Vuxna förstör tyvärr barns och ungas medverkan på konferenser alldeles för ofta. Om vi vill att barn och unga ska delta i paneler, seminarier och samtal behöver vi rannsaka oss själva och skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande.
Det är lätt att fastna i allt som går bakåt när det gäller barnets rättigheter, eller i hur vi misslyckas med att leva upp till barnkonventionens krav. Samtidigt finns det ju positiva saker, som att fler fattat vikten av barns och ungas delaktighet och inflytande, även på konferenser i panelsamtal och föreläsningar.
I grunden är det ju topp. Men, dom senaste åren har vuxnas ivran att ha med barn och unga kommit att ske på bekostnad av barnets bästa. Och väldigt ofta sker denna ivran helt oreflekterat av vuxna. Av dom som arrangerar, som leder samtalen och medverkar. Eller av beteendet hos dom vuxna i publiken.
I den här texten hittar du dels exempel på saker vi som vuxna måste sluta med och vad vi behöver fundera på när vi vill bjuda in barn och unga till våra konferenser och samtal. Du hittar det i dom här rubrikerna:
När vuxna inte kan låta bli
Minns väldigt väl en konferens för nåt år sen där arrangörerna stolt berättade att hela seminariet var ordnat av unga. Allt hade ungdomarna fixat! Det lät såklart väldigt intressant och jag såg till att va i tid för att lyssna.
Seminariet leddes av två unga moderatorer, och i panelen satt två vuxna och en ungdom. Ämnet? En metod eller typ koncept för ungas inflytande. På pappret kanon. Men, det va ett helt katastrofalt seminarium, om vi tittar på det utifrån just inflytande-aspekten.
Moderatorerna gjorde ett klockrent jobb. Det var inte dom som var problemet. Problemet var den vuxna projektledaren för inflytandeprojektet. Scenen va som vid dom flesta seminariesalarna. Moderatorerna stod lite vid sidan av tre ståbord, projektledaren bredvid dom, i mitten den deltagande ungdomen och längst ut i hörnet forskaren.
Så börjar samtalet.
Det börjar med att moderatorerna introducerar projektet och ställer några frågor till vuxna forskaren. Det är typiska vuxenfrågor, som kräver ganska långa svar. Sen får den unga deltagaren en fråga om vad hen lärt sig. Och sen fick vuxna projektledaren en fråga.
Hen flyttar på ståborden och tar sisådär 7 kliv framåt mot publiken och ifrån övriga paneldeltagare. Sen håller projektledaren typ en föreläsning som svar på frågan. Hen tar totalt över hela samtalet. Tar över bokstavligen med sin plats och positionering, med längden på sitt svar och genom att totalt rikta fokus på sig själv.
Efter ett tag gick projektledaren tillbaka till sin plats och moderatorerna fortsatte ställa frågor till dom andra. Mot slutet av samtalet hände en typ samma grej igen och moderatorerna försökte lite skämtsamt säga nåt i stil med:
Nu gör du ju exakt sådär som vuxna alltid gör- tar över.
Den vuxna skrattade mest till och förklarade hur viktigt det ändå va att säga en grej till. Och pratade fortsatte prata.
Det här händer alltså under ett seminarium där samma vuxna så stolt och glatt inför det hela berättat att ungdomarna planerat och ska genomföra alltihop. Där själva projektet handlar om ungas inflytande.
Tyvärr är det här inte ett tragiskt undantag.
Vi vuxna säger att vi vill lyssna på unga. Men vi tar över. Igen och igen.
Det är vi vuxna som är hinder för barn och ungas rättigheter. Tro inget annat.
Vad jag gjorde? Jag försökte se extra vänlig och snäll ut och riktade min blick mot ungdomarna så mycket jag kunde. Efteråt gick jag fram och sa att dom gjorde ett riktigt bra jobb och att det va synd att dom inte fick mer plats. Nån vecka efteråt pratade jag också med konferensarrangören och uppmanade att ta fram både stöd och krav till kommande evenemang där unga ska medverka.
Har du varit med om något liknande? Eller har du bra exempel på när det faktiskt funkat? Vad kan vi göra bättre?
Vill du ha med barn och unga på din konferens? Läs det här först.
Ju fler barn som bjuds in till konferenser, desto fler symboliska event verkar det ibland bli. Har dom senaste åren tyvärr fått se barn som blivit gulliga dekorationer och pynt, vuxna som druckit alkohol när barn uppträdde och i princip överröstade barnen som uppträdde. Har hört vuxna som förminskat barns berättelser och vuxna som mest pratat om sig själva istället för att lyssna och alldeles för många fler dåliga grejer. Det är ändå väldigt fascinerande, trots att vi pratar så mycket om barns och ungas inflytande och deltagande - så ska vi ändå alltid va med, och det slutar alltid med att vi tar över? Varför?
Jag vet att en "gör inte"-lista inte är optimalt (risken är hjärnan hoppar över inte, och istället tänker att en ska göra’t). Men. Ibland måste en faktiskt visa hur sämst vi kan va. Så, här är en inte-lista som jag hoppas vi kan förändra till kommande konferenser och mötesplatser.
Gör-inte-listan funkar lika bra för dig som arrangerar, föreläser, panelsnackar som för dig som hänger på konferenser. Det här är alltså saker jag själv sett dom senaste åren, inget hitte-på.
Gör inte det här när barn deltar på din konferens
❌ Ha inte barn som uppträder för att ha ett gulligt inslag på er helt annars supervuxliga konferens
❌ Kasta inte ut barnen på en scen utan nån som helst förberedelse eller info om vad det handlar om
❌ Sätt inte 8 vuxna och 2 barn i en panel när fokus ska va barnets perspektiv.
❌ Ha inte den vuxnes förnamn, efternamn och titel på skärmen när barnet syns med förnamn och ålder
❌ Presentera inte medverkande vuxna med ett cv och allmänt lång erfarenhets- och kunskapslista med och medverkande barn med namn och skola.
❌ Försök inte impa med alla förkortningar, extra svåra ord och sånt som ni brukar använda inom er organisation.
❌ Ge inte barnen dom dåliga mickarna och vuxna helt fungerande mickar
❌ Ge inte vuxendeltagarna varsin mick när barnen får dela på en mick
❌ Gå inte fram till barnet i panelen efteråt för att berätta hur bra du och din verksamhet är
❌ Gå inte fram till barnet efteråt för att försvara och försöka förklara varför du tror att den vuxne gjorde si eller så, när barnet berättat om kränkningar eller att vuxna inte lyssnat
❌ Bjud inte in barnen till möte med dig för att det låter bra där och då i panelen, men att du sen skiter i att svara när barnen kontaktar dig och vill fortsätta samtalet
❌ Se inte förbannad och sur ut exakt hela tiden när barn pratar i din panel men glad och nickande när vuxna pratar i din panel
❌ Ta inte förslag som barnen lyft och förminska dom för att göra en poäng av att ditt förslag är ’bättre'
❌ Om din vuxen-powerpoint inte gör som du vill, låt inte det ta tid och fokus från det barnen vill förmedla. Ta inte över och skapa drama om en powerpoint!
❌Va inte den sura i publiken som kritiserar barnet för det hen sagt om hens upplevelser av andra vuxna
❌ Ställ inte gränslösa frågor om barnens upplevelser, trauma och känslor när du är publikperson
❌ Fota och filma inte barnen hej vilt och lägg ut på alla sociala kanaler som finns
Vill du att barn och unga ska medverka på din konferens? Gör det på rätt sätt.
Så, vad behöver vi göra istället då? Här kommer lite tankar eller råd till dig som vuxen som fixar konferenser där barn och unga medverkar.
Innan du ens börjar planera din konferens fundera på varför barn och unga ska vara med. Är det för att ni behöver bredda representationen, för att deras röster verkligen behövs, för att det ska se bra ut, eller för att det vore kul?
Barn och ungas tankar och medskick kan va med utan att dom fysiskt måste va där. Ni kan på massa olika sätt lyfta fram barns och ungas kunskaper, erfarenheter och medskick till vuxna på konferensen utan att dom måste va fysiskt på plats. Det är också ett alternativ.
Ibland är det mycket bättre att inte ha med barn och unga alls än att vi helt oreflekterad typ kastar in barn och unga i ett sammanhang som inte är schysst.
Du behöver såklart göra olika saker beroende på om du är arrangör eller om du är den som tar med barn och unga till en konferens för att dom ska medverka.
Om du är arrangör fundera exempelvis på dom här grejerna:
hur kan barns perspektiv lyftas utan att barn själva är fysiskt närvarande i rummet?
hur vill barn själva medverka?
vilka teman och områden tycker barn att ni ska foka på under konferensen?
hur kan vi skapa en trygg miljö där barns röster tas på allvar?
hur kan vi se till att barn inte är en minoritet i en vuxendominerad programpunkt
hur kan vi minska maktobalanserna? Och hur kan vi göra så konferensen är kul och intressant för dom barn som är med?
vad innebär det för barn att missa skolan, hur kompenserar du för det?
se till att barn får stöd och info både före, under och efter konferensen.
Så möjliggör vi för barn och unga att medverka på konferenser – före, under och efter
Du som vuxen har ett ansvar om barn och unga deltar i paneler, samtal eller seminarier. Det räcker inte att bara att se till att dom liksom får en plats i programmet. Du behöver skapa förutsättningarna, så det blir så bra som möjligt! Det gäller att fundera på grejer både före, under och efter för att medverkan ska vara meningsfull och trygg.
Här är en lista på grejer som en kan fundera och tänka på. Listan kan såklart göras längre, så fyll gärna på med dom grejer som barnen du möter vill ha med på listan.
Före konferensen, seminariet eller samtalet
Frivillighet. Se til att det är frivilligt såklart. Inget tvång och en får ångra sig.
Information. Ge info, så dom vet vad det är för sammanhang vad det hela kan leda till och hur deras medverkan kan va
Formerna. Prata om formerna för medverkan, hur vill dom delta? Snack, video, samtal, intervju, debatt. Hur vill dom själva att det ska va?
Relevans. Upplever barn och unga själva att konferensen är relevant? Är frågorna viktiga för dom? Är det ett ställe där deras kunskaper och erfarenhet kommer till sin rätt och respekteras?
Förberedelserna. Vilken förberedelse är viktig för dom själva utifrån det seminariet ska handla om. Behövs mer info, stöd med anteckningar eller manus. Skriv ut och fixa det dom behöver.
Lokalen. Kolla vilken info dom vill ha om scenen. vill dom stå, sitta, ha handmickar eller myggor.
Tillgängligheten. Ha koll på tillgängligheten. Vad är det barnen och ungdomarna behöver för att det ska funka, och se till att arrangören kan möta det.
Ledighet. Se till att du har fixat ett intyg till skolan i förväg, som de kan använda om de vill. Dom ska inte behöva be om det själva.
Kostnader. Ha koll på om det innebär resekostnader som ni behöver fixa, kostnader för mat och om dom får betalt för sin medverkan eller inte
Signaler. Prata och bestäm innan om ni vill ha vissa signaler eller tecken att kan använda under själva samtalet - om en blir nervös, får panik, vill pausa eller nåt annat.
Riskmedvetenhet. Är konferensens tema eller det barn förväntas dela med sig av frågor som kan kopplas till olika former av risker? Är det känsliga frågor, områden som har inneburit ett trauma? Finns det konsekvenser relaterat barnens medverkan, som ni måste adressera och säkra upp? Har barnet en allergi eller sjukdom ni behöver ha koll på eller kan eventuella resan till konferensen innebära risker?
Ansvar. Vem tar omhand det barn och unga berättar? Vet ni redan innan om det handlar om ren info, att det ska ageras på eller nån som ska ta omhand. Vem ansvarar för att det som sägs ageras på - om det är syftet?
Under konferensen, seminariet eller samtalet
Fotoregler. Inled programpunkten med att berätta vad som gäller kring foto och filning av dom barn och unga som medverkar. Oavsett vad som står i programmet bestämmer ni tillsammans med barnen hur ni vill ha det.
Löftet. Ställ inte andra frågor än dom ni kommit överens om (om ni inte kommit överens om att det är ok att ställa vilka frågor som helst)
Signaler. Håll koll på signalerna och tecknen ni kommit överens om
Teknik. Strular tekniken, skit i det. Låt inte det ta fokus från det barnen vill förmedla.
Sista ordet. Ställ en extra fråga om det är nåt dom själva velat säga men inte fått utrymme att berätta. Säkerställ att dom fått fram sitt budskap.
Efter konferensen, seminariet eller samtalet
Snacka direkt efteråt - hur kändes det?
Följt upp efter ett tag- hur va helhetsupplevelsen, vad har hänt sen dess?
Reflektera över din medverkan som vuxen- fråga om det är nåt du som vuxen skulle ha gjort på annat sätt?
Reflektera över arrangemanget - är det nåt arrangören borde veta om?
Vill du skapa förutsättningar för barns och ungas deltagande och inflytande på din konferens, seminarier eller samtal?
Vilka är dina erfarenheter? Ska du planera en konferens, seminarier eller liknande? Vill du snacka om hur det kan bli ett meningsfullt tillfälle för alla, även barn och unga som medverkar? Jag är gärna med och planerar er grej så det blir barnrättsbaserat!
Och vill du ha det här inlägget som en enkel, variant på checklista - hör av dig.
Och hör av dig om ni vill ha stöd i att ta fram strukturer eller metoder för barns och ungas inflytande. Jag utvecklade exempelvis ett koncept för typ tre hundra år sen när jag jobbade i Kungsbacka kommun, kommunutvecklare. Det är en struktur en kan jobba med, långsiktigt. Idag finns det kommunutvecklare på väldigt många ställen runt om i Sverige. Det är såå roligt och bra! Du kan läsa mer om konceptet här: Kommunutvecklare - ett jobb, en metod, lärdom och barnrättsarbete i praktiken!
Hoppas vi hörs!
Och just ja! Vi har pratat om barns och ungas delaktighet och inflytande under många avsnitt av Barnrättssnack. Du hittar ett av dessa här.
För ungefär 15 år sen anställdes dom första (unga) kommunutvecklarna i Sverige.
Sedan dess har konceptet spridit sig runt om i landet och kommunutvecklare lyfts ofta som ett bra sätt att engagera och involvera unga i kommunens (eller regionens och organisationens) vardag och utveckling.
Jag är noll objektiv här. Jag tycker kommunutvecklare är en suveränt fantastisk grej! Och bör väl därför också säga att jag hade förmånen att ta fram konceptet i Kungsbacka kommun och alltså anställa dom första kommunutvecklarna i Sverige. Och en massa kommunutvecklare därefter.
Ännu en sommar har passerat och massvis med kommunutvecklare runt om i landet har jobbat stenhårt för att göra sin kommun till en bättre plats för barn och unga. Har sett en hel del uppdateringar i diverse flöden om kommun- och regionutvecklare och det gör mig så galet glad!
Du vet, känslan när nåt en varit med om får liv, utvecklas och sprider sig magiskt vidare och får unga att känna och veta att dom är viktiga.
För ett gäng år sen va det nån som räknade hur många kommuner och regioner som jobbat med kommunutvecklare sen vi körde första gången i Kungsbacka. Då va det ett 80-tal. Säkert väldigt många fler nu.
I den här artikeln kan du läsa om:
Vad handlar kommunutvecklarkonceptet om?
En kommunutvecklare (eller regionutvecklare) är en person som anställs för att göra nåt bättre, oftast under sommaren. Det är en variant på sommarjobb. I korthet handlar det om:
inflytande hela vägen
att en organisation anställer unga mellan 14-20 år (ungefär)
kommunen (eller regionen) ger kommunutvecklarna ett att lösa på precis det sättet som de unga kan, vill och har möjlighet till.
kommunutvecklarna identifierar själva problemen och kommer själva med lösningarna
det sker 3-4 veckor under sommaren med lön (såklart)
alla har lika stor chans att få jobbet
kommunutvecklarna avgör när, var och hur de ska arbeta för att klara uppdraget på bästa sätt
slutprodukten eller leveransen sker valfritt sätt till organisationen
kommunutvecklarna kan efteråt användas som konsulter i olika frågor, eller anställas på olika uppdrag (om dom själva vill)
Det här är i alla fall så som vi arbetade fram det och det som många av dom kommunutvecklare jag jobbat med lyfter som viktigt i arbetet. Idag ser det givetvis olika ut, hur rekryteringen går till, i vilken utsträckning ungdomarna formar arbetet och vad som händer sen.
För mig har det alltid varit viktigt att kommunutvecklarna gemensamt kommer överens om hur de ska arbeta med sitt specifika uppdrag och hur det ska redovisas. I alla frågor såsom arbetsmetoder, arbetstider, genomförande, redovisning med mera beslutar de unga själva.
När resultatet blivit skriftliga rapporter, har kommunutvecklarna skrivit varendaste ord själva. Ingen censur, ingen snygga-till-grej, helt och hållet ungdomarnas rapport.
Vi vuxna ska vara ett stöd, när det efterfrågas. Men det här är deras jobb, och dom vet bäst var, när och hur dom vill lösa uppdraget.
Vilka är kommunutvecklarna?
En kommunutvecklare är en ung person i kommunen eller regionen (eller föreningen, organisationen, ja du fattar) som fått uppdrag att utveckla sin kommun. Antalet som anställs har varierat i de olika kommunerna och regionerna. Jag har dock alltid haft grupper om 11-12 personer i åldrarna 14-20 (eller snart fylla 14) och de har arbetat i 3 eller 4 veckor. Om ni kan välja, välj 4 veckor.
Det viktigaste (brukar kommunutvecklarna själva uttrycka) är att det är en blandad grupp. En mix av intressen, bakgrunder, kunskaper, erfarenheter och viljor. Då blir det som bäst resultat. Det kan med andra ord vara personer som när jobbet börjar är helt ointresserade eller nördigt kunniga om ämnet uppdraget handlar om. Poängen är att det ska va blandat.
Vilka är uppdragen kommunutvecklarna kan ha?
Det som organisation behöver hjälp med eller vill belysa, det är ett toppenuppdrag! Det kan handla om att analysera resultatet av en enkätundersökning bland unga och ta fram en handlingsplan för olika problemområden, att ge förslag på former och forum för barn och ungas inflytande, att ta fram metoder för att sprida kunskap om barnkonventionen till barn och unga eller att ta fram en handlingsplan för arbetet med folkhälsofrågor. Helt enkelt det som kommunen eller regionen vill undersöka med hjälp av unga, eller det som unga själva vill undersöka.
Sen har jag också genom åren "använt" kommunutvecklarna till andra uppdrag när dom sommarjobbat klart. Dom har helt enkelt fungerat som konsulter, eller timanställda i olika frågor som kommunen behöver hjälp med. Och det har varit allt från föräldraskapsstöd cykelstrategier, friluftsfrågor, brottsförebyggande arbete till samhällsplanering och stadsutveckling. Allt möjligt.
Sommar nummer två och framåt kan också några av de tidigare kommunutvecklarna fungera som konsulter i rekryteringsprocessen och delta i arbetet med marknadsföring, intervjuer och liknande. Och helt enkelt delta i rekryteringen av blivande kommunutvecklare. Det ger helt andra dimensioner i en intervju, att få möta en annan som för ett år sen satt i din stol och va lika nervös som dig.
När en under några somrar, och däremellan jobbat med kommunutvecklarna som konsulter eller timanställda så får ju en typ en bank av unga att ta hjälp av i massa olika andra arbeten där kommunen behöver input. Det blir ju ett sätt att förenkla vägen för tjänstepersoner att tillfråga unga regelbundet.
Med andra ord. En kommunutvecklare kan jobba med en otroligt varierad mängd frågor.
Vad gör en kommunutvecklare?
Eftersom hela kommunutvecklarkonceptet bygger på inflytande hela vägen, så har endast arbetsvecka nummer 1 planerats i förväg. Resterande veckor har varit oplanerade och upp till ungdomarna att utforma så som de anser att dom behöver för att kunna genomföra sitt uppdrag.
Den första veckan har handlat om att lära känna varandra och få en gemensam kunskapsgrund att stå på. Målet är att gruppen ska bli trygga med varandra, ha roligt och få en intro till jobbet. Viktigast är nog ändå att få ha roligt och lära känna varandra. Första och emellanåt även andra dagen har enbart handlat om att leka och få grepp om vilka gänget är.
Genomgående under alla år jag jobbat med det har första vecka innehållit föreläsningar och workshops kring barnkonventionen, delaktighet och inflytande, normkritik och kommunkunskap, kommunekonomi och om det behövs andra mer specifika delar med anledning av temat, uppdraget de haft. Exemplevis statistik, folkhälsa, alkohol- och drogförebyggande arbetet, brottsförebyggande, retorik eller kommunikation.
Därefter har dag för dag liksom formats av hur arbetsdagen gått, var dom befinner sig i processen, vad dom själva känner att dom behöver och vad dom vill åstadkomma. Och varje omgång har det känts som att tiden gått alldeles för fort.
Vi äger alla processen. Och vi tänker inte utanför boxen, för det finns ingen box.
Rekryteringsprocessen - hur går det till?
Här skiljer det sig åt hur kommuner och regioner gör. Jag beskriver här det som varit viktigt under dom åren jag själv rekryterat. Det finns kommuner som lottar platserna, som väljer unga som redan är engagerade i en viss fråga och det finns dom som gör en kombination.
Kommunutvecklarna genomgår en rekryteringsprocess med ansökan och intervju. Något som de själva framhåller som väldigt viktigt, att det just är en rekryteringsprocess och inte ett "vanligt feriearbete" eller att platserna lottas. Det är ett viktigt och riktigt jobb, därför ska det också vara en rekryteringsprocess.
Det är mycket viktigt att ungdomarna har olika intressen, kunskaper, funktionsförmågor och personliga egenskaper för att kunna komplettera varandra i arbetet. Det anses också vara mycket viktigt att unga som inte har någon erfarenhet eller intresse av politik eller samhällsfrågor synliggörs i rekryteringsprocessen. Det handlar ju om att få så många kunskaper och erfarenheter med i gruppen som möjligt, då kan ju inte alla gilla samma saker.
Formen på ansökan är irrelevant, du måste inte skicka skicka in brev och cv enligt "mallen". Ledorden i rekryteringen är att allt är en merit, inte enbart formell och betygssatt kunskap. En merit kan vara allt som medfört en erfarenhet eller en kunskap. Exempelvis är att utöva en idrott en merit, att ha varit i kontakt med till exempel socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin är en merit, en normbrytande funktionsförmåga eller funktionsnedsättning är en merit att ha ett intresse är en merit osv osv osv.
Jag har läst så många fantastiska ansökningar genom åren! Du som vuxen måste fundera på med vilka ögon du läser (tittar eller lyssnar på) en ansökan från unga. Vem eller vilka av nedanstående skulle du exempelvis bli nyfiken på och bjuda in till en intervju?
Jag är nog ganska lat, men en gång kollade jag på 16 filmer på raken
Jag har aldrig skrivit ett sånt här brev förut, men jag gillar poesi och filosofi och jag hoppas det här räcker
Min förälder dog i missbruk och jag vill förändra så fler barn som mig får hjälp
Jag vill ha det här jobbet
(Ovanstående kommer alla från riktiga ansökningar, som del av ett brev eller i sin helhet. Och alla fick jobbet. Dom va ju fantastiska!)
Lika lön för lika arbete gäller sällan unga - tyvärr
En aspekt som brukar va ett bekymmer i många offentliga organisationer är ungdomarnas löner. Väldigt ofta är det väldigt låg, men det är en annan sak. Problemet är att lönen är baserad på ålder och inte uppdraget. Så, dom kommunutvecklare som fyllt 18 år kan ha en helt annan lön än dom under 18 år, och det kan va så mycket som nästan dubbelt hög lön. Trots att det är exakt samma uppdrag, samma ansvar, samma tider osv osv. Helt onödigt, dumt och orättvist.
Det går att komma runt, men det brukar krävas en del argumentation och lite andra lösningar. Hör av dig om du vill bolla dom grejerna.
Vem vinner på att anställa kommunutvecklare?
Det finns givetvis miljoner fler saker att säga om konceptet. Men det går ju att se det dels utifrån vad en kommun kan vinna på det och dels vad ungdomarna vinner på det. Oavsett vilket så är vinsterna många. Och under alla år har jag fått höra att det varit det absolut bästa, viktigaste, mest lärorika och roligaste jobbet dom haft eller tror dom kommer få.
Så ja, du fattar. Jag är kär i kommunutvecklarkonceptet.
Och berättar såklart gärna mer om du vill nån gång. Det är bara att ringa eller maila.
En av kommunutvecklarna Petter fick äran att skriva några tankar om jobbet när Sensus för många år sen tog fram en bok om barnkonventionen. Han skrev bland annat såhär:
”För ett år sedan hade jag tyckt att det här var hur tråkigt som helst. Men det fanns personer som peppade, och trodde på oss. Jag kan fortfarande inte rabbla upp alla nämnder, men jag har lärt mig att tänka annorlunda. Mest har det påverkat mig på ett personligt plan. Det är en skön känsla att man gör något. Att jag kan något”
Petter, Kommunutvecklare
Vill du anställa kommunutvecklare?
För ganska så exakt 10 år sen träffades vi, jag och ett gäng av dom första årens kommunutvecklare. Jag ville skriva en bok tillsammans med dom om alla viktiga lärdomar. En bok vi tänkte kunde inspirera andra att också köra kommunutvecklarkonceptet. Vi sågs en helg jobbade järnet, och sen tyvärr lyckades jag aldrig riktigt få till det. Jag vet, sämst på mig!
Men, jag har kvar alla viktigheter som lyftes. Och sprider dom här bland annat istället.
Det finns med andra ord massa lärdomar och medskick till dig, om du vill testa att köra kommunutvecklare där du är.
Jag tar mer än gärna en digital fika och snackar om det. Hör av dig!
”Skolan ska inte vara där du fick ditt trauma. Skolan ska va där du lär dig, där du skaffar nya vänner, där du lär dig bli social. Men ibland det är så, härifrån fick jag mitt trauma. Det blir inte rätt ju”
Det här och mycket mer berättade Min stora dags barn- och ungdomsråd på Riksföreningen för skolsköterskors jubileumskongress i förra veckan.
Min stora dags barn- och ungdomsråd är ett gäng barn och unga som vill hjälpa andra barn genom att få vuxna att fatta hur det är att va barn och ung idag. Det är också ett råd som på olika sätt jobbar med frågor som gör Min stora dag till en bättre organisation.
”Alla som inte har en sjukdom eller diagnos måste fatta att inte orka är inte att man är lat”
Hur är det att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos?
Utifrån sina samlade erfarenheter har barn- och ungdomsrådet under flera träffar jobbat kring temat att gå i skolan och samtidigt ha en livspåverkande sjukdom eller diagnos. Det har handlat om att från bemötande, positiva och negativa erfarenheter till förändringar dom vill se. Listan på medskick och önskan om förändringar är låååång. Och det i sig säger ju nånting om hur det är att vara barn eller ung i skolan idag, när du också har en sjukdom eller diagnos som påverkar livet.
"När det gäller min sjukdom så många har svårt att förstå att jag har ett annat heltidsjobb i huvudet. Det handlar om att överleva varje dag"
Min stora dags barn- och ungdomsråd har erfarenheter av att vuxna i skolan hotar med avstängningar och socanmälningar, att en inte ska få följa med på utflykter eller klassresor och att vuxna dömer elever orättvist. Ett stort problem är också att alla vuxna i skolan inte har koll på anpassningar, vilket gör att barnet självt blir ansvarig att säga till. Och det i sig skapar både ångest, stress och kan göra en ledsen.
Här kommer en del av alla dom saker som barn- och ungdomsrådet önskar att du som vuxen i skolan jobbar med, för att möjliggöra för varje barn att få sin rätt till en kvalitativ skolgång tillgodosedd. Och det här gäller oavsett om du är lärare, kurator, rektor eller skolsköterska eller annan viktig person i skolan.
”Min lärare sa bara gå och sätt dig. Han sa det högt, strängt. Och sen när jag kände mig bättre fick jag inte va med. Och så fick jag dåliga betyg för jag inte kunde va med”.
Vilka fysiska eller lokalmässiga anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Hiss som funkar
Toaletter för alla
Enskilda rum på omklädningen vid idrott
Duschdraperi eller väggar mellan duscharna, så en kan duscha enskilt
Kylskåp för sprutor i skåpen
Grupprum för att kunna jobba
Att allt ska va rullstolsanpassat
Avskilda rum eller ytor i matsalen, så det finns lugna och tysta ställen att äta sin mat på
Vilorum på alla skolor som också är tillgängliga när en behöver
Blodtrycksmätare på många ställen
Eget hälsorum där en kan mäta och väga själv
"Men hos oss va det jättesträngt. Du ska ha pratat i förhand om att du ska behöva vilorummet. Men du kan inte gå in bara för att säga till att nu behöver jag”
Bilden föreställer den fysiska miljön i skolan när den är som allra allra sämst.
Vilka anpassningar kring betyg och prestationer i skolan vill barn- och ungdomsrådet se?
Stryka betygskraven
Mindre provgrupper
Mindre presentationsgrupper
Specialisera nationella prov, pausa tiden
Inte sänka betygen om en presenterar dåligt på nationella prov om en gör bra på andra prov
Kunna komplettera upp till E om en behöver omprov, en kanske precis varit på sjukhuset en tid. En måste ju ha ork för att kunna göra ett prov
Ha tydligt vilka krav det är
Kunna ha enskilda presentationer för läraren när en inte kan göra det inför hela klassen
Olika sätt att presentera sitt arbete på, som inte bara handlar om att presentera muntligt för hela klassen. Exempelvis att kunna göra och visa en video eller annan presentation.
Bildstöd eller videostöd
Stöd vid uppläsning i klassen
Dubbla uppsättningar av läromedel, eftersom kroppen kan ha svårt att bära. Så en uppsättning en hemma och en i skolan.
Korta ner dagen och systematiskt jobba upp (börja inte med hela dagen direkt). Och fråga eleven innan förändringarna.
Resurs, helst i varje klass. Att finnas där utan att nån ber om det, nån som är där och kan fånga upp.
”Lektionerna va så långa, jag fick inte gå ut eller så fick jag inte komma in igen. Så det gjorde ju att jag inte gick till skolan, hela min uppväxt. Mest i högstadiet. Då får man frånvaro”
”Det går att anpassa tempot i skolan men det går inte att pausa diabetes”
”Genomgångar är typ det värsta som finns, jag brukar aldrig lyssna. Jag vet inte och läraren vill inte förklara för mig, dom förklarar inte för mig”
Bilden föreställer en mindmap på olika anpassningar som barn- och ungdomsrådet vill att skolor ordnar.
Vilka andra anpassningar vill barn- och ungdomsrådet se?
Rätt till pauser när en behöver
Musik i hörlurar på lektioner
Olika alternativ till maten eller önskekost, även om en inte har en allergi så kan det va omöjligt att äta saker ändå. Det behöver kunna anpassas även om en inte har allergi
Jobba på distans via sjukdom eller om en behöver en vilodag eller två, så en inte ska hamna bakom. Om en är på sjukhuset, eller inte kan ta sig upp ur sängen för att en har ont, då hade vi velat kunna va med på distans.
Red locker eller andra former av mensskydd i på toaletter och i omklädningsrum
Att en kan få med sig matlåda hem, att ta det vi äter till lunch får man ta matlådor sig hem
Att det finns cafeteria med gratis frukt så en orkar hela dagen
”Om jag är stressad arg eller ledsen så säger jag till läraren att jag behöver gå på toa. Men jag går ju inte in där om jag inte behöver”
Såhär önskar barn- och ungdomsrådet att vuxna va och mötte barn och unga med en livspåverkande sjukdom eller diagnos:
Viktigt att alla lärare vet om sjukdomarna och diagnoserna, alla ska veta vad som gäller.
Det viktigaste att se en som en vanlig person och inte en diagnos eller sjukdom
Tro på en, fatta att en behöver anpassning
Gamla skolan måste lämna över info
Göra så en känner sig välkommen. Va glad, trevligt, prata, öppen, säg hej
Säg hej hur mår du istället för lägg ner mobilen
Läraren ska va trevlig oavsett vad en gjort innan. Lärarna ska va dom mogna!
Finnas en koppling mellan föräldrar och skolan
Om en är ny, få komma till skolan innan så det inte är helt nytt när en börjar.
Att dom vet om ens situation innan, så dom inte är sura
Att ha nån att prata med i skolan (nån att lita på)
Ha mer förståelse för min sjukdom eller diagnos, men jag är samma person.
Va närvarande, trygg
Va inte stressade när vi kommer och frågar om nåt
Säg inte ”idag igen” eller ”jag har bara 10 minuter”
Nån en litar på inte tvinga fram det, det får komma när det kommer
Va inte för på när jag är med kompisar
Info på skolan om sköterskorna - vet var dom finns, när dom är där och så
Skriv meddelande, chatt, mer personligt och säg inte inför klassen eller för andra. Kolla med eleven hur eleven vill prata om det.
”Det står ju skrivet nånstans men dom har inte kollat upp det. Jag har ju autism och har inte så lätt att säga ifrån. Det finns att dom ska, men dom gör det inte”
Det här vill barn- och ungdomsrådet att du som vuxen förstår
Att en vet att en är lite annorlunda, det skapar en inre rädsla
Att veta att en inte är ensam har alltid hjälpt.
Att ni kan säga att ni förstår, om ni förstår och kan förklara att eller varför ni förstår. Inte säga att en förstår om en inte gör det
Alla dagar är olika
Jag kan ha ont även fast det inte syns eller visas
Nej är ett nej! Om jag säger på idrotten att jag inte kan, så ska inte läraren tvinga en att göra det ändå.
Skolan ska anpassa sig efter eleven och inte tvärtom
Lyssna är jätteviktigt.
Om jag säger att det är jobbigt betyder det att jag behöver stöd
Förtroende är jätteviktigt
Jag kan ha en dålig dag - det kommer bli bättre och jag kommer göra uppgiften sen. Jag har försökt så mycket jag kan. Det är bara en dålig dag eller en lektion. Dom måste fatta det kommer inte va för alltid. Det är viktigare att faktiskt lämna in än exakt när en lämnar in
Alla är olika, en kan behöva helt olika anpassningar även om en har samma sjukdom eller diagnos
För att jag har en fysisk sjudom betyder det inte att det inte påverkar psykiskt
Alla är inte öppna med sina problem, alla vågar inte säga till lärare eller rektor. Visa respekt om nån inte vill berätta.
Bara för att eleven inte får ner det på papper betyder det inte att eleven inte kan eller har kunskapen.
”Jag är inte sur eller arg, jag är bara trött på grund av smärtan”
Mer tips och tankar?
Vill du läsa mer om Min stora dags barn- och ungdomsråd och deras arbete på Min stora dags webb här Där hittar du till exempel rådets tips till en kompis, Glada John och Arga Lisa och mycket mer!
Vi fick äran att samtala med Min stora dags- barn och ungdomsråd i podden Barnrättssnack för länge sen. Du kan lyssna på avsnitt 60 här.
Vill du snacka om hur en kan jobba med ett barn- och ungdomsråd? Eller vill ha tips på hur du kan starta ett? Jag pratar såklart väldigt gärna om det! Hör av dig, här exempelvis
