Det superkorta svaret är, inte alls och väldigt olika. Men sen finns det ju hur mycket som helst att skriva om just implementering och genomförande av barnkonventionen i offentlig och kommunal verksamhet.
Nyligen presenterade Bris resultatet av sin kommunenkät som Bris gjort några år nu. Totalt deltog 183 av landets 290 kommuner i undersökningen. Enkäten innehåller ett tiotal frågor som kan kopplas till implementering av konventionen med frågor som rör strategier, ansvar och organisering av arbetet med barnets rättigheter, rutiner och arbetssätt, om delaktighet och utmaningar och framgångsfaktorer.
Hälften av kommunerna har en strategi för att implementera barnkonventionen
Sammanfattningsvis kan en säga att ungefär hälften av kommunerna har en strategi för att implementera barnkonventionen i kommunens alla verksamheter. Och ungefär hälften av kommunerna har utpekat ansvar på en funktion eller grupp som ska jobba med implementeringen.
I Blekinge län (Karlshamn, Karlskrona, Olofström, Ronneby, Sölvesborg) svarar alla kommunerna att dom har en strategi för implementeringen och 80% av kommunerna i länet har utsett nån eller några som är ansvariga för arbetet.
Det visar sig också att om en kommun har en strategi för implementeringen av barnkonventionen är det större sannolikhet att det också finns en person som har ansvar för att jobba med det. I kommunerna som har en strategi är det 7 av 10 som har en person som ansvarar för implementeringen och där det inte finns en strategi är det 3 av 10 som har en person med särskilt ansvar.
Få kommuner gör barnkonsekvensanalyser av budgeten
Det är knappt 2 av 10 kommuner som gör en barnkonsekvensanalys av budgeten. Och i flera regioner är det ingen kommun som gör en sån analys. Totalt är det 17% av kommunerna som svarar att dom gör en barnkonsekvensanalys av budgeten, 72% svarar nej och 11% vet inte om kommunen gör det eller inte.
Fler har arbetssätt och metoder som säkerställer barnets rättigheter
Implementeringen och genomförandet av barnkonventionen ställer en mängd olika krav. Och en förutsättning för att det ska funka är ju att det sker arbete på alla nivåer i en organisation. En av frågorna i undersökningen var ’finns och används arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter inom olika verksamhetsområden’, såhär svarar då alla kommunerna:
Det betyder ju att nästan 9 av 10 kommuner svarar att barnomsorg, förskola, grundskola och fritidshem har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter. Och det finns ett gäng län där alla kommunerna svarar att dom har arbetssätt och metoder.
Barns delaktighet och inflytande behöver stärkas
Eftersom kommunerna i hög utsträckning svarar att dom har metoder och arbetsätt som säkerställer barnets rättigheter kan en ju tycka att det borde finnas arbetssätt och strukturer för barns delaktighet och inflytande. Det är ju liksom en del av säkerställandet. Men det är inte exakt samma siffror.
Alla kommuner fick svara på frågan om dom har ett strukturerat arbetssätt för att göra barn delaktighet i beslut som rör dom (för olika åldersgrupper). Såhär svarade kommunerna:
Dom kommuner som svarade att dom hade ett strukturerat arbetssätt fick också svara på inom vilka verksamheter som dom hade just det. Det handlar då främst om grundskola och fritidshem, barnomsorg och förskola och socialtjänst. Sen kommer gymnasieskola, kultur, fritid idrott och föreningar.
Utmaningar och framgångsfaktorer i arbetet med att implementera barnkonventionen
I enkäten fick kommunerna också svara på vad dom upplever är utmaningar i arbetet men också det som dom tycker funkar bäst i arbetet med barnkonventionen.
Lite motsägelsefullt svarar kommunerna att det som är den största utmaningen är rutiner, praxis och arbetssätt. Det är 72% av kommunerna som svarar det. Samtidigt säger ju 9 av 10 kommuner att barnomsorg, förskola, grundskola och fritidshem har arbetssätt och metoder för att säkerställa barns rättigheter. Men en kanske kan tolka det som att det handlar om att säkra det i alla verksamheter, eftersom det skiljer sig lite åt.
Men såhär svara kommunerna på frågan Vilken eller vilka är idag de största utmaningarna i er kommun när det gäller arbetet med efterlevnaden av barnkonventionen?
Och på det som funkar bäst i efterlevnaden av barnkonventionen svarar kommunerna såhär:
Sammanfattningsvis är en strategi för implementering av barnkonventionen viktig
Bris konstaterar att det är stora skillnader mellan kommunerna i hur dom arbetar med implementering och genomförande av barnkonventionen. Och den här undersökningen visar att om kommunen har en strategi för att implementera barnkonventionen så har dom ”kommit längre” i arbetet. Dom kommunerna som har en strategi har i högre utsträckning arbetsätt och metoder och även strukturer för barns delaktighet.
En strategi är ett bra steg! Nu står det ju inte såhär i Bris undersökning, men jag menar att det behövs lika delar strategi, snack som verkstad för att arbetet ska göra skillnad för barn. Och ytterligare en aspekt som hade varit intressant (och avgörande) är ju att lyssna på barnen i kommunerna, hur upplever dom att kommunerna arbetar. Gör deras strategier skillnad för barnen?
Ska vi höras och prata om implementering av barnkonventionen?
Vill du veta mer om olika steg i arbetet med att implementera barnkonventionen, och få tips och trix?
Vi har ett gäng avsnitt om just implementering av podden Barnrättssnack. Lyssna gärna på dom, eller hör av dig till mig, så pratar vi vidare!
Nu är det dags för lucia igen. Om en ska tro på rubrikerna och kommentarsfälten det skapar så verkar det va en grej vuxna har väldigt många åsikter om och blir riktigt riktigt upprörda kring.
Vem ska få va lucia, vilka kläder en får ha på sig, vilka sånger och ord i sångerna en får använda och vad som egentligen passar in i ett riktigt luciafirande. Och givetvis det som dom senaste dagarna skapat rubriker, nämligen om det ska va ett firande för barnen själva eller för barnens vuxna?
Rubrikerna gör ju inte det lättare, dom har ju redan tagit ställning med rubriker som Skolor och förskolor portar föräldrar från luciafirande och Föräldrar stoppas från luciafirande. Vänd på det, visa att det handlar om barnen! Inte att det är nåt som barnens vuxna berövas.
Om barnen inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då? Om pedagogerna uttrycker att många barn tycker det är jobbigt, har ont i magen och inte vill. Varför ska vuxna tjata sig till det då?
Argument mot det öppna luciafirandet, med grund i barnkonventionen
Uppenbarligen räcker inte barns egna viljor som argument. Så här kommer några argument till för den som känner att en vill slopa det öppna, offentliga luciafirandet på en förskola eller skola. Om det behövs.
Andra sätt att uppmärksamma lucia på
Om du känner åh nej, jag som verkligen älskar lucia och vill sååå gärna ta del av det. Ordna ett eget luciatåg! Och fråga om du, ni får uppträda på jobbet, förskolan, skolan, äldreboendet osv. Jag lovar det kommer vara många som är superglada.
Och är det just barn som är grejen, att det är dom som måste ha konsert och uppträda så kan det här va alternativ (för dom barnen som verkligen vill uppträda)
Så summerar vi säsong 6 av podden Barnrättssnack.
Det är en sån himla lyx att få snacka om barnets rättigheter med så många viktiga, inspirerande, generösa och superkunniga gäster! Avsnitt efter avsnitt efter avsnitt! Idag släpptes säsongens sista avsnitt, avsnitt 114.
Tack till Barnrättssnacks fantastiska gäster och lyssnare
Tack tack tack tack till Lilian Helgason, Louise Dane, Ylva Mårtens, Peter Nilsson Ekman, Astrid Lewin, Karin Isaksson och Linn Köpsell, Christine Lidström och Frida Retz, Pontus Johansson, Victoria Eye och Anna Ekberg och Hans Olsson. Vi är så otroligt tacksamma för att ni alla på ett personligt och härligt sätt delat med er!
Supertack till dig som lyssnat, gett feedback, tipsat oss och gillat, delat och kommenterat!
Mitt i det mörkaste december, när det finns så mycket pissigt, när många tar flera steg tillbaka i arbetet med barnets rättigheter, när det på så många sätt blir svårare och svårare för många barn att få tillgång till sina rättigheter, känns det särskilt viktigt och fint att få möta er och va en del i den här rörelsen som vill annat. Som varje dag kämpar för barns rättigheter.
Och megatack Linus, för att du ständigt sätter fokus på det enskilda barnet, fladdrar ut, gör allt väldigt roligt och på ett underbart sätt lyckas personifiera olika karaktärer i barnrättsarbetet.
Budskapen till nästa års arbete med barnkonventionen och barnets rättigheter!
Nu tar vi med oss det här in i nästa år, eller hur: Va en jobbig jävel, tro på barn och va med barn!
Tack ALLA för säsong 6!
Och, har du inte hittat till Barnrättssnack än? Här kan du lyssna på alla avsnitt.
Barnfängelser, sänkt straffålder, möjlighet att vräka fler barn, vistelseförbud och begränsningar av barns rörelsefrihet (utan att barnet är misstänkt eller dömts dömts för ett specifikt brott), visitationszoner, hemliga tvångsmedel för att övervaka barn, större möjligheter att frihetsberöva, häkta och hålla kvar barn som misstänkt ha begått brott.
Det här är några av alla dom förslag som regeringen vill införa och kollar på för att skapa trygghet och minska brottslighet och gängkriminaliteten bland barn.
Tänk dig alla dom i kombo med nedskärningar i skola, bortprioritering av förebyggande arbete hos socialtjänst, minskade resurser till kultur och mötesplatser för barn och unga.
Vart kommer vi då?
Målet menar regeringen är att: ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa” (Tidöavtalet).
Men dom åtgärderna kommer ju inte leda till det. Forskning och experter säger ju snarare tvärtom, det kan bli sämre om förslagen blir verklighet.
Avhumaniseringen bland barn som befinner sig i kriminella miljöer har skett under en lång tid. Anledningen till att det fått fortsätta utan att skydda barnen är ju så tydligt kopplat till utanförskap, segregation och att stå långt ifrån sina rättigheter. Hade det varit barn från andra miljöer och områden som exkluderats, manipulerats och exploaterats på liknande sätt hade förmodligen det hänt nåt för länge sen. Och bara det är så otroligt tragiskt. Vi blir avtrubbade och blir likgiltiga när barn dör och dödar. Jämlikhet not so much.
Och så lägger vi till att dessa åtgärder på det. På en ofta redan utsatt och eftersatt grupp. Att straffa barnen istället för att komma åt grundproblemen.
Vad händer med barnen som vi beskriver som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas? Vad händer områdena där barnen bor? Vad händer med ett samhälle som gör såhär mot barn?
Med dom här utredningarna så befästs en syn på barn. Det har tänkts, formaliserats, skrivits direktiv, avsatts resurser och planerats för remissrundor och för att fatta beslut. Att uttrycka en fundering eller vilja att sänka straffmyndighetsåldern eller att sätta barn i fängelse är ju tankar och en syn på barn som med en utredning befästs. En syn på barn som problem, som ska fostras, disciplineras och straffas.
Alla verkar ju va överens om vikten av förebyggande och tidiga insatser. Men vad förebyggande och tidiga insatser sen är, verkar va väldigt olika.
Några utgångspunkter borde väl va att:
Plus det finns ju många organisationer och experter som läääänge pratat om ”enkla” grejer som borde finnas för varje barn överallt:
Och många många fler saker (exempelvis grejer tillsammans med barnens vuxna)
Finns inte facit eller enkla svar på hur. Men däremot finns ju facit på vad vi inte ska göra. Typ sätta barn i fängelse och sänka straffmyndighetsåldern osv.
Det är barn det handlar om.
Barn som rekryteras in i kriminella miljöer är utsatta för manipulation, utnyttjande och exploatering. Det är annan form av människohandel i andra former av konflikter.
Definitionen av människohandel med barn innebär att någon får ett barn att göra olika grejer som arbete eller olika brott.
Eftersom det är barn så krävs inte våld, hot eller tvång för att få barnet att göra dom olika grejerna. Barnet är i en utsatt situation på grund av att hen är barn.
När vi vanligtvis pratar om människohandel beskrivs faktorerna som gör att personen är i en utsatt situation som: billig arbetskraft, fattigdom, social utsatthet, låg utbildningsnivå och begränsade valmöjligheter. Barnen befinner sig i en utsatt position vilket gör dom sårbara och offer för människohandlare.
Vi pratar ofta om att en person som utsatts för människohandel behöver skydd, stöd och rehabilitering.
I internationella sammanhang pratar vi om barn som rekryteras och används indirekt eller direkt som soldater i väpnade grupper och konflikter. Barn utnyttjas som soldater, spioner, medhjälpare och tjänstefolk. Barnens utsatta situation gör att dom dödas oftare än vuxna. Vi pratar ofta om att barn som utsatts för att användas i konflikter behöver utbildning, skydd, stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Dom förslag som regeringen gett uppdrag att utreda för ”att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten, att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa” (Tidöavtalet) bygger inte på att barnen behöver (och har rätt till) utbildning, psykosocialt stöd, traumabehandling och rehabilitering.
Istället förmedlas en syn om att barnen behöver fostras, disciplineras och straffas, att det är barnet som är problemet och inte vi som samhälle som misslyckats att skydda barnet.
En av dom mest grundläggande grejerna med barnets mänskliga rättigheter är att varendaste barn alltid har rätt till alla rättigheterna och att det alltid är staten som har det yttersta ansvaret. Det borde va det som genomsyra både förslag och utredningar.
Sverige har ännu en gång granskats av FN:s kommitté för barnets rättigheter. I slutskedet av granskningen får Sverige skriftliga rekommendationer av kommittén, dessa släpptes i februari 2023. Rekommendationerna, eller concluding observations som dom heter, pekar ut vad Sverige måste jobba mer med för att leva upp till sina skyldigheter enligt barnkonventionen.
Rekommendationerna kopplar till artiklarna i konventionen och är uppdelade i olika områden. Åttonde området är utbildning, fritid och kultur och handlar om artiklarna 28-31 i konventionen.
Totalt är det 15 punkter som barnrättskommittén rekommenderar Sverige att åtgärda kring just utbildning, fritid och kultur.
I korthet är kommittén oroad över skillnaderna i barns levnadsvillkor och Sverige måste göra mer för att alla barn ska få tillgång till meningsfull fritid, att få uppleva kultur och konst. Särskilt menar kommittén att Sverige behöver stärka åtgärderna för tjejer, barn med funktionsnedsättning, barn i asylprocessen, barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn på landsbygden.
Andra punkter som Sverige får kritik och rekommendationer kring är:
Barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning, prövning av barnets bästa, barnrättsutredning osv osv osv.
Oftast menas samma sak, men det benämns på lite olika sätt. Jag brukar alltid säga att jag skiter i vad en kallar det, så länge en gör det som konventionen ställer som krav. Det är inte namnet som är det viktiga, det är vad vi fyller analysen/bedömningen/prövningen/utredningen med. Det är viktigt.
Om vi nu ska göra en barnkonsekvensanalys, barnrättsbedömning eller prövning av barnets bästa, hur gör vi? Hur vet vi vad som är barnets bästa? Vem bestämmer det?
Kortvarianten av artikel 3.1 i barnkonventionen säger ju att vid alla åtgärder ska i första hand beaktas det som bedöms va barnets bästa. Med andra ord: vi ska ta reda på vad barnets bästa är och sen prioritera det.
FN:s kommitté för barnets rättigheter säger att det barnets bästa inte är en subjektiv bedömning, utan det är en slags metod, ett utredningsförfarande (förutom att det är en rättighet för barnet och en allmän tolkningsprincip). För att vi ska kunna utreda och ta reda på barnets bästa behöver vi därför ta reda på lite grejer. Det finns såklart även olika metoder och tillvägagångssätt och självklart behöver prövningen/utredningen/analysen va olika omfattande beroende på vad det handlar om.
Minimun för att veta barnets bästa säger barnrättskommittén är:
Sen finns det ett gäng rättigheter som en särskilt behöver ha koll på när vi kollar barnets bästa:
Och vi behöver ju titta på vilka positiva och negativa effekter det vi planerar kan få för barn och barnets rättigheter. Och kolla vilka motstående intressen som finns, hur tungt får barnets bästa väga då?
Även om en kan göra lite olika, så finns det en grej vi inte kan tumma på. Barnets egen åsikt. Såhär säger barnrättskommittén om det:
”Det går inte att tillämpa artikel 3.1 korrekt om kraven i artikel 12 inte uppfylls. Artikel 3.1 stärker också funktionaliteten i artikel 12 genom att främja barns grundläggande roll i alla beslut som påverkar deras liv”
Det finns många bra exempel på barnkonsekvensanalyser som följer det FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker vi ska göra. Det är ofta utredningar som görs av flera personer under en längre tid och som ofta resulterar i en rapport (och förhoppningsvis åtgärder) på allt från 20-50 sidor.
Och så finns det frågemallar med ett antal frågor att kryssa ja eller nej på, och ofta ska en kort motivera sitt svar. Frågorna handlar oftast om beslutet rör barn, om det tar hänsyn till barnets bästa, om barnet uttryckt sin mening osv. Här blir det ofta korta svar, emellanåt copy paste och det är sällan (som jag sett) svar där barnet/barnen uttryckt sin mening. Det kan va svårt att se hur den typen av checklista gör skillnad för barn.
(Jag gjorde en högst ovetenskaplig undersökning för ett gäng år sen hos ett 20-tal kommuner där det inte gick att hitta att checklistorna fyllde nån funktion, vare sig för beslutet i sig, för verksamheten i stort eller för barn. Men det kanske är annat idag).
Men mellantinget. Kan vi hitta det? Det som inte tar månader att göra, men som ändå visar på konsekvenser, tar med barnets röst och som inte är klippt och klistat från nåt en skrivit innan, utan faktiskt kopplat till den specifika situationen?
FN:s barnrättskommitté säger ju att vi behöver ha olika metoder för att göra barnkonsekvensanalyser, att alla inte kan se likadana ut utan det måste finnas i olika omfattande versioner beroende på situationen.
Vi kanske ska testa ett upplägg med exempelvis dom här (eller några av) frågorna ett tag? Det är ju bättre än inga frågor, eller hur?
Pröva exempelvis:
Eller kan vi till och med tänka en ännu kortare?
Vad tror du?
Copyright © Alla rättigheter förbehållna
