Ja, i vilken ände börjar en? Barnkonventionsåret 2024? Va det ens ett sånt?

Såklart det fanns höjdpunkter, men också väldigt mycket som går åt fel håll. Synen på barnet som rättighetsinnehavare känns ibland som att den är på väg att försvinna. Eller i alla fall när det handlar om vissa barn. 

I omvärlden är det mörkt. Riktigt mörkt. Och det går inte att prata om världen utan att nämna det folkmord som pågår i Gaza. Barnen i Afghanistan, Sudan, demokratiska republiken Kongo, Libanon och Ukraina står så otroligt långt ifrån sina grundläggande rättigheter. Faktum är att under 2025 kommer 213 miljoner barn runt om i världen vara i behov av humanitär hjälp. Det är en historiskt hög siffra.

Krig, konflikter och katastrofer gör att barn tvingas på flykt och barns grundläggande behov riskerar att inte tillgodoses. Det handlar om att få tillgång till rent vatten, sanitet, hygien och behandling mot undernäring. Till dig som har möjlighet, bidra gärna till organisationer som gör skillnad, som Rädda Barnen, Läkare utan gränser, Röda Korset, Clowner utan gränser och många fler. 

Barns rättigheter i Sverige då? Där vi ju haft barnkonventionen som lag i snart 5 år. Även om det inte blev en angiverilag exakt som regeringen ville, så är det en skrämmande utveckling. Det kommer med alldeles för stor sannolikhet bli en sänkt straffmyndighetsålder snart. Barn kan vräkas om dom bor i en familj där exempelvis ett syskon begått ett brott i närområdet. Och vuxna forsätter att manipulera, utnyttja och rekrytera barn till kriminell verksamhet och begå brottsliga handlingar.

Allt det sker ju samtidigt som barns rättigheter stärks i relation till föräldrarätten, exempelvis. Och. Mitt i allt, så finns det ju människor och organisationer som gör så mycket bra, som driver på, protesterar och förändrar. Som kämpar. Det är en av dom finaste grejerna i mitt jobb, att jag får möta så många som agerar för barnets rättigheter. Några av alla dom roliga, viktiga uppdragen tänkte jag skriva nåt om här. Som en slags tillbakablick och summering av året 2024 och mitt jobbår. 

Har också skrivit om en del roliga uppdrag jag gjort den senaste tiden, om du vill veta mer hur en kan jobba med barnkonventionen. Du hittar det här.

Januari. Fokus på barnets rätt till delaktighet och inflytande!

Jag fick inleda året med att va med om iskyla och stora förseningar på vägen hem från en härlig föreläsningsdag i Katrineholm. Fokus va artikel 12 i barnkonventionen, om barnets rätt till delaktighet och inflytande i biblioteken. Vi pratade om allt från åldersmaktsordning till bemötande, en härlig dag!

Spenderade en hel dag med gänget på Litteraturhuset Trampolin och workshoppade om deras uppdrag att kartlägga barns och ungas fritid, eller snarare vad saknar barn och unga på sin fria tid. Vi skulle sätta en plan för kartläggningsarbetet utifrån ett barnrättsperspektiv, och möjliggöra för barnets röst att bli både tydlig och synlig i arbetet. Fick för bara nån månad sen ta del av slutprodukten, väldigt fint!

Vi, jag och Linus hade också finfina dagar i Malmö och Stockholm (och lite Uppsala) med inspelningsdagar av podden Barnrättssnack. Vi träffade ett gäng otroligt inspirerande barn och unga. Det blev ju en riktigt härlig säsong 7! Och här är några av avsnitten vi spelade in i januari. 


Februari. Barnets rätt till kultur 

Februari började med avslutande av ett uppdrag jag gjorde för Haninge kommun. En presentation och överlämning av rapport utifrån ett kartläggningsuppdrag. Jobbet påbörjades under december förra året och va ett uppdrag av kommunens kultur- och fritidsnämnd. I korthet handlade det om att ”lyssna in deltagarnas kulturvanor och vad de önskar mer av när det gäller kommunens kulturutbud för barn och unga”. Och utifrån barns och ungas egna upplevelser ta fram ”konkreta åtgärder hur kulturutbudet kan förändras för att leda till fler eller "än mer relevanta" kulturupplevelser”. Ett väldigt fint uppdrag. Skrev lite mer om det här för den som är intresserad.

Flängde en del i februari. Både digitalt och fysiskt. Va exempelvis i Sundsvall ett par gånger för kommunens demokratidagar för unga, föreläste om barnkonventionen och modererade politikersamtal. Plus! Fick stå på scen med powiga Faysa Idle. Spenderade en härlig helg med Min stora dags barn- och ungdomsråd och workshoppade kring vad elevhälsan behöver fokusera på för att underlätta skoldagen för barn och unga som lever med sjukdomar och diagnoser som påverkar vardagen och livet. 

Hängde också på Folk och kultur i Eskilstuna. Där modererade jag ett samtal med rubriken Förutsättningar, friktioner och barnets rätt till kultur och konst som Scenkonst Sörmland arrangerade. Och jag va själv med i ett panelsamtal som Svenskt barnbildsarkiv ordnade med rubriken Vad händer med historieskrivningen om vi kastar barns teckningar, med Maria Grahn Farley, Johanna Sjöberg och Anna Sparrman. Otroligt spännande, om jag får säga det själv. 

Mars. Rätten till bostad, typ.

Inledde mars med fortsatt fokus på barnets rätt till kultur, med exempelvis Borås kulturskola och sjuhärads kulturskolors unga som samlats i ett slags ungdomsråd, fick prata om engagemang (utöver barnkonventionen) bland annat. 

Jag hade också nästan en heldag med kansliet på Clowner utan gränser, där vi dels recapade från förra gången jag va där och hade utbildning om barnkonventionen. Nu va däremot fokus på vad ett barnrättsperspektiv på arbete med ny långsiktiga strategin kan innebära.

Sen blev det fokus på stadsplanering och barnets rättigheter! Hade en heldag med Stockholmshem där vi pratade om allt från hur barnkonventionen hänger ihop med bostadsbolagets arbete och såklart en del om barnkonsekvensanalyser med. 

April. Rätten till utbildning.

April rivstartade med snökaos i Skövde! Jag föreläste på Bibliotipia och dom som va där gillade det. Men det va också några som inte va där på grund av snökaos, en av föreläsarna bland annat. En fin dag. 

Men april handlade nog mest om det arbete jag började göra med Stiftelsen Läxhjälpen, en genomlysning av deras arbetet med barnkonventionen. Det blev en hel del intervjuer och möten med barn och unga i det arbetet. Jag kollade på styrdokument, rutiner och samtal med läxhjälpare och personal på kansliet. Stiftelsen Läxhjälpen ville veta hur dom på ett konkret och tydlig sätt kan förstärka barnrättsperspektivet i deras arbete. Resultatet blev en handsonrapport med superkonkreta rekommendationer utifrån ett antal artiklar i barnkonventionen. 

Barnrättsdagarna genomförs ju också varje år i april. För dig som missade dom, så gjorde jag en supersummering av föreläsningarna och seminarierna. Här hittar du mina anteckningar. 

Maj. LEGO® SERIOUS PLAY® in my ❤️

Blev helt lyrisk av att äntligen få gå en utbildning som jag själv suktat efter i åratal typ. I maj blev jag certifierad workshopplanerare och faciliterare i metoden LEGO® SERIOUS PLAY® Så lycklig över det! I korthet är det en rolig, utvecklande och lärorik problemlösningsprocess. Ett annat sätt att göra workshops på, ett maktförsjuktande sätt. Det går egentligen inte att beskriva, det måste upplevas. Du kan läsa mer om mina tankar här. Tro mig, det här är en workshop du vill va med på! 

I maj va det också då som Min stora dags barn- och ungdomsråd höll ett samtal på Skolsjukskötersekongressen i Stockholm. Bejublat och livsviktigt. Jag har summerat en del av det som sades i det här inlägget. 

Annars va det lite föreläsningar, bland annat för Sollentunas socialtjänst och Uppsalahem och jag fick det otroligt ärofyllda uppdraget att bli ordförande för Clowner utan gränser!

Juni. Juli. Augusti. Avrundning, ledighet och höstplanering.

I korthet handlade sommarmånaderna om att avsluta våren. Exempelvis genom att redovisa uppdraget för Stiftelsen läxhjälpen, ha lite andra uppföljande möten. Åsså höll jag min första LEGO® SERIOUS PLAY® workshop! 

Åt givetvis också mängder av glass och godis och sånt!

I augusti kickade hösten igång med planering egentligen. Planering för konferensmedverkan, planering för bokmässan, planering för mänskliga rättighetsdagarna, planering för höst- och vinterlivet typ!

September. Jobbade jag ens?

Det kändes som att jag inte jobbade i september utan bara flängde runt. Men det gjorde jag såklart. 

Exempelvis föreläste jag om barnkonventionen för ett fint nätverk i Norrtälje kommun. Ett nätverk som jobbar för dom allra yngsta barnen med fokus på hälsofrämjande arbete. Det va fint. Det va också roligt att va med på konferensen om Kraftsamling fullföljas studier som Västra Götalandsregionen ordnade plus fångade mig på bild. Skoj också att på plats medverka i livepodd med Tilda och Frida Boisen. Och jag och min poddkollega Linus panelsamtalade med Rädda barnen på Bokmässan om barnets rätt till kultur. 

Oktober. En mix av mycket.

Några dagar in i oktober var ju som alltid internationella barndagen. En dag som oftast brukar handla mer om kanelbullar och kanelbullens dag än barnets rättigheter (skriver mer om det en annan gång). Men det blev ett fint fokus den dagen, va på Ylva Mårtens releasefest för nya boken Barnens 1000 första dagar. 

Hade en engagerande heldag med Region Örebro läns biblioteksbarnombud. Vi fokade på barnets rätt till inflytande och delaktighet, det va fint! Och Bris hade utdelning av Bris-priset. Nåt som vi i styrelsen fattar beslut om, efter att medlemmar nominerat. Extra glad i år att priset gick till livsviktiga Sis-tjejer. Gjorde också föreläsar-trio-debut ihop med Maria Krafft Helgesson och Negar Mottaghi om makt, respekt och rättigheter. 

Avslutade oktober med en underbar LEGO® SERIOUS PLAY® workshop på helt annat tema än barnkonventionen. Det va nämligen fokus på hållbart ledarskap. Fick ännu ett bevis på att metoden är så bra! 

November. Konferensföreläsningar

November va en rätt vanlig föreläsningsmånad, fast på konferenser. Föreläste exempelvis på MR-dagarna i Skellefteå om 10 steg i det praktiska arbetet med barnkonventionen. Hade en heldag med barnombuden inom Västra götalandsregionen och föreläste på SSIL konferensdagar i Växjö (och Karlstad, fast det va i december)

Gick också in i ett kul uppdrag för Unicef sverige. Ett arvsfondsprojekt som går in i slutspurten nu närmsta halvåret. Projektet ska ta fram ett läromaterial om barnkonventionen tillsammans med barn i förskola och anpassad grundskola. Blir fint att va med på ett hörn där!

Till alla som prenumerar på Barnrättsbrevet skickade jag ju också ut 2024 års Barnrättskalender. En fin och rolig tradition, en variant på julkalender som består av 24 frågor om barn, barndom och rättigheter. Du har väl inte bommat Barnrättskalendern i år?

December. Avrundning och tacksamhet

December, Avrundningar

December brukar innebära avrundning och avslutning av uppdrag. Så även i år. Förutom det så hade jag en hel helg med Min stora dags barn- och ungdomsråd och preppade inför nästa års samtal på Sett-dagarna nästa år. Det ni skolfolk, det borde ni komma på! Kan va det viktigaste du hör på länge.

Nu fokus på avslutningar, avrundningar och tack. Och snart lite ledighet. 

Men. Mest vill jag nog ändå säga tack för 2024, nu kämpar vi vidare i 2025! 

Är så otroligt tacksam att jag för möta er. Alla inspirerande, härliga personer och organisationer, som alla kämpar för fullt för att fler barn ska få tillgång till sina rättigheter. 

Tack för att jag fått jobba ihop med er! ❤️

Vid varje ledighet och högtid finns det väldigt många barn som har en klump i magen, som längtar tillbaka till skolan, som inte sover, som behöver ta hand om syskon och som utsätts för våld. Nu är det snart en ny högtid och du som vuxen kan va livsviktig för ett barn. Har du en vit jul, får barnen i din närhet det?

Barn som lever i familjer där vuxna dricker för mycket alkohol finns i alla delar av samhället – oavsett bostadsområde, kommun eller miljö. Många gånger är ett missbruk dolt, vilket gör det svårt för andra vuxna att upptäcka. Alkoholproblematik är dessutom särskilt svårt att identifiera eftersom majoriteten av vuxna i Sverige – cirka 90 % – konsumerar alkohol.

Några viktiga saker att ha med sig när du läser den här texten:

Du som vuxen bestämmer såklart själv om du har en vit jul eller inte. Det viktiga är att du reflekterar över hur alkohol påverkar barn, och att du ser barnen i din närhet. I den här texten kan du läsa mer om hur barn påverkas, vilka frågor du kan ställa till dig själv om du planerar att ha alkohol under din ledighet tillsammans med barn. Och det här är rubrikerna:

Video från Vit jul.

Hur påverkas barn av att leva i familjer där vuxna dricker för mycket? 

Alla barn påverkas olika av att leva med vuxna som har alkoholproblem – men en sak är säker: påverkan finns alltid. Och det enda sättet att faktiskt veta, är att fråga barnet och lyssna. 

Vuxnas alkohol påverkar, i olika grad, barns möjlighet att använda sig av sina rättigheter. Det kan vara mindre negativ påverkan till allvarliga och farliga situationer. 

Ett missbruk påverkar vuxnas förmåga att tillgodose barns behov. Det kan handla om att barnen lever i kaos, kriser, förtvivlan, hopplöshet, svek och att det är skrämmande att se ens vuxen förändras i sitt beteende. Men det är också en riskfaktor för att utsättas för våld. Det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper en större risk än andra barn att utsättas för vanvård. Och det finns studier som visar att barn till föräldrar med alkoholproblem löper större risk än andra barn att utsättas för fysiska övergrepp av sina föräldrar.

Barn påverkas också genom att: 

Maskrosbarn gjorde 2019 en undersökning bland barn och unga i högstadiet och gymnasiet (och skolpersonal). Det resulterade i rapporten 'Fråga hur vi mår, inte hur det går' . Totalt va det 1046 personer som svarade på enkäten, 49% i högstadiet, 45% i gymnasiet och 6% i årskurs 1–6. Barnen och ungdomarna i enkäten svarade att:

Och majoriteten svarar att deras hemsituation påverkat deras skolarbete negativt.

Hur har barnet det nu precis innan jul? Kan du se tecken på att barnet inte mår bra?

Det finns barn som visar tydligt att dom inte mår bra, både medvetet och omedvetet. Och det finns barn som gör allt i sin makt för att du som vuxen inte ska få vetskap om det som händer hemma. 

Det är ditt ansvar som vuxen att se barnet, fråga och anmäla till socialtjänsten om du känner oro för att ett barn inte har det bra. 

Du som vuxen som möter barn typ varje dag i ditt jobb, märker du nån skillnad nu innan lovet?

Hur agerar barn nu innan lovet? Kan du se tecken på att barnet är orolig, mer tyst och frånvarande, blir det bråk med kompisar, vuxna och andra?  Eller är barnet väldigt glad och förväntansfull?

Du som vuxen kan va så viktig för barn som växer upp med en vuxen som dricker för mycket. Och vi måste fatta att barnets situation utanför platsen där du möter barnet påverkar vardagen, måendet och ja allt. 

Vilka tecken finns, på att barnet inte mår bra? Kan vi se tecken på att barn far illa?

Begreppet barn far illa kan emellanåt osynliggöra vuxnas roll i att skapa det som gör att barnet inte mår bra. Att prata om barn far illa är ju egentligen tecken på att vuxna utsätter barn för otrygghet, våld eller annat. Vi behöver rikta blicken mot orsaken, samtidigt som vi ser barnet. Det finns många gånger tecken, inte alltid, men många gånger kan vi som vuxna se och förstå att barnet inte har en trygg hemmiljö.

Genom att du som vuxen ser, reflekterar pratar med kolegor och hör av dig till socialtjänsten så kan barns utsatthet upptäckas. 

Hur barn och unga reagerar och mår relaterat vuxnas missbruk varierar såklart. Det kan vara saker som är väldigt tydliga som ett förändrat beteende eller kroppsliga symptom till att barnet är högpresterande eller får koncentrationssvårigheter eller trötthet och nedstämdhet.

En försenad utveckling av motorik och språk, aggressivitet, kroppsliga symtom som t.ex. huvudvärk och magont, humörsvängningar, inåtvändhet, trotsigt beteende, hyperaktivitet och ängslighet kan vara tecken på att barnet eller den unga växer upp med missbruk i familjen

Socialstyrelsen, 2009

Det är med andra ord liknande symptom som vid andra problem, som vid missbruk. Anar du, eller ser du saker som gör att du funderar på om det finns problem i en familj, så kan missbruk av en av flera tänkbara orsaker. Du som vuxen som möter barn, behöver både kunna känna igen tecken på missbruk hos föräldrarna men också hur ett missbruk kan påverka rollen som förälder eller ens föräldraförmåga - det får konsekvenser för barn och unga. 

Socialstyrelsen skriver också att det är tyvärr inte är ovanligt att när det kommer till ungdomar att vuxna som möter barn missar att det kan finnas bakomliggande orsaker i hemmiljön som gjort att den unge uppmärksammats på grund av sitt eget beteende, exempelvis ett utåtagerande, aggressivitet med mera.   

Hur vanligt är det att barn växer upp i familjer där vuxna dricker för mycket? 



Varför berättar inte barn och unga för vuxna om hur dom har det hemma?

I Maskrosbarns rapport uttrycker ungefär hälften av barnen och ungdomarna att dom inte berättat för nån på skolan om hur dom har det hemma, trots att hur dom har det hemma påverkar skolan. Barnen och ungdomarna berättar att dom kan vara nedstämda, känna ångest och tappa motivation och energi.

Varför dom inte berättar för nån vuxen specifikt i skolan handlar om brist på tillit, rädsla, tidigare svek från vuxna, skam och lojalitet med sina vuxna. Det kan också handla om oro att inte bli tagen på allvar, att bli ifrågasatt eller att vuxna inte kommer tro på en. Dom berättar också att det i skolan inte finns tid, att en känner sig anonym och ingen vuxne som känner en på riktigt. Vilket bidrar till att en kan känna att relationen inte är autentiskt, att en känner sig som en i mängden och inte vill dela. En uttrycker det såhär:

Mina lärare har över 100 elever. Dom vet knappt vad jag heter och dom har definitivt inte tid för att lyssna på vad jag har för problem hemma. Dessutom så har jag inte den tilliten eller känner en så stark koppling till mina lärare

Maskrosbarn. 2021

Socialstyrelsen också att det kan finnas en motvillighet att berätta för att en vill skydda sin eller sina vuxna, en vill försöka behålla en familjesammanhållning. Barn och unga kan också känna en rädsla för vilka konsekvenserna kan bli om en berättar. Oro för både va dom kommer hända med dom vuxna, med en själv och med familjen som helhet. 

Vad säger barnkonventionen om alkohol och en vit jul? 

Barnkonventionen lyfter ju inte begreppet vit jul, men det finns många artiklar som på olika sätt tar upp trygghet och att skyddas från olika skadliga ämnen. Artikel 33 är en av artiklarna som handlar om just det. Det står såhär i den artikeln:

"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen"

Nu står det ju narkotika och psykotropa ämnen, och gör vi en djupdykning i vad det kan handla om så ingår alkohol i det. Och även om artikeln beskriver att vi ska skydda barn från användandet så inbegriper det också barn som anhöriga.

Så nej, det står inget om vit jul i barnkonventionen. Men vi som vuxna har ett ansvar för att barn är trygga. Och vuxna som är påverkade av alkohol försvårar för barn att va trygga.

Se barnet, fråga, lyssna och agera - du spelar roll!

Det finns självklart många olika svårigheter och risker kopplat till att som barn leva i en familj med alkoholproblem. Men dom riskerna kan också minska eller försvinna om barnen får stöd och hjälp. Varje barn har rätt till en trygg uppväxt. Och du som vuxen kan bidra till det, genom att se barn i din närhet. Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv!

Barn och unga har i olika sammanhang uttryckt att det är avgörande att du som vuxen vågar fråga, både en och många många gånger. Ge inte upp i att fråga hur barnet har det och framförallt hur barnet mår. Det tar tid att känna trygghet och tillit! 

Att du kontakter socialtjänsten kan vara det första steget mot att ett barn får stöd. 

Tipsa gärna barn och unga i din närhet om att Maskrosbarn och Trygga Barnen håller öppet i jul, för barn och unga som vill och behöver ha en trygg jul tillsammans med andra. 

Varje högtid delar jag samma förslag på förhållningssätt

Under ett gäng år, har jag på sociala medier delat förhållningssätt som en kan haunder julen, nyår, vintern eller allmänt i livet. Nu under vintern handlar det om en vit jul. Här hittar du livets förhållningssätt:

Det finns många anledningar att göra det. Det främsta handlar om att barn har rätt till trygghet och skydd. Barn har rätt att skyddas från en mängd saker, däribland alkohol och andra droger. Även om du tänker att det är en högtid och fest på olika sätt, så kom ihåg att vuxnas alkohol påverkar barn och unga. Därför är en vit jul viktig av så många olika skäl. 

Det sägs ofta att julen är barnens högtid. För att det ska kunna va barnens högtid behöver det va en trygg högtid. Därför behöver vi ju alla fundera på vad vi gör under ledigheterna för att barn och unga i ens närhet ska va trygga, ha en rolig och en fin vinterledighet.

Dricka alkohol tillsammans med barn i jul?

Till dig som funderar på det här med alkohol tillsammans med barn, kolla in och ta med dig IQ's riktigt braiga tips:

Va en trygg vuxen please! Du som vuxen kan spela roll väldigt stor roll i ett barns liv! 

Vill du veta mer?

Det finns mycket information och kunskap att ta del av, från en mängd olika organisationer. Bris, Trygga Barnen, Maskrosbarn är några av dom som ger stöd till barn. Och det stödet är otroligt viktigt!

I podden Barnrättssnack har vi ett par avsnitt som tar upp barnets rätt till skydd och stöd relaterat att växa upp i en familj med alkoholmissbruk. I avsnitt 25 diskuterar vi exempelvis artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, om rätten att skyddas från narkotika. Och i avsnitt 66 möter vi Olivia Trygg Larsen från Trygga Barnen.

Och såklart, hör av dig om du funderar på nåt eller vill bolla en barnrättsfråga!



Svaret kanske är på implementering barnkonventionen på 290 olika sätt. En del gör fantastiska saker och kämpar varje dag och på andra ställen finns långt mer att önska. Det är också problemet, det ser väldigt olika ut för barn beroende på vilken kommun du växer upp i.

Sveriges kommuner och regioner gjorde under några år en undersökning bland alla kommuner och regioner i Sverige om hur det går med implementeringen av barnkonventionen. Det va rätt intressant att se allt ifrån vilka kommuner som antagit ett styrdokument till vilka regioner som har en anställd funktion som arbetar med implementeringen. Men sen slutade SKR göra den tyvärr. 

Som tur är tog Bris upp den bollen. Och Bris har nu i några år gjort en kommunundersökning med lite olika frågor kopplat till implementeringen av barnkonventionen. Den tänkte jag gå igenom lite kort här, strax.

 

Vanligaste frågan jag får

En av dom absolut vanligaste frågorna jag får är: Vilken kommun har kommit längst i sitt barnrättsarbete? Vilka har lyckats?

Tyvärr ger jag altid ett tråkigt svar. Det finns ingen. Varje dag, i varje kommun finns det barn som inte ens har en chans att få tillgång till sina rättigheter. Och varje dag kränks barnets rättigheter i alla delar av Sverige. Det finns givetvis massivs med personer, enheter, förvaltningar och kommuner som gör fantastiska saker. Som vill bli bättre, också blir bättre och gör det tillsammans med barn och unga. Det ska vi såklart lära och inspireras av! 

Men helhetsgrejen, att hela kommunen, inom alla områden som konventionen omfattar, att tillfullo av resurserna, att prioritera barnets rättigheter. Eller att varendaste anställd och förtroendevald maxar varje dag specifikt för barnets rättigheter. Nej, det finns faktiskt inte. Det tenderar att fastna nånstans, antingen på styrningen eller hos eldsjälarna. Det krävs både snack, strategi och verkstad. Och med fokus på verkstad. 

När vi pratar om implementering barnkonventionen och vem som lyckas, kommit längst eller ligger i framkant gör det rätt ofta att vi tappar fokus på barnen. Dom det faktiskt handlar om. Målet kan ju inte va att ’komma längst’. Det måste ju va att varje barn ska ha kunskap om, tillgång till och kunna använda sig av sina rättigheter. Vi får inte glömma det. 

Några kommuners arbete med implementering barnkonventionen

Men. Eftersom folk brukar bli så ledsna när jag svarar ingen eller att vi inte ska prata om vem som ligger i framkant, så brukar jag ändå ge lite olika exempel. Organisationer som gör bra saker att inspireras och läras av, men som liksom inte är 'klara'.  Så här kommer några såna: 

Representanter från flera av dom här organisationerna har dessutom gästat Barnrättssnack, så gillar du podd finns en hel del att lyssna kring.

Bris kommunundersökning 2024, vad säger den?

Det är i kommunerna det börjar, så lyder titeln på Bris kommunundersökning 2024. Titeln speglar också så det faktiskt är. Varje kommun fattar dagligen beslut som påverkar barn. Det handlar om folkhälsa, utbildning, skyddsnät, hemmet och fritid och kultur. 

Kommunundersökningen i korthet

Implementeringen, vad säger kommunerna?

Det går sakta, men går ändå framåt. Såhär svarar kommunerna på frågor som rör implementeringen i stort:

Det går alltså lite framåt. Men ändå. 

Det är slående hur otroligt olika det är. Både i form av intresse, kunskap, resurser och vilja. Och det är ju inget nytt. Men samtidigt så himla viktigt att belysa. Det kan inte va beroende på vilken kommun du råkar bo i som ska avgöra om du ska få tillgång till dina rättigheter eller inte. 

Min bild är att det också är sjukt svårt att veta vad kommunerna menar. Alla lägger in rätt olika i vad det hela handlar om. Det finns ju dom som säger att dom gör en barnkonsekvensanalys som är långt ifrån vad jag skulle kalla detsamma. Eller att en säger att en gått utbildning men de facto saknar grundläggande kunskap om konventionen. Eller så tänker en att vi möter ju barn, därför tillämpar vi rättigheterna. Alldeles för vanligt om du frågar mig. Sen finns det ju dom kommuner som har kunskap och vet vilka krav som ställs och därför också svarar på ett helt annat sätt. Men det är ju också lite det som är grejen med enkäter, vi kan ju inte veta vad mottagaren har för förståelse, kunskap eller tanke när hen svarar. 

Är du nyfiken på vad Bris kommunundersökning visade förra året, så hittar du den här.

Barns delaktighet i kommunerna? 

En av frågorna i undersökningen är I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, för följande åldersgrupper?

Att lite mer än en tredjedel av kommunerna som svarat på undersökningen menar att dom i stor utsträckning har arbetssätt som gör äldre barn delaktiga, är rätt sämst skulle jag vilja säga. Det är ungefär hälften som svarar att dom delvis har arbetssätt att göra barn delaktiga. En tredjedel.

Ska en va kritisk så kan en ju också fundera på frågan och svaren.

Det här är ju alltså inget som Bris undersökning tar upp, det är mina reflektioner. Men kändes ändå viktigt att poängtera att det kan va svårt att förstå om barn faktiskt har inflytande eller inte. Det är ju dessutom så att vi inte har en aning om vad barn själva upplever. Med tanke på att barn och unga själva upplever att det är svårt att ha inflytande i sina kommuner så är det intressant läsning.

Få har strukturer för delaktighet och dom yngsta barnen

När det kommer till kommunernas arbete med dom yngsta barnen och delaktigheten är siffrorna såhär:

Sen ökar siffrorna något när det kommer till dom äldre barnen. Exempelvis är det 31% av kommunerna som svarar att dom i stor utsträckning har ett strukturerat arbetssätt för att göra barn i åldrarna 7-12 år delaktiga i beslut som rör dom. Och siffran är 36% när det kommer till barn i åldrarna 13-18 år. 

Frågan djupdyker lite mer sen, med fokus på delaktighet inom särskilda verksamhetsområden. Där socialtjänst, utbildning, kultur och fritid är dom som uppger att dom i stor utsträckning har arbetssätt att göra barn delaktiga. 

I vilken utsträckning har er kommun ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktiga i beslut som rör dem, inom följande verksamhetsområden? Bild från Bris kommunundersökning.

Summering av Bris kommunundersökning

Det finns en hel del att önska, det kanske en kan säga är min summering. Det är kanon att det går framåt, att kommuner upplever att dom har mer kunskap, att det finns strukturer och arbetssätt och att dom också känner sig peppade att göra mer.

Men om vi tänker på att det är 35 år sen konventionen antogs och att den varit lag i Sverige i snart 5 år. Ska vi verkligen va nöjda då? Borde vi inte istället ifrågasätta varför det kan va en sån stor skillnad mellan kommunerna?

Vill du vet mer eller prata om implementering av barnkonventionen i din organisation?

Visste du att jag i många år va anställd i olika kommuner med uppdrag att implementera barnkonventionen? Dom senaste 7 åren har jag istället som konsult hjälp många organisationer med att integrera ett barnrättsperspektiv i både aktiviteter, verksamheter och organisationer som helhet.

Vill du veta mer om olika steg i arbetet med att implementera barnkonventionen, och få tips och trix? Hör gärna av dig!

Kontakta Åsa

Gillar du att lyssna på poddar så är ju Barnrättssnack ett hett tips! Vi har ju både pratat själva och med gäster om implementeringen och vilka krav barnkonventionen ställer. Tre av dom av avsnitten hittar du här.


När vintern gör entré med snö som lockar till lek och skratt, väcks också frågan- hur ska skolorna göra med snöbollslek på rasterna? I många fall kommer ett förbud innan snön ens kommit, motiverat av säkerhet och ordning. Men om vi skulle titta på det utifrån ett barnrättsperspektiv? Hur skulle det kunna se ut då? 

I många delar av landet har den första snön kommit, till väldigt många barns stora glädje. Med snön kommer snögubbar, pulkarace, snölyktor, skidåkning, snöänglar och mycket mycket mer. Och såklart, snöbollskrig. Eller ja, många barn önskar att det fanns utrymme för snöbollskrig. Men på många många skolor är det förbud. 

Fick ett meddelande häromdagen från en vuxen där barnet och hens vuxen hade blivit tillsagda på skolgården för att dom började leka med snön och kasta snöbollar på vägen hem. ”Man får inte kasta snöbollar”

Och så är det ju. Väldigt många skolor har just förbud mot snöbollskastning. Min upplevelse är att det är ett ganska enkelt beslut att ta, utifrån ett vuxet perspektiv. Det hade varit väldigt intressant att se en skolas prövning av barnets bästa inför ett sånt förbud. Eller en skola åtminstone involverat dom det berör, barnen infrö beslutet. Tror du det görs?

I den här artikeln tänker jag att vi kollar lite mer på snöbollslek utifrån ett barnrättsperspektiv. Som alltid finns det oändligt mycket mer att skriva.

Snöbollslek och snöbollskrig utifrån ett barnrättsperspektiv

Lek är en rättighet. Snöbollar kan i allra högsta grad va lek, så också snöbollskrig. 

Leken är livsviktig för barn, och idag vet vi att leken är avgörande för barns sociala, kognitiva och motoriska utveckling. Men leken är också viktig i sig, för att den är fri och rolig. Snöbollskastning är en fysisk lek. En lek som bidrar till koordination, styrka och reaktionstid, alla viktiga komponenter för utveckling.

I barnkonventionen står det inget som snöbollskrig. Men det finns en mängd artiklar som berör snöbollsleken. Exempelvis artikel 31 om rätten till lek. 

Vad säger FN:s kommitté för barnets rättigheter om leken?

Den kommitté inom FN som granskar alla världens länder och ger rekommendationer och kritik för hur vi tolkar och tillämpar konventionen har en hel del att säga om just leken. Bland annat det här: 

"Genom att det finns tillfällen att utöva kompetens via lek som barn själva initierar främjas motivation, fysisk aktivitet och utveckling av färdigheter”

Kommittén uttrycker också att leken: 

Men tyvärr ser vuxna inte lika ofta vikten av leken menar barnrättskommittén, utan vuxna tenderar att se leken som ”något högljutt, smutsigt, störande och påträngande”. 

Barnrättskommittén lyfter också balansen mellan risk och säkerhet. Vuxna är rädda för fysiska och mänskliga risker som barn utsätts för, vilket leder till ökade nivåer av övervakning och kontroll som leder till inskränkningar av barns frihet att leka och möjligheter till rekreation. Kommitten säger såhär, att även om barn inte får utsättas för skada i förverkligandet av artikel 31 så är: 

...ett visst mått av risk och utmaning ett viktigt element i lek och rekreation och en oumbärlig del av nyttan med dessa aktiviteter. Det behövs balans mellan att å ena sidan vidta åtgärder för att minska oacceptabla faror i barns miljöer, exempelvis att stänga av trafiken på gator i bostadsområden, förbättra gatubelysningen och bygga säkra avgränsningar runt skollekplatser, och å andra sidan informera barn, rusta dem och ge dem självbestämmande att ta de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att själva öka sin säkerhet. Principerna om barnets bästa och om att lyssna på barns egna erfarenheter och funderingar bör prägla bestämmandet av vilken risknivå barn kan utsättas för.

FN:s kommitté för barnets rättigheter

Risker med snöbollslek och snöbollskrig

Det finns många vuxna röster om att förbjuda snöbollslek med hänvisning till riskerna en sån typ av lek kan medföra. Och givetvis finns det risker och ska tas på allvar! Det finns såklart aspekter som aldrig är ok. När det handlar om våld, mobbning och att avsiktligt skada andra. Det är inte den snöbollslek som jag pratar om.

Här är några av de risker som brukar lyftas i samtalet när snöbollskrig förbjuds:

Det finns kanske hur många artiklar som helst där snöbollskrig ses som en farlig grej, risk och långt från det som leken handlar om. Och barnen beskrivs hålla på med maktlekar, eller ”det är som att barnen blivit tokiga av all snön” eller att skolgården beskrivs som kaos. 

”Snöbollskastare skickas hem” eller artiklar om att elever som trotsar förbudet riskerar fem dagars avstängning och en anmälan till sociala myndigheter är också lätta att hitta.

Dessa risker är såklart viktigt att va medvetna om och skolans ansvar att hantera. Men det bör inte per automatik leda till ett förbud. Det jag vill lyfta är snöbollsleken, snöbollskrig som lek. Inte mobbning, våld eller medvetet förstöra byggnader. 

Att hitta en balans och möjliggöra för leken på ett tryggt sätt. När en pratar om riskpedagogik, visar det att det är bättre att jobba med att hantera riskerna än att försöka ta bort dom genom att förbjuda barn att göra saker. Hela poängen är att om barn själva får förutsättningar, träna och lära sig att själva riskhantera så stärker det både barns självförtroende och leken i sig. Det gör det lättare för barn att själva riskmininera där och då. Om vuxna exempelvis är närvarande och finns där för guidning om barnen behöver det, ger det också barnen möjlighet att leka på ett säkert och tryggt sätt. 

Det brukar också talas om att överdriven reglering kan begränsa barns möjligheter till självreglering och konflikthantering. Och det minskar barnens möjligheter att lära sig hantera risker och utveckla sina sociala färdigheter. Och därför brukar vissa typer av förbud sällan va en långsiktigt bra lösning. 

Genom att enbart förbjuda snöbollsleken, utan dialog, utan att testa, utan att ta hänsyn till rättigheterna. Så kan det exempelvis signalera att vuxna inte har tilltro till barns förmåga att leka på ett ansvarsfullt sätt. Det kan också det skapa en känsla av maktlöshet, att vuxna inte lyssnar utan bara förbjuder saker som är roligt. Regler som inte upplevs som rättvisa eller regler som känns orimliga kan också skapa motstånd hos barn. 

Att enbart förbjuda snöbollskastning, lek eller snöbollskrig kan alltså förstärka känslan av att vuxna utövar makt på ett onödigt sätt, snarare än att vuxna guidar barnen. 

Fördelar med snöbollslek och snöbollskrig

När vi pratar om riskerna och de scenarier som kan uppstå gäller det att göra det i relation till fördelarna, eller det som är roligt med snöbollsleken. På pluskontot för snöbollskrig finns bland annat: 

Snöbollslek genom historien

Snöbollslek och snöbollskastning har funnits i alla århundraden. Ofta som ett missnöje mot auktoriteter men också som en lek bland barn och unga. Och på skolgårdar. Det fanns faktiskt en tid då det va snöbollskrig mellan lärare och elever som en kul grej, att det uppmuntrades.

I en bok ”Om nationaluppfostran med särskilt afseende på nationallförsvaret” (som kom 1869) beskrevs att barn i skolan behöver mer fysiska aktiviteter och att snöbollskastning skulle kunna va en samhällsnyttig verksamhet och en del i nationalförsvaret. Det står exempelvis i boken:

”Om vintern bygga snöfästningar, som sedan stormas eller försvaras; visare kälk- och skridskoåkning- skidlöpning etc., i hvilka öfningar om möjligt läraren bör sjelf deltaga åtminstone med sin närvaro”

Viktor Balck va en superengagerad militär, idrottsledare, gymnast och pionjär inom den organiserade idrotten i sverige. Han va ledamot i den första internationella olympiska kommittén. Han gjorde plenty grejer som varit viktiga för svensk föreningsidrott. Han gav ut boken Illustrerad idrottsbok i tre delar (på 1880-talet). I denna idrottsbok finns snökrig med, som ett snökrigsreglemente med regler och tydliga delar hämtade från det militära. Han uttrycker att leken har ett verkligt värde och disciplin och gymnastiken är grundelarna tillsammans med militäriska inslag. Såhär beskrivs tydligen ett väl utfört snöbollskrig enligt Balck: 

”Träffarna äro många, ett par döda och flera sårade lemna stridsplatsen; fienden, som lidit mindre förluster, tränger på, de våra vika, ett par äro pliktförgätna nog att vända ryggen till, en får en duktig snöboll i nacken, en annan på ett köttigare ställe af kroppen, båda afskickas som fångar till det fiendtliga fängelset"

Och det sägs även att Balck ville att snöbollskrig, som traditionell lek och fysisk aktivitet, skulle omvandlas till en modern idrottsgren. Hur hade vi sett på snöbollslek och snöbollskrig på skolgårdarna om det vore en erkänd sport?

Snöbollskrig är idag en sport 

Visste du att det finns både svenska och internationella mästerskap i just snöbollskrig? 

Yukigassen heter sporten och betyder typ snöstrid eller snökamp. Den har sitt ursprung i japan på 80-talet och 2010 hölls det första svenska mästerkapet i yukigassen (det startades av studenter på Luleå tekniska universitet). Svenska mästare är laget Norrlands silver som vann i SM mars i år.

Idag finns det en internationell allians som arbetar för att sporten ska erkännas och etableras i fler länder. Ungefär 150 lag tävlar i världsmästerskapen varje år (det har varit paus under några år sen corona, så oklart om det fortfarande sker varje år) 

Yukigassen är en lagsport som går ut på att träffa och då slå ut dina motståndare med snöbollar. 

Varje lag har 7 spelare, du spelar på en 36 meter bred och 10 meter lång bana med ett antal hinder. Med särskilda dräkter och hjälmar och 90 perfekta snöbollar spelas matchen. En match pågår i 3 set som vardera är 3 minuter. Varje lag har en flagga på sin sida planen och spelet går ut på att antingen slå ut spelarna i det andra laget eller ta det andra lagets flagga. Det laget som har flest spelare kvar när seten är slut, eller har tagit det andra lagets flagga vinner. 

En av Kanadas tidigare lagkaptener beskrev sporten såhär:

...absolute evidence that the world is a magical place…. It keeps the wonder we felt as children alive, while adding professionalism and intensity

Kanadas tidigare lagkapten

Scrolla längst ner, så får du se hur en match kan gå till.


Vägen framåt då? Hur ska en skola tänka och agera nu i vinter kring snöbollskrigen på skolgården?

Först och främst, vill barnen ha snöbollskrig och lek? Då tycker jag ni gemensamt ska göra en prövning av barnets bästa. Eller hitta en process där ni tillsammans kommer fram till på vilket sätt ett snöbollskrig och snöbollsllek kan funka. 

Lösningen borde inte vara att förbjuda leken och snöbollskrigen. Det handlar om att balansera rättigheterna med vuxnas ansvar om skydd. Och som alltid vi behöver hitta sätt att skydda barn i, inte från. Och det kan vi inte göra genom att vi vuxna fattar ett beslut själva, utan att lyssna på dom det berör, barnen. 

En väg framåt kan ju exempelvis va med avgränsade områden eller zoner, tydliga regler för vad som är målet hur en vinner och vad som är tillåtet och inte. Och varför inte låna skyddsglasögon från kemin?

Men det viktigaste handlar om att hitta balansen och det gör ni tillsammans med barnen. Börja med att prata med barnen om exempelvis dom här frågorna: 

Men vad ni än gör. Slopa avstängningar och straff för barn som leker snöbollslekar och snöbollskrig. Det kommer ingen vinna på. 

Såhär kan en match gå till. Visst blir en rätt sugen?


Under oktober månad kom ytterligare en dom från Högsta Domstolen där barnets bästa får väga väldigt tungt.

Den här gången handlar det om en person (en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av ett barn) som begått ett brott och Högsta domstolen ska kolla på vilken påföljd det ska bli, med hänsyn till barnets bästa. Ska det bli villkorlig dom och samhällstjänst som tingsrätten bestämde, fängelse som hovrätten ändrade till eller tycker högsta domstolen nåt helt annat? 

Högsta domstolen bedömer i det här fallet att barnets bästa väger tungt, straffpåföljden fängelse är inte för barnets bästa i det här fallet. 

I den här texten hittar du följande rubriker och innehåll om domen.

Bakgrunden

I det här fallet handlar det om en förälder som har begått brott. Brotten är näringspenningtvätt, grovt brott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I tingsrätten och hovrätten har personen blivit dömd för brott. Brottet som rör näringspenningtvätten handlade det om att personen under tre år på sina privata bankkonton tagit emot drygt 3 miljoner kronor. Själva skuldfrågan, alltså om det är just det brottet eller inte, det är inte överklagat. Domstolen menar att det handlar om ett fall av näringspenningtvätt, tiden är flera år och det är stora summor, därför är brottet grovt.

Tingsrätten bestämde att påföljden skulle va villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst. Och hovrätten ändrade påföljden till fängelse i ett år och sex månader. Utifrån helheten om personens  skuldfråga, så menar högsta domstolen att själva straffvärdet motsvarar fängelse i ett års tid. Och högsta domstolen resonerar sig fram till att barnets bästa inte ska vägas in när det kommer till själva straffet utan bara om vad det blir för påföljd.

Hur ska hänsyn tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms?

I det här fallet är det två grejer som högsta domstolen ska besluta om: 

Och det är såklart den senare delen jag tänker är intressant. Och det är också den delen som vi kommer kolla på i den här texten. 

I korthet kanske en kan säga att högsta domstolen kollar på omständigheter för brottet och om dom omständigheterna ska tas med och hur det i såna fall relaterar till barnets bästa. 

Kan omständigheterna i det här fallet relatera till barnets bästa?

Det finns nåt inom juridiken som kallas för ’billighetsskäl’ och det handlar om omständigheter där rätten kan kolla om nån annan omständighet kan påverka att döma till ett lägre straff (än det egentligen är enligt själva straffvärdet av brottet). Inom det då som kallas billighetsskäl så finns en punkt som heter tredjemansskäl, alltså finns det nån annan att ta hänsyn till förutom den som begått brottet. Exempelvis, finns det barn och kan dom barnen drabbas på ett helt oproportionerligt och orimligt sätt. Dom här billighetsskälen kan va med både när straffet bestäms och vid val av påföljd.

I domen står det att ”barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas”. Och högsta domstolen resonerar vidare: 

"När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Det förhållandet att konventionen gäller som lag har konkretiserat och i viss grad förstärkt betydelsen av ett barns intressen i sammanhanget. Barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas"

I korthet säger domstolen ”om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig”. Med andra ord, barnets bästa är högst relevant att utreda och beakta. 


Hur tungt får barnets bästa väga?

Vad är barnets bästa och hur tungt ska det få väga i det här fallet?

Här säger domstolen att vid barnets intresse är att ”bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor”. Plus säger dom att både socialtjänsten och kriminalvården har ett ansvar att begränsa dom negativa konsekvenserna som den vuxna personens straff får för barnet. Så det ska ju vägas in också.

När en gör en bedömning av barnets bästa handlar det ju först att ta reda på vad det bästa kan va. Och sen liksom se vilka motstående intressen r som finns. Vad är det gör det lätt, svårt eller omöjligt för oss att välja och prioritera barnets bästa? I det här specifika fallet blir ju dom motstående intressena: 

Det är alltså här högsta domstolen ska bestämma hur tungt får barnets bästa väga gentemot just dom här två. 

Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.

Högsta Domstolen

Barnet skulle drabbas oproportionerligt och orimligt hårt

Högsta domstolen resonerar kring omständigheterna för det enskilda barnet som berörs. Vilka är omständigheterna och hur kan barnet komma att påverkas, vilka konsekvenser skulle olika straff få för barnet och hens rättigheter?

Barnet får just nu behandling som en följd av det trauma barnet varit utsatt för när barnet och föräldern bodde ihop med barnets andra förälder. Barnet uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och den förälder som nu dömts för brottet är barnets primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Domstolen skriver att om barnets skulle skiljas från föräldern är det ytterligare ett trauma, som i sin tur riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Barnets pågående behandling (som förutsätter förälderns delaktighet) skulle om föräldern får ett fängelsestraff inte kunna fortsätta. Och det riskerar barnets hälsa och utveckling. 

Med dom argumenten menar domstolen att barnet skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om föräldern döms till fängelse, och barnet som en följd av det skulle behöva separeras från föräldern. 

Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa

Högsta Domstolen

Barnets bästa väger tyngre och därför kan inte fängelse funka

Summeringen. Högsta domstolen menar att barnets bästa är att bevara sin hem- och familjemiljö där relationen med barnets vuxna är central, särskilt för att kunna fortsätta behandlingen. Barnets hälsa och utveckling är centralt. 

Här säger ju inte högsta domstolen supertydligt det här är barnets bästa och det ska väga tyngre än påföljden. Men dom gör ju ändå det, fast genom att säga att fängelsestraff är inte för barnets bästa. Påföljden blir därför (för barnets bästa) villkorlig dom och 200 dagsböter på 50 kronor. 

Barnkonventionen i domstolen?

Högsta domstolen har tagit upp ett gäng mål där barnets bästa beaktats. Och jag har skrivit om några av dom. Exemeplvis

Vi har vid några olika tillfällen i podden Barnrättssnack lyft frågor om barn, juridik och domarens roll. Här hittar du två av dom avsnitten.

Mer funderingar om barnets bästa?

Barnets bästa, kanske en av dom mest omskrivna artiklarna i barnkonventionen. Också en av artiklarna om idag finns med i många andra lagar. Men ändå så är det svårt! I artikel 3.1 i barnkonventionen står det:

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

Det finns typ hur mycket som helst skrivet (och pratat) om barnets bästa. Jag själv har skrivit två böcker som på olika sätt tar upp barnets bästa i olika kontexter. Du hittar mina böcker här. Om du inte orkar läsa en hel bok så finns en artikel om barnets bästa här.

Och det finns många exempel på barnkonsekvensanalyser, prövningar av barnets bästa och hur en liksom gör en bedömning. Vill du prata mer om sånt? Eller vill du veta om och i såna fall hur jag skulle kunna hjälpa er i arbetet med barnkonventionen? Hör av dig så snackas vi!

Du kan också läsa mer här om, några av dom jag hjälpt den senaste tiden.

Ett barn som inte fått tillräckligt stöd i skolan, det kan va diskriminering enligt Högsta domstolen.

Under sommaren 2024 visade Högsta domstolen hur viktigt det är med särskilt stöd i skolan. Högsta domstolen beslutade att en kommunal skola ska betala 20 000 kr i diskrimineringsersättning till en elev som inte fått tillräckligt stöd i skolan. Genom det, så ändrades hovrättens tidigare beslut och visar hur viktigt det är för skolor att möjliggöra särskild stöd för att varje barn ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd.

I den här artikeln kan du läsa om Högsta Domstolens resonemang och beslut.


Bakgrunden

Målet handlar om ett barn som inte fått det stöd hen behövde för att va i och klara skolan.

Barnet gick i en kommunal grundskola från höstterminen 2014 till våren 2018. Barnet har haft svårigheter i skolan, gällande koncentration och socialt sampel. Den större delen av skoltiden har barnet klarat kunskapskraven och det har inte bedömts att hen har inlärningssvårigheter. Under våren 2017 så ökade barnets skolfrånvaro på ett sätt som gjorde att det kunde va en risk att barnet framöver inte skulle kunna nå kunskapsmålen. Därefter va frånvaron hög fram till det att barnet (då i årskurs fyra) slutade gå till skolan i april 2018.

Barnet har haft kontakt med sjukvården sen 2014 och det har gjorts ett antal olika utredningar och flera diagnoser har diskuterats. Sen åtminstone 2015 har skolan vidtagit åtgärder för att det ska bli bättre för barnet i skolan. Skolan har till exempel ordnat särskild placering i klassrummet, hörselkåpor, regelbundna uppföljningssamtal samt möten med elevhälsoteamet. 

I maj 2017 fick rektorn info om barnets frånvaro och rektorn och barnets förälder hade då ett möte. Ungefär samtidigt påbörjade skolan en utredning om särskild stöd. I oktober 2017 va skolan klar med två utredningar, den skolsociala utredningen och utredningen som särskilt stöd. Skolan kom fram till att barnet behövde särskilt stöd och i februari 2018 togs ett åtgärdsprogram fram. 

Skolinspektionen gjorde under samma år en granskning av åtgärderna och kom fram till att skolan inte gjort tillräckliga insatser för att tillgodose barnets stödinsatser och utbildning enligt skolagen. I februari 2018 fick barnet diagnosen autism, vilket skolan informerades om i mars samma år. Skolinspektionen menade att skolan hade tagit alldeles för lång tid på sig att komma fram till att barnet hade behov av särskilt stöd och att det inte fanns ett åtgärdsprogram som innehöll särskilda stödåtgärder. 

Kommunen tycker menar att det inte alls har skett nån diskriminering, och för att få det särskilda stödet behövs en funktionsnedsättning. Kommunen menar att skolan kunde ju inte veta att barnet hade en funktionsnedsättning och har gjort tillräckligt både före och efter dom fick veta om barnets funktionsnedsättning.

Vad är diskriminering och bristande tillgänglighet i skolan?

Vi har ju Sverige en diskrimineringslag (2008:567) och hela poängen med lagen är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter. Oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (se 1 kap. 1 §). Diskrimineringslagen gäller både offentliga och privata verksamheter. 

Diskriminering är ett missgynnande som hänger ihop med nån av diskrimineringsgrunderna. Att nån missgynnas handlar om att nån har kommit i ett sämre läge eller inte fått ta del av en förbättring, en service eller förmån. Det kan va en faktiskt förlust eller ett obehag. Men poängen är att det blir en negativ effekt i relation till andra. Oavsett om det varit med avsikt eller inte.

Och när det gäller personer med funktionsnedsättning så är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform. Men först en definition (från Socialstyrelsen) av just funktionsnedsättning: 

”Med funktionsnedsättning menas nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.

Det finns olika former av diskriminering (exempelvis direkt och indirekt). Men det gemensamma är att att en person missgynnas på grund av nån av diskrimineringsgrunderna (kön, ålder, trosuppfattning osv osv). Och som sagt, när det handlar om personer med funktionsnedsättning är bristande tillgänglighet en form av diskriminering. 

Bristande tillgänglighet handlar om att dom som är ansvariga för en verksamhet ska se till att göra olika (tillgänglighets)åtgärder så en person med funktionsnedsättning får samma möjligheter eller hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. Sen exakt hur omfattande dom här åtgärderna ska va beror på ett gäng omständigheter. Exempelvis ekonomiska och pratiska förutsättningar, omfattningen och hur länge personen har kontakt med verksamheten. Men poängen är att en ska göra saker så personen med funktionsnedsättning hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. 

Så grejen är att personen som har en funktionsnedsättning ska kunna få ta del av verksamheten, inte att det måste ske på exakt samma sätt. Och kraven på åtgärderna blir högre ju mer betydelsefullt (objektivt och inte personligt) det är att personen får ta del av verksamheten. 

Och allt det här gäller då såklart också inom skolan (det finns vissa undantag inom varor, tjänster och bostäder). Högsta domstolen uttrycker att skolan har en central betydelse för barnets utveckling och liv:

”Inom grundskolans område blir det därmed mycket sällan aktuellt att komma fram till att åtgärder för tillgänglighet inte behöver vidtas därför att en jämförbar situation inte kan uppnås”

Högsta Domstolen

Diskrimineringslagen säger också att den som bryter mot diskrimineringslagen ska betala diskrimineringsersättning till den person som kräkts av överträdelser från lagen. Med andra ord, om skolan brutit mot diskrimineringslagen ska skolan (kommunen) betala ersättning till barn. 


Diskriminering och bristande tillgänglighet i det aktuella målet

Högsta domstolens domar ska ju va vägledande, eller prejudicerande som det också heter, och i den här domen beskriver domstolen förfaranden vid diskriminering.

En viktig aspekt som lyfts är att det inte är diagnosen som är det viktiga, utan det handlar om det finns en funktionsnedsättning. Högsta domstolen menar att det inte kan va själva tidpunkten då nån lyckats fastställa en diagnos som är poängen, utan om personen tillhör den skyddade gruppen eller inte. Tillgängligheten behöver ju personen ha både före och efter tiden för en eventuell diagnos. Så tidpunkten för diagnosen är inte viktig egentligen. Vidare uttrycker domstolen att det inte kan accepteras att en skola ska va passiv och invänta info om en persons funktionsnedsättning.

Vad behöver en skola göra då?

Högsta domstolen hänvisar till tredje kapitlet i skollagen där det står att om det på nåt sätt kommer fram att en elev riskerar att inte uppfylla betygskriterierna eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, så ska eleven skyndsamt få stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen. (Här kan du läsa skollagens tredje kapitel)

Om det visar sig att det fortfarande finns risker att barnet inte kommer uppfylla kriterierna även fast hen fått extra anpassningar eller att anpassningarna inte är tillräckliga, så ska det anmälas till rektorn. Om barnet visar andra svårigheter i skolan så ska rektorn se till att skyndsamt utreda barnets behov av särskilt stöd. Och om det visar sig att barnet är i behov av särskilt stöd, ska ett åtgärdsprogram tas fram som beskriver hur barnet ska få det stödet. 

Med andra ord, skolan ska va aktiva i att försöka hitta lösningar som funkar för barnet. 

Extra anpassningar eller särskilt stöd till eleven?

Det finns olika nivåer på stödet och när det ska fixas. Om skolan märker att det finns risk att barnet inte kommer nå upp till kraven så ska skolan snabbt sätta in extra anpassningar. 

Extra anpassningar är mindre former av stöd som kan va att hjälpa en elev att planera och strukturera pluggandet, kanske få extra tydliga instruktioner eller stöd för att påbörja. Men det kan också va ett få hjälp att fatta texter eller olika färdighetsträningar. Eller enstaka specialpedagogiska insatser, digital teknik eller anpassade programvaror under en kortare period. 

Om det trots dom extra anpassningarna inte funkar, eller om det finns andra svårtogheter för barnet så ska rektorn utreda barnets behov av särskilt stöd. Särskilt stöd handlar om mer omfattande stöd som exempelvis att va i en särskild undervisningsgrupp, enskild undervisning, anpassad studiegång eller en elevassistent. Det ska ses som mer ingripande och som inte en lärare kan göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. För att specialpedagogiska insatser ska ses som särskild stöd behöver det va regelbundet över tid eller mer omfattande. 

Återigen, skollagen inte kräver att ett barn har en diagnos för att få extra anpassningar eller särskild stöd. 

Det är diskriminering att inte få sitt stöd

”Kommunen har, i egenskap av huvudman för skolan, utsatt barnet för diskriminering genom bristande tillgänglighet under perioden maj 2017 till och med den 3 april 2018”’

Högsta Domstolen menar att barnet har missgynnats eftersom skolan inte gjort dom åtgärder som dom ska enligt skolagen. Och därför har barnet inte kommit i en jämförbar situation i förhållande till barnen som inte har en funktionsnedsättning. Och det är också fel av skolan att det tagit så lång tid att utreda och komma fram till åtgärder för att hjälpa barnet. Därför ska barnet få skadestånd. 

Domstolens resonemang i det här fallet

Med den här domen har Högsta domstolen gett ett viktigt klargörande för hur skolor ska arbeta för att förebygga diskriminering och möjliggöra för alla barn att få sin rätt till utbildning tillgodosedd, oavsett behov.

Barns egna tankar om anpassningar och stöd i skolan

Min stora dags barn- och ungdomsråd har själva mycket erfarenheter av när det funkar med anpassningar och särskilt stöd i skolan, men också när det inte funkar. Här kan du läsa en artikel om deras tankar och medskick till dig som vuxen.

Under pandemin intervjuade vi Min stora dags barn- och ungdomsråd i podden Barnrättssnack. Här kan du lyssna på det avsnittet.



Barnets bästa ska va avgörande vid en adoption och barnets egen röst ska va viktig. 

Under slutet av 2020 tog Högsta domstolen upp ett mål om adoption och barnets bästa, när det är lämpligt och för barnets bästa att adoptera ett barn. Högsta domstolens uppgift är att genom domar skapa vägledning för hur bland annat barnkonventionen ska tillämpas juridiskt. Målet är prejudicerande, och här är en kortare summering av målet, utifrån ett barnkonventionsperspektiv och inte det juridiska perspektivet. 


Bakgrund till högsta domstolens beslut

I korthet handlar målet om en bonusförälder som vill adoptera barnet hen lever med och en av barnets biologiska föräldrar säger nej till adoptionen. 

Barnets biologiska föräldrar separerade när barnet va 1 år och därefter har kontakten mycket sporadisk. Föräldern som barnet inte bor med motsätter sig adoptionen och vill att barnet bor där varannan vecka där det finns ett eget rum till barnet fixat. Bonusföräldern har levt tillsammans med med barnet sedan hen va 3 år (och den andra biologiska föräldern). 

Tingsrätten menade att det inte finns tillräckligt starka skäl för en adoption och att det inte skulle va för barnets bästa. Hovrätten tyckte detsamma och fastställde tingsrättens beslut. Men Högsta domstolen resonerar på annat sätt. 

”Att bli adopterad är en livsavgörande händelse för ett barn. Barnet har rätt till delaktighet under hela adoptionsförfarandet”

Högsta Domstolen

Högsta domstolen om barnets rättigheter och adoptionen

Högsta domstolen hänvisar mer till föräldrabalken än till barnkonventionen i sig. Men å andra sidan så står det rätt tydligt i föräldrabalkens kapitel 4 om barnets bästa och barnets rätt att göra sin röst hörd vid adoption också. Exempelvis står det i föräldrabalken att: 

Läs mer om adoption i föräldrabalken här.

Högsta Domstolen skriver bland annat: 

”Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Barnets bästa ska då ges störst vikt. Det innebär att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskningar, får gå före barnets bästa. Barnets bästa är alltså det viktigaste – men inte det enda – intresset att väga in i lämplighetsbedömningen” 

I jämförelse med barnkonventionen så synkar det ju rätt bra. Artikel 21 i barnkonventionen som reglerar adoption fokuserar mycket på internationella adoption och vad vi behöver tänka på och göra. Men grundgrejen med artikel 21 handlar ändå om att ”säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa”. Vill du läsa hela artikel 21 hittar du den här.

Intressanta delar med högsta domstolens resonemang om barnets rättigheter

Domen lyfter barnets bästa genomgående och likaså barnets rätt att göra sin röst hörd. Högsta domstolen skriver om att det inte finns nån nedre åldersgräns för när barn ska ges möjlighet att komma till tals. Och samtidigt ska det respekteras om barnet inte vill vara delaktigt. 

”Barn som har uppnått en sådan mognad att de förstår innebörden av en adoption ska
ges ett stort inflytande över frågan huruvida han eller hon ska adopteras”

Högsta Domstolen

I det aktuella fallet beskriver domstolen att barnet berättat att hen inte vill träffa den andra biologiska föräldern och vill att bonusföräldern ska adoptera hen. Barnet har uttryckt att hen blev glad att bonusföräldern vill adoptera hen och barnet har skrivit under adoptionsansökan. Barnet säger också att hen kanske vill träffa den andra biologiska föräldern när hen blivit äldre. 

Det är med andra ord tydligt vad barnet själv upplever och tycker. 

Domstolen listar därefter argumenten för varför dom anser att adoptionen ska bifallas:

Högsta Domstolen kommer med andra ord fram till att det är för barnets bästa att bonusföräldern får adoptera barnet, där barnets egen vilja och åsikt väger tungt.

Veta mer om adoption och barnrättsperspektiv?

I ett tidigt avsnitt av Barnrättssnack pratade vi om artikel 21, det hittar du här

Det pågår en statlig utredning som tittar på Sveriges internationella adoptioner. Det har i många många år larmats om brister, korruption och handel med barn vid internationella adoptioner till Sverige. Den statliga utredningen ser ska ”kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tidigare och fram till i dag” Och utredningen är inne på sina sista månader, det ska redovisas i december 2024. Du kan läsa mer om uppdraget här.

Och såklart, vill du prata mer om barnkonventionen i ditt uppdrag eller verksamhet, hör av dig! Exempelvis här.






I våras gav Riksrevisionen regeringen rekommendationer för att stärka implementeringen av barnkonventionen (inom skolområdet). Nu har regeringen svarat på rekommendationerna.

I våras presenterade Riksrevisionen resultatet av den granskning som gjort gällande regeringens insatser för att stärka implementeringen av barnkonventionen (inom skolområdet). Rapporten heter kort och gott ”Statens insatser för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen – höga ambitioner men otillräckligt genomförande (RiR 2024:5).

Och i slutet av september presenterade regeringen sitt svar i en skrivelse (2024/25:9) rekommendationerna från Riksrevisionen lyfts och det beskrivs hur regeringen tänker arbeta vidare med barnkonventionen.

I den här artikeln hittar du mer info om riksrevisionens granskning och regeringens svar på rekommendationerna.

 

Vad sa Riksrevisionens granskning om implementeringen av barnkonventionen?

I korthet visade Riksrevisionens gransking att det regeringen och flera (skol)myndigheter gör för att implementera barnkonventionen är inte tillräckligt. Granskningen tog också upp Barnombudsmannens roll i att stötta det offentliga kring implementeringen. Även där fanns en del rekommendationer. 

Granskningen gav regeringen ett antal rekommendationer för det fortsatta jobbet. Bland annat dom här:

Barnombudsmannen, Skolverket och Skolinspektionen fick även rekommendationer relaterat sin myndighet.

Riksrevisionens granskning visar att vi har en lång väg kvar. Och den visar att bara för att en jobbar med barn eller har barn som målgrupp betyder inte det per automatik att en liksom är klar eller att en då liksom bara sådär poff har ett barnrättsperspektiv i en organisation eller verksamhet. Det kräver massa jobb!

Vill du läsa en sammanfattning av Riksrevisionens granskning kan du göra det här.

Regeringens svar på riksrevisionens granskning - inte så mycket nya satsningar


I korthet så håller regeringen med i mycket av det som Riksrevisionen konstaterat. Det ” finns behov av fortsatta åtgärder i genomförandet”. Och så säger regeringen att dom har gjort massa saker och tänker göra mer. En stor del av skrivelsen handlar ju om att beskriva vad regeringen gjort relaterat rekommendationerna men också i stort kring implementeringen av barnkonventionen.

Exempelvis lyfter regeringen att det hänt en hel del saker på barnrättsområdet:

Det vill säga egentligen inga nya grejer eller prio sen Riksrevisionens granskning. Utan det här är gamla grejer som ju gjorts sen ett antal år tillbaka.

Några nästan nya åtgärder som rör implementeringen av barnkonventionen

Regeringen svarar också att under tiden som Riksrevisionen granskade arbetet har regeringen gjort fler grejer. Det vill säga saker som regeringen anser ligger i linje med rekommendationerna men som inte är ett enskilt svar på rapporten. Saker som: 

Nya åtgärder som rör implementeringen av barnkonventionen

Regeringen skriver också att det finns fler saker som behöver göras. Och det här är alltså sånt som inte gjorts innan eller under tiden för Riksrevisionens granskning. Det här är mer nya grejer, som vi kanske kan se som specifikt svar på Riksrevisionens rekommendationer.

Dessa delar har dock inte specats i uppdrag till någon ännu. Så vi vet inte när eller hur regeringen planerar att det ska ske. 

Regeringens skrivelse avslutas med: I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad.


Vill du veta mer om att granska och utvärdera arbetet med barnkonventionen?

Det finns många lärdomar att dra från Riksrevisionens granskning och många av rekommendationerna går att översätta till en mer lokal, regional eller organisatorisk kontext. I den här artikeln berättar jag lite mer om några av dom uppdragen jag gjort den senaste tiden gällande implementeringen av barnkonventionen.

I ett av avsnitten i Barnrättssnack pratar vi om granskningar och tittar på några av rekommendationerna från Riksrevisionens rapport.

Och vill du istället snackas lite, om hur ni kan ta arbetet vidare eller vilka som skulle kunna vara era nästa steg? Hör av dig så snackas vi!

Jag har nog hela livet fascinerats av barns rättigheter, även innan jag ens visste att barn hade förstärkta mänskliga rättigheter. Men att det va nåt att jobba konkret med, det trodde jag nog inte gick. 

Utifrån hur ofta jag får svara på frågan om vad jag gör, Så, vad gör en barnrättskonsult egentligen? 

Det är en fråga jag får ofta, och svaret är att det varierar enormt beroende på organisationens behov. I den här artikeln vill jag dela med mig av några exempel på vad jag brukar göra för att stödja organisationer i deras arbete med barnets rättigheter. Exempel på barnrättsarbete helt enkelt!

Det här hittar du i artikeln:

Barnrättsarbete i ett eget företag, som konsult. Vad innebär det? Det superkorta svaret är att jag hjälper till både i det strategiska och operativa barnrättsarbetet. Det är otroligt varierande, det hela beror ju på vad organisationen eller verksamheten behöver hjälp med. Det börjar ju ofta i nåt slags problem, eller en önskan om förändring. 

Från idé, genomförande till utvärdering, ungefär såhär stöttar jag organisationer i arbetet med barnkonventionen

Det finns såklart också gånger när en organisation behöver stöd i sitt barnrättsarbete under en längre tid, där det behövs nån som direkt kan sätta igång och snabbt hitta vägar framåt. I den typen av uppdrag rör det sig ofta om att jag agerar som: 

Ett smakprov på uppdrag, och hur jag hjälpt andra att stärka barnets rättigheter

Vilka jobbar du med är också en vanlig fråga. Det kan va alla! På den så kallade kundlistan finns både offentliga aktörer, civilsamhällesorganisationer och näringsliv. Här kommer ett par uppdrag jag gjort senaste åren för att visa, det kan va väldigt olika!

Ungdomarna som tog fram spelet gästade Barnrättssnack, lyssna på det avsnittet här

Vill du veta mer om Tanums arbete kan du lyssna på avsnitt 84 av Barnrättssnack.

Du kan lyssna på en del av det arbetet som kulturförvaltningen har gjort i ett avsnitt av Barnrättssnack.

Det första gänget som va med i rådet pratade vi med, på distans mitt under pandemin, i avsnitt 60. Lyssna på det här!

Hur ser ert barnrättsarbete ut?


Hur jobbar du och vilka frågor är mest angelägna hos er just nu? Behöver du och din organisation hjälp i arbetet? Borde vi jobba ihop? Det är bara att du hör av dig, så kan vi snackas vidare! Maila mig genom att klicka här.

Väldigt många känner till kanelbullens dag, men har vi lika bra koll på Internationella barndagen som också infaller i början av oktober varje år?

Vad är Internationella barndagen?

En dag för att fira barn har funnits i många länder under väldigt många år. Exempelvis etablerade den koreanske författaren Bang Jeong-hwan barnens dag i Korea under 1920-talet. En dag som etablerats som en högtidsdag och firas än idag.   

I samband med en konferens i Geneve år 1925 enades ett 50-tal länder om att uppmärksamma barns rättigheter och behov, vilket gjorde att flera länder började fira en särskild dag för barn. Intresset för en etablerad dag för barn växte och 1954 antog en FN:s generalförsamling en resolution om en universell barndag. 

Varför finns internationella barndagen?

Internationella barndagen är en av FNs många ’uppmärksamhetsdagar’. FN ser internationella dagar som tillfällen för att utbilda allmänheten, att mobilisera politisk vilja och resurser för att adressera och arbeta med globala problem. Men det är också dagar för att fira och förstärka det arbete som gjorts. FN ser internationella dagar som en språngbräda för medvetandehöjande åtgärder.

Dom flesta av dessa internationella dagar har fastställts genom resolutioner från FN:s generalförsamling och en del har utsetts av FN:s specialorgan. 

När är Internationella barndagen?

I den resolution som FN:s generalförsamling antog 1954 står det att varje land bestämmer själva när den universella barndagen infaller. 

Den första måndagen i oktober är det Internationella barndagen i Sverige. Under 2024 innebär det att dagen infaller den 7:e oktober. Några dagar efter kanelbullens dag.

Eftersom det är upp till varje land att själva bestämma när dom firar Internationella barndagen infaller den på väldigt många olika datum. Det absolut vanligaste är 1 juni, då firar ett 50-tal länder internationella barndagen. Och i många länder är också dagen en flaggdag och helgdag. 

Det finns många i Sverige som kallar den 20:e november för internationella barndagen. Rent formellt i Sverige är det felaktigt, även om flera länder uppmärksammar internationella barndagen just den 20/11 eftersom det är årsdagen då FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter. Och det finns även en del barnrättsorganisationer som tycker vi borde slopa dagen i oktober och endast fokusera på 20/11. 

Vad vill FN åstadkomma med internationella barndagen?

Internationella barndagen instiftades med vetskapen om att det krävs ökat fokus, ansvar och ansträngningar för barns välmående och med hänvisningen till att barn är morgondagens medborgare (just den delen kan en ju tycka en hel del kring). 

I resolutionen som antogs 1954 kan vi läsa att : the world-wide observance of a children's day would contribute to human solidarity and co-operation between nations.

FN rekommenderar länderna att inrätta en dag för aktiviteter och främjande av välfärden för alla världens barn. Det är också en dag där FN uppmuntrar till ett brett samarbete mellan offentliga aktörer, privata och civilsamhället i genomförandet av aktiviteter. Likt många andra dagar ger FN ofta ge råd till stater om olika åtgärder som behövs för att åtgärda många av de utmaningar som finns relaterat barns liv och rättigheter. 


En stor del av dessa dagar handlar om att skapa medvetenhet, höja kunskapen och inspirera till förändring. Därför har också många av de internationella dagarna egna webbplatser, och så även internationella barndagen. 

Vad gör du på Internationella barndagen?

På väldigt många arbetsplatser noteras det på lite olika sätt att det i början av oktober är kanelbullens dag. Och på väldigt få arbetsplatser uppmärksammas internationella barndagen. När kanelbullens dag och internationella barndagen dessutom infaller samma dag brukar barndagen helt och hållet glömmas bort. 

Varför inte göra båda delar? Uppmärksamma barn, barns liv och rättigheter samtidigt som vi äter kanelbullar?

Här är några frågor som passar att prata om samtidigt som en äter kanelbullar:

Letar du ideér för att uppmärksamma Internationella barndagen?

I ett avsnitt av Barnrättssnack pratar vi om olika typer av uppmärksamhetsdagar och berättar då också några exempel på hur vi och andra har firat genom åren. Du hittar avsnittet här.

I en kommun (där jag va anställd för att implementera barnkonventionen) använde vi veckan som Internationella barndagen inföll på, som ett sätt att rikta uppmärksamheten externt. Vi bjöd in invånarna till föreläsningar och berättade om det arbete vi gjorde i kommunen. Och framförallt så va det ett tillfälle att berätta för barn vilka rättigheter dom har. Det blev dels som ett sätt att sprida kunskap om barns rättigheter och dels ett sätt att inspirera varandra genom att synliggöra positiva projekt, aktiviteter och verksamheter.

Berättar såklart gärna mer om hur en kan jobba tillsammans med barn om barnkonventionen, eller uppmärksamma Internationella barndagen. Kanske över en digital kanelbullefika?

Hör gärna av dig!

Följ
Nyhetsbrev
Få tips och trix på hur du kan arbeta med barnkonventionen. 

Copyright © Alla rättigheter förbehållna

crossmenu