Barnrättsdagarna 2025

Anteckningar, summering och kanske nån reflektion.

Barnrättsdagarna 2025 har precis avslutats, konferensen där barnets rättigheter är i fokus. I år va temat Barnet som rättighetsbärare och barnets bästa. Väldigt spännande tema! Här kommer ett försök till summering.

Barnrättsdagarna arrangeras av Stiftelsen Allmänna barnhuset och är liksom the barnrättskonferens, här samlas mer än 1000 personer årligen för att lära nytt, dela och snackas om barnets rättigheter. Väldigt fint. 

Rubrikerna som du ser här i den här texten, det är så som dom hette i programmet och alltså inget jag själv hittat på. Du kan kolla in hela programmet här. Jag har också lagt in länkar till många av dom rapporter och andra saker som nämndes, så klicka loss på länkarna om du vill. 

Ja, jag vet. Det är sjukt långt! Det är ju trots allt 2,5 proppade konferensdagar du hittar här. Du måste inte läsa allt, du kan scrolla loss. Förhoppningsvis hittar du nåt intressant, lärorikt eller nåt att snacka med kollegan, chefen eller grannen med. 

Som alltid inleddes Barnrättsdagarna med barns egna röster, den här gången i formen av låtar och videos skapade av barn själva nämligen barn från klass 4A och 4B på Toltorpsskolan i Mölndal.

Barns rättigheter och barnkonventionens ställning i Sverige 2025 – rättsvetenskapliga reflektioner fem år efter inkorporering

Otroliga Pernilla Leviner, föreståndare Barnrättscentrum vid Stockholms universitet pratade om vad som egentligen hänt, om nåt hänt och liksom status på barnkonventionen som lag nu när det gått fem år sen barnkonventionen blev lag.

Syftet med att göra barnkonventionen till lag sas vara att stärka barns rättigheter (prop 2017/18:186). I det så fick domstolar och andra myndigheter (rättstillämpare) ansvaret att uttolka vad konventionen som svensk lag ska betyda och innebära. Samtidigt sas att fortsatt transformering kommer behovs, alltså att fortsätta ändra och bygga in barnrättsperspektivet i befintliga lagar. 

Det är en motstridig bild av barns rättigheter, kort summerat. 

En grej att påminna oss om är att se vad barnkonventionen faktiskt säger. Det påminner ju om att barn har samma rättigheter som vuxna men samtidigt har ett gäng extra och specifika rättigheter. Men barn är också människor. Även om barnkonventionen ju också är lite problematisk i sin syn på barnet som en del i familjen och att vuxna ska bestämma över sina barn. 

Men rättsutvecklingen nu då, efter fem år säger Pernilla både är en del bra prejudikat och en del ”orättsutevcklande schablonbeskrivningar”. Det finns viktiga tydliggöranden om hur en bedömning av barnest bästa ska gå till och vad det egentliga motstående intresset kan va. Där lyfter hon exempelvis domen som jag skrivit om här Högsta domstolen om barnets bästa och bestämmandet av straffpåföljd.

Det pågår också väldigt många reformer på flera områden. Det är fokus på barnskyddsreformer och gängkriminalitetsreformer. Och kontentan på dom områdena är: 

• Barnskyddsrefomerna  - fokus på att skydda barn från att fara illa med bas i att stärka rättigheter
• Gängkriminalitetsreformer - barn och unga i fokus men där dom snarare ansvariggörs och rättigheterna osynliggörs

Pernilla summerar det hela såhär och avslutar med ett citat: 

• Kanske har vi aldrig pratat så mycket om barns rättigheter och fokuserat så mycket på barn och unga som nu, men har barns rättigheter stärkts och har livsvillkoren förbättrats?
• Inkorporering förändrar inte att konventionen också är ett internationellt åtagande.
• Vem ansvarar för rättsutvecklingen? Har domstolar förutsättningar att praxisbilda - vad kommer till domstolar och tar domstolar ansvar? Tar lagstiftaren sitt ansvar att genomlysa svensk rätt utifrån ett barnperspektiv - och vem riktar ljuset? 
• Hur kan vi stötta barn och unga att driva sina frågor och ”rikta ljuset” i rättsutvecklingen?

Barnombudsmannens årsrapport 2025

Barnombudsmannens årsrapport för 2025 handlar om barn och unga som frihetsberövats på grund av brott. Du hittar hela rapporten här: Ni måste hinna före

Sveriges fortsatt lite (relativt) nya Barnombudsman Juno Blom pratade om hur arbetet med årsrapporten gått till. Det har varit en referensgrupp som varit med från start och format frågorna och dom olika teman som samtalen och enkäten skulle fokusera på. Ungdomarna ville prata om uppväxtvillkoren, hur ser det ut under tiden som frihetsberövad som barn eller ung och vad har en för tankar för framtiden.

Barnombudsmannen pratade mycket om att barnen och ungdomarna vet om att det finns rättigheter, men känns så tydligt att det är andra barns rättigheter. Där säger BO att vi måste bygga en bro över till dom barnen, det är som helvetesgapet i Ronja.

I Barnombudsmannens årsrapport framkommer bland annat det här:

• Stor diskrepans mellan myndigheternas intentioner och barns upplevda verklighet. Trots visionerna vittnar barn och unga om omfattande brister i bemötande, planering och rehabilitering.
• Barnens berättelse visar att våld ofta har blivit en del av deras liv, både vad gäller utsatthet och eget utövande av våld
• De har expononerats för våld som konflikthanteringsmetod, och saknat möjlighet att utveckla andra mer konstruktiva färdigheter och sätt att hantera och lösa situationer 
• Vuxna har ointresse av att ta reda på orsaker till barnets beteende
• Bristande kunskaper om hur hedersrelaterade strukturer kan leda till kriminalitet
• Mobbning har förekommit i hög utsträckning, både utsatthet och utövande
• Omfattande brister på HVB

"Oavsett måste samhället utbilda föräldrar och vuxna i vad våld gör med barns hjärna, kropp, känslor - här och nu och i framtiden… barnet kan ju inte ändra något så de måste ändra sig först så de kan ändra barnet och visa barnet det bästa”

Rasism och utanförskap - är alla barn verkligen rättighetsbärare?

Warda Abdalla Rasul och Durar Asad Abdellatif från Rädda Barnens Ungdomsförbund brandtalade, synade vuxna och grep tag i oss alla när dom pratade om hur barns och ungas upplevelser av rasism och utanförskap präglar vardagen. 

Det handlar inte bara om rapporter och siffror utan riktiga liv och riktiga konsekvenser. Utanförskap är ett ord som många barn själva använder för att beskriva sin vardag och sitation. Warda beskrev att varje gång vi möter barnen och dom berättar om svåra händelse, så rycker dom på axlarna och säger att det är vanligt, det händer hela tiden. Durar talade om att erkänna rasimens existens innebär att erkänna att vi alla har ett ansvar. Att det kräver att vuxna behöver ifrågasätta sig själva. Och den känslan av obehag leder ofta till att ett undvikande istället. Det undvikandet från vuxna får enorma konsekvenser för barn. När vuxna väljer att blunda, så skickar vi ett tydligt budskap till barnen: att deras smärta inte är viktig att ta på allvar. 

RBUF vill se:

• att sverige ratificerar det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om barns rätt att klaga
• utbildning för alla vuxna om rasism
• en obemedbar översyn och stopp på alla lagförslag som går emot barnkonventionen

Och dom uppmanade oss att komma ihåg att vi alla kan va motvind i dessa prövande tider genom att säga att barnkonventionen är lag. Genom att lyssna aktivt, agera kraftfullt. Låt oss tillsammans stå upp mot rasism och diskriminering!

Hur fungerar samverkan för brottsutsatta barn där Barnahus saknas?

Barnafrid (nationellt centrum för kunskap om våld mot barn) vid Linköpings universitet har kollat på hur samverkan ser ut där Barnahus inte finns. Ett barnahus är en fysisk plats som samlar alla aktörer som barn behöver träffa när dom har utsatts för våld. Syftet med barnahus är att få till en barnvänlig rättsprocess och att barnets får rätten till stöd och skydd tillgodosedd.

Barnafrid har i kartläggningen kollat på samverkan där barnahus inte finns och vilket stöd barnet erbjuds och huruvida miljön vid förhörssituationen är barnanpassad. Men lite kort om barnhus först:

• Barnahusmodellen kommer ursprungligen från USA och det första öppnade 1985 i Alabama (och hette Children’s Advocacy Center)
• Barnahus startades som en reaktion på dom konsekvenser det fick för barn att åka runt mellan myndigheter och tvingades berätta sin berättade om sexuella övergrepp, gång på gång på gång för nya människor. 
• 1998 startades det första europeiska barnahuset i Reykjavik på Island. 
• 2005 påbörjades sex piloter med Barnahus i Sverige och 2009 togs det fram nationella riktlinjer för barnahus. 
• Barnahusen ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv 
• 2008 fanns det 15 barnahus och idag finns det 33 stycken

Men hur ser det ut för barnen i dom 43 kommuner som inte har barnahus eller den typen av samverkan?

Här på bilden visas dom kommuner som har tillgång till barnahus i grönt och rödorange är dom kommuner som saknar barnahus.

I kartläggningen som Barnafrid har gjort framkommer att det bland annat att när barnahus saknas så saknas ofta hälso- och sjukvården och att det finns brister både vid samverkansmöten och vid barnförhör. Vill du läsa hela kartläggningen hittar du den här, Kartläggning kommuner och polisområden utan barnahus.

Orsakerna till att barnahus saknas kan kategoriseras till fyra områden:

• Brist på samsyn. ”Vi har haft ett barnahus, dock fungerade inte samverkan med de olika parter vilket resulterade i att det lades ned. I nuläget ligger från på is”
• Brist på resurser. ”Kommunernas ekonomi samt ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänsternas och polisen och därför inget påtagligt behov”
• Finns fungerande rutiner och arbetssätt. ”Vi har ett ”barnahus utan hus” i samverkan med polis, barnklinik, åklagare och socialtjänst med veckovis samverkan för eventuella ärenden som ska tas vidare. Barnahus finns i en av de större kommunerna i länet men avstånd gör att vi inte är med”
• Geografiska utmaningar. ”Stort upptagningsområde. Långa avstånd och svårt att få till en framgångsrik samverkan med 14 kommuner”

En del i barnahusmodellen handlar också om att ha anpassade lokaler, att inte annan verksamhet ska finnas i samma lokal och att det ska va en miljö som är trygg och funkar för barnen. Kartläggningen visar exempelvis följande: 

Förhörsrummen är barnanpassade

• 14,3% Stämmer inte alls
• 19% Stämmer delvis
• 31% Stämmer bra
• 19% Stämmer mycket bra
• 16,7% Kan inte/villl inte svara

Väntrum och övrig miljö är barnanpassade

• 30,8% Stämmer inte alls
• 33,3% Stämmer delvis
• 10,3% Stämmer bra
• 10,3% Stämmer mycket bra
• 15,4% Kan inte/villl inte svara

Dom som svarat på enkäten säger också att ett barnahus skulle förbättra kvaliteten och majoriteten ansåg att ett barnahus skulle

• Förbättra barnets möjlighet till stöd, skydd och behandling vid utredningen
• Förbättra samverkan mellan aktuella aktörer
• Förbättra brottmålsprocessen

Flera ansåg att ett barnahus skulle förbättra utredningen inom socialtjänsten och färre anal trodde att barnahus skulle leda till en mer kostanadseffektiv process. Barnafrid konstaterar och uttrycker att 

• Lokala rutiner bör införas hur samverkan och dialog  sker mellan rättsväsende, socialtjänst och hälso- och sjukvård
• Lämplig aktör bör ges ett uppdrag att erbjuda stöd i införande av barnahus i områden där det idag saknas
• Behoven i kommunerna och polisområden i norra Sverige bör särskilt kartläggas
• Det ska ställas krav på att såväl förhörsrum som miljön i övrigt är barnanpassad
• Rutiner införs för att säkerställa att samtliga berörda parter deltar i barnförhöret

För samhällets nytta eller barnets bästa?

Det va också boklansering på barnrättsdagarna! Och vi fick höra om nedslag i boken av Johanna Sköld och Malin Arvidsson, Tema barn, Linköpings universitet. Boken handlar om Stiftelsen Allmänna Barnhusets 400-åriga historia. Boken följer stiftelsens förändringar utifrån dom förändringar som skett i samhället vid olika tidpunkter. Grunden har alltid varit barnen och barn som av olika skäl inte kunnat eller fått vara med sina föräldrar. Totalt har ungefär 80 000 barn kommit i kontakt och tagits hand om av Stiftlsen Allmänna barnhuset under dom här 300 åren som det funnits. 

Johanna och Malin började med att visa et foto på en familj och ställde frågan, vad är en familj? På bilden fick vi se ett porträtt från 1912, ett portsätt på två vuxna och ett barn. En familj. Och det va en familj som inte fick bo tillsammans,men som ville förevigas på bild som familj. Några år efter att andra barnet kommit till familjen fick dom återförenas och bo tillsammans, efter att dom gift sig. 

Vi fick höra om skammen att få ett barn utanför äktenskapet. Det va förknippat med så mycket skam att barnen gömdes eller dödades. På 1700-talet uppfattades dom här morden som ett stort problem. Dels såklart av humanitära skäl men också för att service behövde en större befolking för arbetskraft. Därför instiftades det såkallade barnamordsplakatet år 1778. I korthet innebar det att båda föräldrarna kunde vara anonyma. Ogifta kvinnor kunde föda sitt barn anonymt på nåt av Stockholms barnbördshus och sen lämna bort barnet på ett barnhem.

Riktigt lyxigt och fint va att alla vi som föreläste i plenum fick boen som present. Och att deltagarna hade kunna förboka boken till konferensen.

Här kan du läsa mer om och beställa boken.

NUSO – Unik nationell studie socialtjänstens utredningar och bedömningar av barns behov

NUSO, är en nationell uppföljning av socialtjänstens omställning och arbete. Det är ett samarbete mellan Sveriges kommuner och regioner (SKR), Karlstad universitet/FOU Välfärd värmland. Poängen med det hela är att förstå nuläget, hur har socialtjänstens arbete förändrats över tid och hur går det med omställningen till den nya socialtjänstlagen. 

Det är den mest omfattande studien som gjorts om barnavårdsutredningar. Det är data från 21 858 utredningar från 134 kommuner/stadsdelar. Det har resulterat i ett par delrapporter och de kommer presenteras flera till. Ungefär det här kan sägas om det som NUSO kommit fram till hittills

• äldre barn aktualiseras i högre utsträckning än yngre barn 
• de flesta aktualiseras genom orosanmälan, endast 12% genom ansökan
• flest ansökningar görs i små kommuner, och om vårdnadshavare har svensk bakgrund
• de vanligaste orsakerna till utredning är konflikter i familjen, våld mot barnet eller bristande omsorg 
• för äldre barn är oro för hemmiljön sällan anledning till utredning
• barns egen kriminalitet framkommer bara i sex procent av utredningarna, men leder till fler insatser
• pojkars utsatthet anses enbart handla om eget beteende i dubbelt så hög utsträckning som för flickor.  
• majoriteten av barnen görs delaktiga i utredningarna, och särskilt när utredningen rör våld mot barn
• barn är mindre delaktiga när problematiken rör föräldrars egen problematik/bristande omsorg
• flickor är mer delaktiga än pojkar.
• äldre barn får fler insatser än yngre 
• barn med svensk bakgrund får fler insatser än barn med utländska bakgrund
• barn i mindre kommuner får insatser i större utsträckning 

Vill du läsa mer om NUSO, så gör du det här hos SKR.

10 steg i det praktiska barnrättsarbetet

När alla va som tröttast och mest fullmatade, ni vet sådär preciiiis innan mingel ochmiddag va det min tur att ställa mig på stora scenen och prata om hur en organisation skulle kunna göra för att få till nån slags systematik i arbetet med att integrera barnrättsperspektivet. Jag har skrivit en längre text om det här, om du vill läsa.

"Arbetet med att integrera ett barnrättsperspektiv i en organisation eller verksamhet är inte en rak sträcka från  A till B. Det är mer som en berg-och dalbana, ibland en labyrint och det kan kännas som både en omöjlig bergsbestigning och motorväg i nedförsbacke samtidigt"

Åsa Ekman (jag alltså)

Foto: Barnrättsdagarna

Dom 10 stegen att tänka eller liksom ha i bakhuvudet, som kan hålla en handen i arbetet är:

• Steg 1 Kolla vad som görs
• Steg 2 Kolla hur barn och unga har det
• Steg 3 Kolla med barn och unga själva
• Steg 4 Få koll på rättigheterna och utbilda er tillsammans
• Steg 5 Få koll på andra och jobba tillsammans 
• Steg 6 Sätt mål, resurser, ta fram en plan eller strategi 
• Steg 7 Låt varje enhet, avdelning, förvaltning hitta sina områden
• Steg 8 Fundera på arbetssätt, metoder och verktyg 
• Steg 9 Gör jobbet! 
• Steg 10 Följ upp, utvärdera, granska det ni gör

Sen sa jag också ungefär det här.

• Barn och ungas medverkan i arbetet är en förutsättning för att det överhuvudtaget ens ska komma i närheten av att funka (även om varken Barnombudsmannen eller Sveriges kommer eller regioner har med barn och unga i sina framgångsfaktorer för implementeirng av barnkonventionen. Men jag vågade inte outa dom där, jag sa bara stora aktörer) 
• Det är ett evighetsarbete. Om barn inte känner till sina rättigheter och inte får tillgång till dom, eller kan använda sig av dom så har vi jobb att göra. 
• det finns inga facit. 
• Det kräver både strategi, snack och verkstad. Och lägg helst tyngdpunkten på verkstad. 
• Om vi inte på djupet snackar om barnsyn blir det faktiskt inget värt
• Om inte barn märker nån skillnad så har vi kanske inte gjort rätt saker 
• Om du bara kan eller vill köra ett enda steg, välj att jobba ihop med barn.
• Det finns inga perfekta mallar eller modeller, tänk istället att ni ska misslyckas så fort som möjligt, så ofta som möjligt och så billigt som möjligt - då kommer vi fram till rätt grejer att jobba med. 
• Va modiga, snälla och jobbiga. 

Vill du se min presentation eller deppiga videon på Grynet jag visade, så skicka iväg ett mail till mig så delar jag den. 

Poff, så blev det sen konferensdag två (eller tre om en räknar med för-konferensdagen) och även den inleddes med film från Toltorpsskolan i Mölndal.

Mötesplatsens gemenskap - en trygg grund att bygga egenmakt på

Stockholms stadsmission arbetar med barn och deras vuxna som lever i ekonomisk utsatthet.  Direktor Åsa Paborn pratade om att utsatthet inte behöver gå i arv och att det förebyggande arbete är avgörande. Stadsmissionen jobbar med fokus på trygghet, där måltider och gemenskap är centrala och där samtal utvecklas och stödet blir individuellt.

• Fattigdom, föräldrarnas sociala och ekonomiska utsatthet påverkar barnen. 
• Barnen som stadsmissionen möter, Barnen är fullt medvetna och det är en oro hos barnen. Jag vet när helgen kommer att jag kanske inte får äta mig mätt. Dom kommer på måndag och fredag för att få en gratis måltid. 
• Över 700 barn omfattades av vräkningar förra året. Forsning som visar att mörkertalet är enormt stort, minst 4 gånger högre. Dom som väljer att flytta vid hotet om vräkning, per år, barn som omfattas. 

Hon berättade om ett mail hon fått, efter att ha debatterat vräkningarna i media. Det va en man på 45 år som skrev och tackade för att stadsmissionen lyfter att det måste bli nolltolerans mot att vräka barn. Han berättade om brevet om hot om vräkning som hans familj fick som barn.

Avslutande orden va att Stadsmissionen vill:

• Höj riksnormen för försörjningsstöd
• Arbeta konsekvent med vräkningsförebyggande åtgärder
• Rikta statsbidrag för frukost samt lunch under lov för barn i ekonomisk utsatthet
• Permanenta och utvidga det tillfälligt utökade bostadsbidraget 

Barnet som rättighetsbärare - barnets resa i socialtjänsten och det svenska familjeorienterade systemet

Det va många föreläsningar i storsalen jag kände att jag ville ha mer av, Maria Heimer från Uppsala universitet va just en sån. Hon forskar om barn, rättigheter och socialtjänsten och har publicerat en hel del om det. Nu föreläste hon med utgångspunkt i en äldre rapport med namnet Barnets resa i socialtjänsten nu pågående forskning. 

Maria inledde med att prata kort om problematiken med det familjeorienterade systemet vi har, eller snarare vad som krävs för att barnrättsperspektivet ska bli mer synligt. 

• Det familjeorienterade systemet vi har bygger på ett partnerskap med föräldrarna och att dom deltar på frivillig basis
• Insatserna är riktade till familjen som en enhet vilket ju för att familjen riskerar att bli synonymt med föräldrafokus. 
• Det krockar med både ett barnskyddsperspketiv och ett barnrättsperspektiv
• En förutsättning för att anta ett barnrättsperspektiv och att göra barnet till rättighetsbärare är att betrakta barn och föräldrar som två separata enheter

Sen kom då resultat från forskningen, som hon menade är att betrakta som representativa för hur det ser ut runt om i landet. 

• Majoriteten av barn återkommer till socialtjänsten inom 3-4 år 
• Två tredjedelar av alla barnen i studien är återaktualiesrade genom minst en ny orosanmälan
• Mer än hälften av alla barnen i studien är återaktualiserade genom minst en ny utredning
• En tredjedel av alla barnen i studien är återaktualiseraed genom minst en ny beslutad insats 
• I 44% av ärendena fanns uppgifter om förälders psykiska ohälsa 
• I 43% av ärendena fanns uppgifter om våld mot barn av förälder eller bonusförälder

Det finns en stor grupp barn med allvarlig problematik med ett stort antal problemområden som återkommer till socialtjänsten, de här barnen är den stora och kanske viktigaste målgruppen. Maria visade också hur barnets röst och upplevelse om problemet försvann längs vägen. Bland annat med dom här frågorna och svaren:

Följde barnets uppgifter om problem med till uppdraget?

• 63% Nej
• 17% Nej, då inga uppgifter från barnet 
• 15% Ja, står i uppdraget
• 5% saknas 

Följde allvarliga problem från utredningen med till uppdraget?

• 53% Nej, föll bort
• 40% Ja allvarliga problem följde med 
• 7% saknas 

Har det barnet uttryckt arbetats med i insatser?

• 48% nej
• 12% ja de that också kommit med
• 18% ja det är fokus
• 19% inga uppgifter från barnet
• 3% saknas

Här blir det så tydligt att barnets röst tappas bort, och det innebär att vi arbetar i för liten utsträckning med rätt saker utifrån vad som kommit fram i utredningen och vad barnet själv berättat. Bara 28% svarar ja på att dom jobbat med det som barnet uttryckt! Det gör skillnad när barnest röst fler med i insatsen, det måste va utgångspunkten i arbetet. 

• I 58% av ärendena fanns det allvarlig oro kvar vid avslut av instats
• 66% av barnen återkom till socialtjänsten inom 3 år

Maria avslutade med att säga att barnets röst måste va i fokus och barnet själv måste får svara på om situationen förbättras. 

Utmaningar och möjligheter med barnkonsekvensanalyser: Att säkerställa barnets bästa i praktiken

Jag fick ju förmånen att va med i ett seminarium också, och lyfta lite tankar om barnets bästa. Eller kanske mest egentligen ställa frågor till två kommuner om hur dom jobbar och har jobbat. Helt enkelt ett samtal om utmaningar och möjligheter med barnkonsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa. 

Dom som snackade va Karin Back som är strateg social hållbarhet Halmstad kommun och Maria Fridén utvecklingsledare grundskoleförvaltningen Göteborgs stad. 

Vi ville ha ett seminarier om barnets bästa eftersom det är lätt att få det att låta som att det räcker att ta fram en mall och sen verkar alla göra allt topp och ligga i framkant och liksom allt är frid och fröjd. Men det är ju inte så enkelt. Att få till en systematik i arbetet med ordningar av barnets bästa och barnkonsekvensanalyser är svårt, meckigt och tar tid. 

Karin berättade om att Halmstad kommunfullmäktige tog ett beslut 2020 om en ”Plan för den inkluderande kommunen” där det stod en del om att stärka barns rättigheter. Bland annat skulle fler ha kunskap om barns rättigheter, rutiner skulle tas fram och prövningar av barnest bästa skulle göras. Som ett led I det arbetet Halmstad bland annat tagit fram en grundutbildning, en fördjupninsgutbildning i barnkonsekbensanaöyser och det togs fram en handbok för att göra barnkonskvensanalyser. Det finns också en intern barnrättsgrupp som håller i en teamsgrupp för alla som är intresserade och vill ha stöd. 

Maria berättade om grundskoleförvaltningen i Göteborg, att när staden fattat beslut om en plan och ett barnbokslut behövde förvaltningen fundera på sitt arbete. Det ledde till att dom tog fram ett stöd för att göra prövningar av barnets bästa, i form av en anvisning. Avgränsningen som gjorts på förvaltningsnivån va att det skulle va en anvisning för större beslut som påverkar många barn. Anvisningen bygger på tre steg och stödfrågor. Därefter har förvaltningen implementerat genom att utbilda dom som skriver mest underlag, såsom utredare. Utbildat om barnkonventionen och  om hur det är tänkt att arbeta med anvisningen. Anvisningen har också tagits fram av en arbetsgrupp på tvären, det är liksom avgörande för att kunna sprida det i en så gigantisk organisation som grundskoleförvaltningen är. Även nämndens politiker har fått info och minivariant på utbildning om prövningar av barnets bästa. 

Sen snackade vi om lite allt möjligt. Bland annat:

• Det behöver va enkla stöd som inte är stenhårda mallar
• Prata om det som barnrätt men också som verksamhetsutveckling
• Gör en del av jobbet parallelt med annat jobb, som att bygga en struktur för att möta barnen
• Anställa unga är en toppengrej
• Transparens är inte farligt utan avgörande för många 
• Kompensatoriska åtgärder  får vi inte glömma 
• Bra att ta hjälp i arbetet, inte bara med utbildning 
• När ni utvikdar gör det cross-over, det är bra när kollegor möts
• det finns många utmaningar och problem med prövningarna som görs runt om i landet
• Utmaningarna kommer och går och i vissa fall är det rent krasst politiska prioriteringar som avgör om barnets bästa prioriteras eller inte
• Prestigelöshet är bra, och att göra det tillsammans  
• lägg kraften på att göra, lyssna till barn, våga, utmana kollegor – lär känna nya – och lär på vägen. 
• Häng i – orka – det går upp och ner 
• Se det som ett lärande, det behöver inte vara en perfekt struktur från början. 
• Gör det inte uppifrån och ner utan tillsammans med de som kommer använda materialet

Maria och Karin va också så otroligt generösa så dom delade med sig av ett gäng dokument och exempel på prövningar som dom gjort. Du hittar det genom att klicka här.

Små barns rätt till behandling efter att de har exponerats för våld och övergrepp

Ett seminarium gav en överblick om kunskapsläget kring behandling för små barn som utsatts för våld och det va tre föreläsare: Gisela Priebe och Kjerstin Almqvist, Karlstad universitet och Katrin Bernstad från Region Skåne. 

Seminariet grundade sig bland annat på rapporten Psykologiska och psykosociala behandlingsinsatser för barn 7 år eller yngre som utsatts för sexuellt våld. Kerstin Almqvist pratade om hur det faktiskt ser ut för barn i sverige. Många barn växer upp i familjer där de utsätts för allvarliga risker för god hälsa och utveckling. Exempelvis så ser det ut såhär: 

• 5-10% utsätts för att uppleva (bevittna) våld i hemmet
• 10-15% har föräldrar  med missbruksproblem
• 10-15% utsätts för våld mot dem själva
• 10-15% ar en fläder ed allvarlig fysisk sjukdom
• 5-10% har förälder med allvarlig psykisk ohälsa
• 3,5% har en förälder som avlider
• och det finns barn som har föräldrar med kognitiva funktionsnedsättningar, men ingen siffra visades

Vi ska såklart inte addera dom här siffrorna, men va medvetna om att dom ofta överlappar. 

Det finns inga tusenproientiga tecken eller svårigheter som varje barn uppvisar. Men typiska svårigheter hos små barn som lever i familjer där en eller flera föräldrar har allvarlig svårigheter är:

• Hyperaktivitet, hypersensitivitet för potentiella hot
• Koncentrationssvårigheter, svårt att lyssna
• Bristande emotionell regleringsflörmåga
• Bråkighet (slåss), aggressivitet, irritabilitet, kommer ofta i bråk med jämnåriga
• Svårigheter med social utveckling och samspel med andra
• Försenad språkutveckling och mentaliseringsförmåga
• Avskärmning, drar sig undan

Dom barnen som vi brukar beskriva som bråkiga, dom ser ju vi vuxna. Dom syns ofta tidigt och vi vuxna tänker mycket kring hur barnet beter sig. Men vi tänker inte om barnens livsvillkor. Vi ser barnets beteenden mer än barnet. Vi måst börja tänka mer, vad är det som ligger bakom barnets agerande. 

• Nästan alla förskolebarn (90%) som har flera typer av normbrytare beteende fortsätter att ha ett normbrytande beteende under hela uppväxten. 
• Å andra sidan, flertalet förskolebarn (60%) som bara har en typ av normbrytande beteende - där går det ofta över när dom blir äldre
• Att vara ledsen då och då är en del av livet, och små barn kan reagera starkt på enskilda händelser. Men när små barn visar tecken varaktig och omfattande nedstämdhet är det ofta något som finns kvar eller återkommer i vuxen ålder. 

Små barn har samma rätt som äldre barn och vuxna att få stöd och hjälp när de mår dåligt. Men vi har en realitet som inte matchar kunskapsläget.

Kunskapsläget

• Tidiga insatser (dvs yngre barn i behandling) ger bättre effekter såväl avseende hälsa som hälsoekonomi
• Insatser till barn ger bäst effekter om både barn och föräldrar (omsorgspersoner) deltar
• Nationella riktlinjer är tydliga med att vi så långt möjligt ska välja behandlingsmetoder med god evidens
• Det finns i dag flera metoder när det gäller att minska symptom hos små utsatta barn, dvs evidensbaserade metoder 

Realiteten

• Det är ytterst få barn som under sex år som får tillgång till egen behandling i dagens Sverige.
• Brukarorganisatinoer vittnar om att insatser kommer på tok för sent- om de kommer överhuvudtaget
• Ofta ges insats enbart till föräldrar
• Flertalet insatser som används saknar stöd i forskning
• I många regioner saknas kompetens, tillgång till behandlare. Man prioriterar inte stabila behandlingsenheter 

Vi kan inte säga att vi inte har metoder det finns metoder med gott forskningstöd. Vi måste bara se till att ordna det, så dom små barnen kan få tidiga insatser. 

Vad behöver vi göra?

• Det måste finnas verksamheter i alla regioner med uppdrag att ge små barn och deras föräldrar stöd och behandling när barn under 6 år utsätts för våld och eller övergrepp
• Verksamheterna måste ha den specialiserade kunskap och kompetens som detta kräver
• Även  små barn har rätt att vara delaktiga i ärenden som rör dem- det räcker inte att träffa deras föräldrar när små barn visar allvarliga tecken på psykisk ohälsa
• Hälso-sjukvården och socialtjänstens lokaler måste anpassas så det går att träffa barn. Lokaler som är anpassade!l lokale som gör att dom kan uttrycka sig p sina villkor. 
• Psykologer och socionomer måste få fördjupat kunskap om små barn utveckling och hälsa inom ramen för sin grundutbildning. 
• Adekvat fortbildning måste va ett krav för att som ska ge insatser och behandling till barn under sex år. 

Gängkriminalitetens inverkan på barns rättigheter – ungas egna röster och analyser

UNICEF Sverige berättade om resultatet från en undersökning med drygt 250 barn och unga om att leva nära gängkriminalitet. Resultatet analyserades tillsammans med unga och Li Melander och Valerie Kesenci presentade resultatet. 

Några grejer som framkom va:

• 58% upplever att gäng är aktiva i deras område
• 46% känner någon som begår brott
• 37% har själva blivit utsatta för brott

I workshopar med unga 14-19 år om vad det är vi kan göra för att förhindra att unga begår brott lyftes ett antal områden fram som viktiga. 

• Skolan. Skolan behöver utgå mer från eleverna och liksom matchas med eleverna och inte att eleverna ska matchas med skolan. Utbilda lärare i att stötta elever som har det svårt. Se till att det finns resurser så kuratorerna kan va på plats och att alla får veta att dom finns. 
• Fritid. Fritidsgårdar och mötesplatser behöver delas upp på åldersgrupper och hålla öppet längre så en kan ha en trygg plats att ha roligt på. Plus erbjud fler aktivister. 
• Framtidshopp. Låta unga träffa förebilder, nån som är från samma ställe och delar deras erfarenheter. Unga behöver förebilder och hopp om framtiden. 
• Samhället. Det behövs extra bidrag och stöd så familjer i fattigdom får det stödet som behövs. Barnen ska inte behöva känna att dom måste bidra och hitta pengar. Eftersom unga heller inte får jobb finns det risk att en fångas upp i fel kretsar.   
• Jobb. Det är svårt att få jobb för unga. Arbetsgivare kräver så mycket erfarenhet, men unga får inte chansen nånstans till erfarenhet. Det måste bli lättare att få jobb och kommunerna behöver erbjuda fler jobb till unga.
• Hemmet . ”Viktigt att bygga ett starkt hem, det minskar risken att barnet söker trygghet nån annanstans”. Stötta föräldrar att va närvarande i barnets liv och vardag ,
• Polisen. Det finns mycket hat och det är tyvärr en dålig relation som präglas av övervåld. Barnen och ungdomarna känner att dom blir orättvist behandlade, och att dom blir det på grund av deras hudfärg, hårfärg, var dom kommer ifrån och efternamnet dom bär. Dom blir utpekade. Visitationszonerna gör allt värre, det är en skam att bli visiterad i sitt område och bli behandlad på det sättet.
• Politiker. Det många som kommer till förorten och vill lyssna, men dom agerar inte. Barnen och ungdomarna vill inte höra samma visa om löften när det inte sker nån förändring. Investera mer i förorten. 

För att skapa förändringen behövs också:

• Radera segregationen 
• Förinta vi mot dom
• Alla tillhör det svenska samhället. Vi är ett samhället och vi ska alla ta hand om samhället och vår framtid. 
• Alla ska ha samma möjligheter oavsett var du bor 
• Vi mot problemen 

Oberoende barnombud – en funktion för att stärka barns röster och rättigheter

Barnrättsbyrån är ju en otroligt viktig organisation som agerat och kämpat för införandet av oberiden barnombud eller barnrättsbyråer i en halv evighet. Elin Wernquist från Barnrättsbyrån och Ulrika Levander forskare i socialt arbete från Lunds universitet pratade om det faktum att modellen ju nu ska spridas som försök genom statligt riktade medel. 

Från och med 2025 kommer det va försöksverksamhet med oberoende barnombud i Sverige efter förslag från den statliga utredningen Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (SOU 2023:40). För 2025 avsätts 20 miljoner kronor, där 18 miljoner betalas ut som statsbidrag till ideella föreningar och stiftelser. Och det kommer va 20 miljoner per år fram till och med 2028 och Socialstyrelsen kommer ha koll och följa upp det hela. 

Vad är då ett oberoende barnombud? Jo men kort så handlar det att arbeta på uppdrag av barnet. Barn som saknar tillräckligt stöd från vuxna i sin närhet och där det finns omfattande behov. Rollen är:

• Informera barn om deras rättigheter och valmöjligheter
• Möjliggöra barns delaktighet i viktiga beslut, bedömningar och processer i barnets liv
• Vara ett stöd till barnet i kontakten med myndigheter och hjälpa dem att göra sin röst hörd och få sina rättigheter tillgodosedda
• Vid rättighetskränkningar - hjälpa till att klaga
• Stärka relationerna i barnets privata och professionella nätverk. Bygga tillit och relation - en förutsättning för arbetet.

Forskaren Ulrika Levander berättade om pågående projektet vid namn Min röst, mitt liv. En studie om ungas upplevelser av att kunna påverka. Där just oberoende barnombud kollar på, vilken betydelse ett oberoende barnombud har för barnens aktörskap och medinflytande.

Ytterligare ett forskningsprojekt med namnet Sökes: barnombud kollar på oberoende barnombud, men den här utifrån hur barnrättsorganisationerna beskriver den rollen och uppdraget. I korthet visar det:

• vikten av att professionella runt barn i utsatta livssituationer arbetar tillits- och relationsbaserat
• Vikten av att medvetet använda sig av maktutjämnande och icke-dömande principer för att kunna inta barnets perspektiv på sin omvärld

Det handlar om att helt och fullt ställa sig bredvid barnet, att inte ha nåt annat uppdrag än det. Dom oberoende barnombuden lyssnar, tror på och tycker om barn. Och dom blir också vittne, väktare och ställföreträdande hopp. Det blir fortsatt viktigt att kunna arbeta fritt och fötusätttingslöst, så det är barnens formuleringar och berättelse som ligger till grund. Att låta barnen få formulera sina behov och jobba därefter. 

Ungas medskick inför omställningen inom socialtjänsten – vilken förändring vill barn och unga se?

Barnrättsdagarna 2025 avslutades liksom på topp med Maskrosbarn och Maskrosbarns ungdomsråds medskick och reflektioner inför det arbete som pågår inom socialtjänsten. 

För ett tag sen släppte Maskrosbarn en rapport för ett tag sen med namnet Om jag hade fått hjälp tidigare hade det inte behövt gå så långt. Den lyfter mycket av det som behöver ske, och barns och ungas erfarenheter av kontakten med socialtjänsten. Exempelvis så lyfts i rapporten:

• 16% upplever att socialtjänsten hjälpte en i rätt tid 
• 84% upplever att socialtjänsten skulle ha hjälpt en tidigare 
• 21% upplever att socialtjänsten är lätt att få hjälp ifrån som barn
• 22% upplever att dom insatser/stöd som socialtjänsten erbjuder är tillräckliga

För att socialtjänsten ska bli mer lättillgänglig så behövs

• Information. Mer info om ens specifika ärende. Varför har en insats har beslutats, hur länge den kommer pågå osv osv. Mer info under utredningens gång. Mer löpande info under hela utredningsarbetet
• Info direkt till barnet. Många upplever att informationen går i led, att föräldrarna får info och att dom ska berätta för barnet. Men det är inte alltid det görs. Barn måste själva få info så dom förstår. Socialtjänsten måste säkerställa att barnen förstår 
• Ökad synlighet. Skolan borde anordna studiebesök hos socialtjänsten och socialtjänsten borde bjuda in elever så en får ser hur dom gör och hur en kan be om hjälp . 
• Sänka trösklar. Bygga förtrogen och skapa trygghet. Det är grundläggande för att våga berätta sin egen historia
• Va snäll i bemötandet. Bjud på fika eller skriv ett välkomstbrev för att göra det mindre skrämmande inför ett första möte.

När socialtjänsten utvecklar stöd och insatser tänk på:

• Mer tid med sin socialsekreterare. Större flexibilitet, dom kan anpassa sig efter oss också. Inte att vi måste anpassa oss efter dom. Byter ofta kontakt, det bidrog till att jag hade inte hade lust att be om hjälp även om jag hade behövt det
• Ett stärkt stöd vid orosanmälan. Det är obehaglig och man kan va väldigt rädd och det kan öka risken för våld när en kommer hem. Inget barn ska lämnas ensam i en sån situation  Möjlighet att ta med sig ett barnombud som stöd. Det är svårt att sitta själv och veta vilka rättigheter man har. 
• Stöd för sin egen skull. Det finns många stöd till dom vuxna eller familjen. Men inte direkt till barnen. Nya typer av insatser och bättre anpassat stöd. Tänk kreativt i insatserna som skapas, vilka funkar och vilka funkar inte för barnen. Utgå från vad vi har sagt att vi behöver. Involvera oss! Skapa inte insatser utan att rådfråga oss

Och i omställnigsarbetet framåt:

• Maskrosbarn vill va ett stöd i omställningen
• Lyssna in barn och unga
• Utgå från barn och ungas behov och rättigheter
• Hitta systematiska arbetssätt att göra barn och unga delaktiga
• Utvärdera tillsammans med barn och unga 

Som en av medlemmarna i ungdomsrådet uttryckte: Hjälp oss att hjälpa er hjälpa samhället.

Några fler korta tips från Barnrättsdagarna

Jag tog del av lite fler grejer, snackade med folk och snappade också upp det här:

• Tage Granit turnerar just nu med en föreställning som heter Det handlar om demokrati. Vi fick se ett kort utdrag ur föreställningen. Den handlar om fyra personer som blir inlåsta i ett mörkt rum utan att veta varför. En röst, AI ställer frågor och ställer frågor om vem som är ansvarig för tragedin där Samir, 15 år har skjutit en jämnårig kille. Vad har de gjort – eller misslyckats med att göra – för att förhindra denna katastrof? 

• Organisationen Män premiärvisade några av de korta filmer som strax kommer finnas på män.se och killar.se. Filmer om ensamhet, separation, pubertet och skärmtid. Filmerna har tagits fram tillsammans med unga själva och i samarbete med Liv1 på Fryshuset. killar.se ser det supoertydligt, killar vill prata om (svåra) saker, men vuxna bromsar det på olika sätt. 

• I region Jönköpings län pågår ett arbete med att ge stöd till alla föräldrar och barn 0-6 år där barnets vuxna har en psykisk sjukdom/funktionsnedsättning men där hälso- och sjukvården i nuläget bedömt att det inte finns skäl för orosanmälan. Ungefär 30% av vuxna med psykiatriska tillstånd har barn. Och alla erbjuds info om stödet som finns via sin familjecentral. Bland annat erbjuds väldigt poppis babymassage på familjecentralen i Tranås, en upplevelse av kontakt, kommunikation, innerlighet och glädje, för både barn och förälder. 

• SOL-villan är en direktstödsverksamhet i Sollentuna, en gul villa och insats till barnet. En insats som riktar sig till yngre barn, 6-11 år, som behöver ett mer omfattande stöd. Handlar om att se hela barnets situation och behov. En konkret behandling och stöd, ett kompensatoriskt stöd utifrån skola, fritid och psykosocial utveckling. Målet är att barnen ska kunna va kvar i sin hemmiljö och skola, att ha en aktiv oorganiserad fritid, att minska riskerna för en ogynnsam utveckling. Barnen är där 2-3 dagar i veckan istället för fritids och är på SOL-villan i ungefär 2-3 år. Exakt vilket stödet är baseras dels på barnets behov och dels barnets intresse och det är oftast väldigt konkret. 

• Arvika kommun har varit en pilotkommun för att ta fram en slags mall för barnkonsekvensanaöys inför omställningen till en ny socialtjänstlag. Sveriges kommuner och regioner, SKR har varit stöd i arbetet och det har blivit en slags arbetsmodell för att se hur socialtjänsten i samverkan med hela kommunen och externa aktörer kan planera för insatser och förändringar utifrån barnens bästa för att säkerställa deras rättigheter och behov. Här kan du läsa mer om det, barnkonsekvensanalys inför nya socialtjänstlagen.

• Ett EU-projekt har kollat på en trygg och säjer resa för barn genom Barnahus. Projektet kallas Journeys och har testat hur Barnahus kan säkra att barn känner sig delaktiga och informerade i kontakt, genom att utveckla praktiska och barnvänliga verktyg. Bland annat testades att ha ett särskilt barnombud och en app togs fram. I arbetet ingick också att kolla på hur en kan hålla barnfokus på barnahusen genom olika arbetssätt och stora skillnader mellan länder. En kan läsa mer om barnombuden här

• Ericastiftelsen har som ett projekt (med förhoppning om permanent verksamhet) startat våldsmottagningen. Det är en förstärkning av det som Ericastiftelsen redan gör. Idag är det otydligt och otillgängligt vem som ska ge kvalificerat krisstöd till barn, exempelvis vid gängvåldshändelser. Det har också visat sig att det är extra svårt för barn och unga i eftersatta områden (dom områden som finns på polisens lista av utsatta områden) att få bra vård och få bra vård i tid. Kompetensen är dessutom väldigt spridd och ojämlik över landet. Därför finns våldsmottagninen för att få bort många av dom hinder som finns för barnen. Läs mer här

• Litteraturnod Vimmerby har i ett projekt gett ut boken Det här glömmer jag aldrig. I ett projekt träffade Marit Törnqvist., Nicolas Lunabba och lokala artister och personer barn i Nydala i Malmö. De skrev självbiografiska berättelser som publicerades i en bilderbok som de själva illustrerade. Boken är den mest utlånade boken i en del av Malmös områden. Läs mer om den helt fantastiska och magiska boken här.

Åsså några reflektioner

Jag hade tänkt skriva lite reflektioner från Barnrättsdagarna, men inser att det här redan kan va typ världens längsta text (ok, kanske inte riktigt, men du fattar). Så jag kanske ska ta det en annan gång. Men om jag ska lyfta superkort så har jag bland annat tänkt på

• Första gången nån problematiserar begreppet rättighetsbärare i ett sånt här sammanhang. Super tycker jag, eftersom jag ju aldrig pratar om barn som rättighetsbärare utan säger rättighetsinnehavare. Varför beskriver jag en annan gång.
• Vi vet så mycket, om hur barn har det, vad barn uttrycker, vad felen är, vad vi borde göra osv osv osv. Men varför kommer vi inte vidare då? Och varför pratar vi inte om just det?
• Även när vi vill väl, på bra konferenser så tenderar vi att också prata om vi och dom, och om vissa barn. Och att det finns väldigt många barn som osynliggörs och liksom inte finns med. Barn med funktionsnedsättning och normbrytande funktionsförmåga är några som typ blev osynliga. Deppigt.

Det är fint i alla fall att Barnrättsdagarna finns. Det är viktiga dagar för många! Heja heja.

En del av alla dom grejer som lyftes på tematBarnet som rättighetsbärare och barnets bästa knyter ju an till lite avsnitt vi spelat in i podden Barnrättssnack genom åren. Exempelvis dom här

• Avsnitt 135 Kronofogden, barnet och rättigheter.
• Avsnitt 133 Barnkonsekvensanalys och nedläggning av en förskola.
• Avsnitt 127 Kommunikation, känslor, rättigheter och funkofobi med Negar Mottaghi
• Avsnitt 120 Att stå utanför ett hem - barn utan bostad
• Avsnitt 103 Prövning av barnets bästa i migrationskontext
• Avsnitt 93 Att se, blir sedd och att synas - om ledarskap i en barn- och ungdomsorganisation
• Avsnitt 88 Barnrättsbyrån - om att tro på barn, gilla barn och alltid stå på barnets sida
• Avsnitt 86 Knas hemma

Vill du prata mer om barnkonventionen, bolla nåt, ha hjälp i arbetet - hör av dig så snackas vi tycker jag!

Barnrättsdagarna 2026

Och det blir ju såklart Barnrättsdagar även nästa år. Fortsatt i Karlstad och temat då är Förebyggande och främjande. Blir intressant att se var det landar. Datumen är 13-15/4. Ses vi då?