Den här gången handlar det om en person (en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av ett barn) som begått ett brott och Högsta domstolen ska kolla på vilken påföljd det ska bli, med hänsyn till barnets bästa. Ska det bli villkorlig dom och samhällstjänst som tingsrätten bestämde, fängelse som hovrätten ändrade till eller tycker högsta domstolen nåt helt annat?
Högsta domstolen bedömer i det här fallet att barnets bästa väger tungt, straffpåföljden fängelse är inte för barnets bästa i det här fallet.
I den här texten hittar du följande rubriker och innehåll om domen.
I det här fallet handlar det om en förälder som har begått brott. Brotten är näringspenningtvätt, grovt brott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I tingsrätten och hovrätten har personen blivit dömd för brott. Brottet som rör näringspenningtvätten handlade det om att personen under tre år på sina privata bankkonton tagit emot drygt 3 miljoner kronor. Själva skuldfrågan, alltså om det är just det brottet eller inte, det är inte överklagat. Domstolen menar att det handlar om ett fall av näringspenningtvätt, tiden är flera år och det är stora summor, därför är brottet grovt.
Tingsrätten bestämde att påföljden skulle va villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst. Och hovrätten ändrade påföljden till fängelse i ett år och sex månader. Utifrån helheten om personens skuldfråga, så menar högsta domstolen att själva straffvärdet motsvarar fängelse i ett års tid. Och högsta domstolen resonerar sig fram till att barnets bästa inte ska vägas in när det kommer till själva straffet utan bara om vad det blir för påföljd.
I det här fallet är det två grejer som högsta domstolen ska besluta om:
Och det är såklart den senare delen jag tänker är intressant. Och det är också den delen som vi kommer kolla på i den här texten.
I korthet kanske en kan säga att högsta domstolen kollar på omständigheter för brottet och om dom omständigheterna ska tas med och hur det i såna fall relaterar till barnets bästa.
Det finns nåt inom juridiken som kallas för ’billighetsskäl’ och det handlar om omständigheter där rätten kan kolla om nån annan omständighet kan påverka att döma till ett lägre straff (än det egentligen är enligt själva straffvärdet av brottet). Inom det då som kallas billighetsskäl så finns en punkt som heter tredjemansskäl, alltså finns det nån annan att ta hänsyn till förutom den som begått brottet. Exempelvis, finns det barn och kan dom barnen drabbas på ett helt oproportionerligt och orimligt sätt. Dom här billighetsskälen kan va med både när straffet bestäms och vid val av påföljd.
I domen står det att ”barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas”. Och högsta domstolen resonerar vidare:
"När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Det förhållandet att konventionen gäller som lag har konkretiserat och i viss grad förstärkt betydelsen av ett barns intressen i sammanhanget. Barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas"
I korthet säger domstolen ”om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig”. Med andra ord, barnets bästa är högst relevant att utreda och beakta.
Vad är barnets bästa och hur tungt ska det få väga i det här fallet?
Här säger domstolen att vid barnets intresse är att ”bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor”. Plus säger dom att både socialtjänsten och kriminalvården har ett ansvar att begränsa dom negativa konsekvenserna som den vuxna personens straff får för barnet. Så det ska ju vägas in också.
När en gör en bedömning av barnets bästa handlar det ju först att ta reda på vad det bästa kan va. Och sen liksom se vilka motstående intressen r som finns. Vad är det gör det lätt, svårt eller omöjligt för oss att välja och prioritera barnets bästa? I det här specifika fallet blir ju dom motstående intressena:
Det är alltså här högsta domstolen ska bestämma hur tungt får barnets bästa väga gentemot just dom här två.
Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.
Högsta Domstolen
Högsta domstolen resonerar kring omständigheterna för det enskilda barnet som berörs. Vilka är omständigheterna och hur kan barnet komma att påverkas, vilka konsekvenser skulle olika straff få för barnet och hens rättigheter?
Barnet får just nu behandling som en följd av det trauma barnet varit utsatt för när barnet och föräldern bodde ihop med barnets andra förälder. Barnet uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och den förälder som nu dömts för brottet är barnets primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Domstolen skriver att om barnets skulle skiljas från föräldern är det ytterligare ett trauma, som i sin tur riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Barnets pågående behandling (som förutsätter förälderns delaktighet) skulle om föräldern får ett fängelsestraff inte kunna fortsätta. Och det riskerar barnets hälsa och utveckling.
Med dom argumenten menar domstolen att barnet skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om föräldern döms till fängelse, och barnet som en följd av det skulle behöva separeras från föräldern.
Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa
Högsta Domstolen
Summeringen. Högsta domstolen menar att barnets bästa är att bevara sin hem- och familjemiljö där relationen med barnets vuxna är central, särskilt för att kunna fortsätta behandlingen. Barnets hälsa och utveckling är centralt.
Här säger ju inte högsta domstolen supertydligt det här är barnets bästa och det ska väga tyngre än påföljden. Men dom gör ju ändå det, fast genom att säga att fängelsestraff är inte för barnets bästa. Påföljden blir därför (för barnets bästa) villkorlig dom och 200 dagsböter på 50 kronor.
Högsta domstolen har tagit upp ett gäng mål där barnets bästa beaktats. Och jag har skrivit om några av dom. Exemeplvis
Vi har vid några olika tillfällen i podden Barnrättssnack lyft frågor om barn, juridik och domarens roll. Här hittar du två av dom avsnitten.
Barnets bästa, kanske en av dom mest omskrivna artiklarna i barnkonventionen. Också en av artiklarna om idag finns med i många andra lagar. Men ändå så är det svårt! I artikel 3.1 i barnkonventionen står det:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Det finns typ hur mycket som helst skrivet (och pratat) om barnets bästa. Jag själv har skrivit två böcker som på olika sätt tar upp barnets bästa i olika kontexter. Du hittar mina böcker här. Om du inte orkar läsa en hel bok så finns en artikel om barnets bästa här.
Och det finns många exempel på barnkonsekvensanalyser, prövningar av barnets bästa och hur en liksom gör en bedömning. Vill du prata mer om sånt? Eller vill du veta om och i såna fall hur jag skulle kunna hjälpa er i arbetet med barnkonventionen? Hör av dig så snackas vi!
Du kan också läsa mer här om, några av dom jag hjälpt den senaste tiden.
Barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning, prövning av barnets bästa, barnrättsutredning osv osv osv.
Oftast menas samma sak, men det benämns på lite olika sätt. Jag brukar alltid säga att jag skiter i vad en kallar det, så länge en gör det som konventionen ställer som krav. Det är inte namnet som är det viktiga, det är vad vi fyller analysen/bedömningen/prövningen/utredningen med. Det är viktigt.
Om vi nu ska göra en barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning eller prövning av barnets bästa, hur gör vi? Hur vet vi vad som är barnets bästa? Vem bestämmer det?
Kortvarianten av artikel 3.1 i barnkonventionen säger ju att vid alla åtgärder ska i första hand beaktas det som bedöms va barnets bästa. Med andra ord: vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det.
FN:s kommitté för barnets rättigheter säger att det barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, utan det är en slags metod, ett utredningsförfarande (förutom att det är en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip). För att vi ska kunna utreda och ta reda på barnets bästa behöver vi därför ta reda på lite grejer. Det finns såklart även olika metoder och tillvägagångssätt och självklart behöver prövningen/utredningen/analysen va olika omfattande beroende på vad det handlar om.
Minimun för att veta barnets bästa säger barnrättskommittén är:
Sen finns det ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa:
Och vi behöver ju titta på vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Och kolla vilka motstående intressen som finns, hur tungt får barnets bästa väga då?
Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det:
”Det går inte att tillämpa artikel 3.1 korrekt om kraven i artikel 12 inte uppfylls. Artikel 3.1 stärker också funktionaliteten i artikel 12 genom att främja barns grundläggande roll i alla beslut som påverkar deras liv”
Det finns många bra exempel på barnkonsekvensanalyser som följer det FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker vi ska göra. Det är ofta utredningar som görs av flera personer under en längre tid och som ofta resulterar i en rapport (och förhoppningsvis åtgärder) på allt från 20-50 sidor.
Och så finns det frågemallar med ett antal frågor att kryssa ja eller nej på, och ofta ska en kort motivera sitt svar. Frågorna handlar oftast om beslutet rör barn, om det tar hänsyn till barnets bästa, om barnet uttryckt sin mening osv. Här blir det ofta korta svar, emellanåt copy paste och det är sällan (som jag sett) svar där barnet/barnen uttryckt sin mening. Det kan va svårt att se hur den typen av checklista gör skillnad för barn.
(Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning för ett gäng år sen hos ett 20-tal kommuner där det inte gick att hitta att checklistorna fyllde nån funktion, vare sig för beslutet i sig, för verksamheten i stort eller för barn. Men det kanske är annat idag).
Men mellantinget. Kan vi hitta det? Det som inte tar månader att göra, men som ändå visar på konsekvenser, tar med barnets röst och som inte är klippt och klistat från nåt en skrivit innan, utan faktiskt kopplat till den specifika situationen?
FN:s barnrättskommitté säger ju att vi behöver ha olika metoder för att göra barnkonsekvensanalyser, att alla inte kan se likadana ut utan det måste finnas i olika omfattande versioner beroende på situationen.
Vi kanske ska testa ett upplägg med exempelvis dom här (eller några av) frågorna ett tag? Det är ju bättre än inga frågor, eller hur?
Pröva exempelvis:
Eller kan vi till och med tänka en ännu kortare?
Vad tror du?
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
