Karin Back i Halmstads kommun, ett seminarium om just barnkonsekvensanalyser. Vi kommer att prata om de utmaningar som uppstår när en organisation försöker hitta rutiner för att systematiskt pröva barnets bästa – och hur vi kan hantera dem. Om du ska dit, leta gärna upp vårt seminarium med den otroligt långa titeln: Utmaningar och möjligheter med barnkonsekvensanalyser: Att säkerställa barnets bästa i praktiken.

Vi har också pratat en hel del om barnets bästa i Barnrättssnack, vi har exempelvis lajvat en barnkonsekvensanalys. Och här är ett annat avsnitt en kan lyssna på.