Under oktober månad kom ytterligare en dom från Högsta Domstolen där barnets bästa får väga väldigt tungt.

Den här gången handlar det om en person (en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av ett barn) som begått ett brott och Högsta domstolen ska kolla på vilken påföljd det ska bli, med hänsyn till barnets bästa. Ska det bli villkorlig dom och samhällstjänst som tingsrätten bestämde, fängelse som hovrätten ändrade till eller tycker högsta domstolen nåt helt annat? 

Högsta domstolen bedömer i det här fallet att barnets bästa väger tungt, straffpåföljden fängelse är inte för barnets bästa i det här fallet. 

I den här texten hittar du följande rubriker och innehåll om domen.

Bakgrunden

I det här fallet handlar det om en förälder som har begått brott. Brotten är näringspenningtvätt, grovt brott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud. I tingsrätten och hovrätten har personen blivit dömd för brott. Brottet som rör näringspenningtvätten handlade det om att personen under tre år på sina privata bankkonton tagit emot drygt 3 miljoner kronor. Själva skuldfrågan, alltså om det är just det brottet eller inte, det är inte överklagat. Domstolen menar att det handlar om ett fall av näringspenningtvätt, tiden är flera år och det är stora summor, därför är brottet grovt.

Tingsrätten bestämde att påföljden skulle va villkorlig dom och 240 timmars samhällstjänst. Och hovrätten ändrade påföljden till fängelse i ett år och sex månader. Utifrån helheten om personens  skuldfråga, så menar högsta domstolen att själva straffvärdet motsvarar fängelse i ett års tid. Och högsta domstolen resonerar sig fram till att barnets bästa inte ska vägas in när det kommer till själva straffet utan bara om vad det blir för påföljd.

Hur ska hänsyn tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms?

I det här fallet är det två grejer som högsta domstolen ska besluta om: 

• hur straffvärdet bör bestämmas vid näringspenningtvätt.
• hur hänsyn bör tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms.

Och det är såklart den senare delen jag tänker är intressant. Och det är också den delen som vi kommer kolla på i den här texten. 

I korthet kanske en kan säga att högsta domstolen kollar på omständigheter för brottet och om dom omständigheterna ska tas med och hur det i såna fall relaterar till barnets bästa. 

Kan omständigheterna i det här fallet relatera till barnets bästa?

Det finns nåt inom juridiken som kallas för ’billighetsskäl’ och det handlar om omständigheter där rätten kan kolla om nån annan omständighet kan påverka att döma till ett lägre straff (än det egentligen är enligt själva straffvärdet av brottet). Inom det då som kallas billighetsskäl så finns en punkt som heter tredjemansskäl, alltså finns det nån annan att ta hänsyn till förutom den som begått brottet. Exempelvis, finns det barn och kan dom barnen drabbas på ett helt oproportionerligt och orimligt sätt. Dom här billighetsskälen kan va med både när straffet bestäms och vid val av påföljd.

I domen står det att ”barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas”. Och högsta domstolen resonerar vidare: 

"När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag. Det förhållandet att konventionen gäller som lag har konkretiserat och i viss grad förstärkt betydelsen av ett barns intressen i sammanhanget. Barnets bästa är ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas"

I korthet säger domstolen ”om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig”. Med andra ord, barnets bästa är högst relevant att utreda och beakta. 

Hur tungt får barnets bästa väga?

Vad är barnets bästa och hur tungt ska det få väga i det här fallet?

Här säger domstolen att vid barnets intresse är att ”bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor”. Plus säger dom att både socialtjänsten och kriminalvården har ett ansvar att begränsa dom negativa konsekvenserna som den vuxna personens straff får för barnet. Så det ska ju vägas in också.

När en gör en bedömning av barnets bästa handlar det ju först att ta reda på vad det bästa kan va. Och sen liksom se vilka motstående intressen r som finns. Vad är det gör det lätt, svårt eller omöjligt för oss att välja och prioritera barnets bästa? I det här specifika fallet blir ju dom motstående intressena: 

• det allmänna intresset av att lagföra begångna brott och att verkställa utdömda straff.
• intresset av en enhetlig rättstillämpning.

Det är alltså här högsta domstolen ska bestämma hur tungt får barnets bästa väga gentemot just dom här två. 

Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.

Högsta Domstolen

Barnet skulle drabbas oproportionerligt och orimligt hårt

Högsta domstolen resonerar kring omständigheterna för det enskilda barnet som berörs. Vilka är omständigheterna och hur kan barnet komma att påverkas, vilka konsekvenser skulle olika straff få för barnet och hens rättigheter?

Barnet får just nu behandling som en följd av det trauma barnet varit utsatt för när barnet och föräldern bodde ihop med barnets andra förälder. Barnet uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom och den förälder som nu dömts för brottet är barnets primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Domstolen skriver att om barnets skulle skiljas från föräldern är det ytterligare ett trauma, som i sin tur riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Barnets pågående behandling (som förutsätter förälderns delaktighet) skulle om föräldern får ett fängelsestraff inte kunna fortsätta. Och det riskerar barnets hälsa och utveckling. 

Med dom argumenten menar domstolen att barnet skulle drabbas ”oproportionerligt och orimligt hårt” om föräldern döms till fängelse, och barnet som en följd av det skulle behöva separeras från föräldern. 

Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa

Högsta Domstolen

Barnets bästa väger tyngre och därför kan inte fängelse funka

Summeringen. Högsta domstolen menar att barnets bästa är att bevara sin hem- och familjemiljö där relationen med barnets vuxna är central, särskilt för att kunna fortsätta behandlingen. Barnets hälsa och utveckling är centralt. 

Här säger ju inte högsta domstolen supertydligt det här är barnets bästa och det ska väga tyngre än påföljden. Men dom gör ju ändå det, fast genom att säga att fängelsestraff är inte för barnets bästa. Påföljden blir därför (för barnets bästa) villkorlig dom och 200 dagsböter på 50 kronor. 

Barnkonventionen i domstolen?

Högsta domstolen har tagit upp ett gäng mål där barnets bästa beaktats. Och jag har skrivit om några av dom. Exemeplvis

• Högsta domstolens syn på bonusförälders önskan om adoption av ett barn. Läs om det målet här.
• Högsta domstolen beviljar diskrimineringsersättning till ett barn. Läs om det målet här.

Vi har vid några olika tillfällen i podden Barnrättssnack lyft frågor om barn, juridik och domarens roll. Här hittar du två av dom avsnitten.

Mer funderingar om barnets bästa?

Barnets bästa, kanske en av dom mest omskrivna artiklarna i barnkonventionen. Också en av artiklarna om idag finns med i många andra lagar. Men ändå så är det svårt! I artikel 3.1 i barnkonventionen står det:

Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

Det finns typ hur mycket som helst skrivet (och pratat) om barnets bästa. Jag själv har skrivit två böcker som på olika sätt tar upp barnets bästa i olika kontexter. Du hittar mina böcker här. Om du inte orkar läsa en hel bok så finns en artikel om barnets bästa här.

Och det finns många exempel på barnkonsekvensanalyser, prövningar av barnets bästa och hur en liksom gör en bedömning. Vill du prata mer om sånt? Eller vill du veta om och i såna fall hur jag skulle kunna hjälpa er i arbetet med barnkonventionen? Hör av dig så snackas vi!

Du kan också läsa mer här om, några av dom jag hjälpt den senaste tiden.

Ett barn som inte fått tillräckligt stöd i skolan, det kan va diskriminering enligt Högsta domstolen.

Under sommaren 2024 visade Högsta domstolen hur viktigt det är med särskilt stöd i skolan. Högsta domstolen beslutade att en kommunal skola ska betala 20 000 kr i diskrimineringsersättning till en elev som inte fått tillräckligt stöd i skolan. Genom det, så ändrades hovrättens tidigare beslut och visar hur viktigt det är för skolor att möjliggöra särskild stöd för att varje barn ska få sin rätt till utbildning tillgodosedd.

I den här artikeln kan du läsa om Högsta Domstolens resonemang och beslut.

Bakgrunden

Målet handlar om ett barn som inte fått det stöd hen behövde för att va i och klara skolan.

Barnet gick i en kommunal grundskola från höstterminen 2014 till våren 2018. Barnet har haft svårigheter i skolan, gällande koncentration och socialt sampel. Den större delen av skoltiden har barnet klarat kunskapskraven och det har inte bedömts att hen har inlärningssvårigheter. Under våren 2017 så ökade barnets skolfrånvaro på ett sätt som gjorde att det kunde va en risk att barnet framöver inte skulle kunna nå kunskapsmålen. Därefter va frånvaron hög fram till det att barnet (då i årskurs fyra) slutade gå till skolan i april 2018.

Barnet har haft kontakt med sjukvården sen 2014 och det har gjorts ett antal olika utredningar och flera diagnoser har diskuterats. Sen åtminstone 2015 har skolan vidtagit åtgärder för att det ska bli bättre för barnet i skolan. Skolan har till exempel ordnat särskild placering i klassrummet, hörselkåpor, regelbundna uppföljningssamtal samt möten med elevhälsoteamet. 

I maj 2017 fick rektorn info om barnets frånvaro och rektorn och barnets förälder hade då ett möte. Ungefär samtidigt påbörjade skolan en utredning om särskild stöd. I oktober 2017 va skolan klar med två utredningar, den skolsociala utredningen och utredningen som särskilt stöd. Skolan kom fram till att barnet behövde särskilt stöd och i februari 2018 togs ett åtgärdsprogram fram. 

Skolinspektionen gjorde under samma år en granskning av åtgärderna och kom fram till att skolan inte gjort tillräckliga insatser för att tillgodose barnets stödinsatser och utbildning enligt skolagen. I februari 2018 fick barnet diagnosen autism, vilket skolan informerades om i mars samma år. Skolinspektionen menade att skolan hade tagit alldeles för lång tid på sig att komma fram till att barnet hade behov av särskilt stöd och att det inte fanns ett åtgärdsprogram som innehöll särskilda stödåtgärder. 

Kommunen tycker menar att det inte alls har skett nån diskriminering, och för att få det särskilda stödet behövs en funktionsnedsättning. Kommunen menar att skolan kunde ju inte veta att barnet hade en funktionsnedsättning och har gjort tillräckligt både före och efter dom fick veta om barnets funktionsnedsättning.

Vad är diskriminering och bristande tillgänglighet i skolan?

Vi har ju Sverige en diskrimineringslag (2008:567) och hela poängen med lagen är att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter. Oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder (se 1 kap. 1 §). Diskrimineringslagen gäller både offentliga och privata verksamheter. 

Diskriminering är ett missgynnande som hänger ihop med nån av diskrimineringsgrunderna. Att nån missgynnas handlar om att nån har kommit i ett sämre läge eller inte fått ta del av en förbättring, en service eller förmån. Det kan va en faktiskt förlust eller ett obehag. Men poängen är att det blir en negativ effekt i relation till andra. Oavsett om det varit med avsikt eller inte.

Och när det gäller personer med funktionsnedsättning så är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform. Men först en definition (från Socialstyrelsen) av just funktionsnedsättning: 

”Med funktionsnedsättning menas nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.

Det finns olika former av diskriminering (exempelvis direkt och indirekt). Men det gemensamma är att att en person missgynnas på grund av nån av diskrimineringsgrunderna (kön, ålder, trosuppfattning osv osv). Och som sagt, när det handlar om personer med funktionsnedsättning är bristande tillgänglighet en form av diskriminering. 

Bristande tillgänglighet handlar om att dom som är ansvariga för en verksamhet ska se till att göra olika (tillgänglighets)åtgärder så en person med funktionsnedsättning får samma möjligheter eller hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. Sen exakt hur omfattande dom här åtgärderna ska va beror på ett gäng omständigheter. Exempelvis ekonomiska och pratiska förutsättningar, omfattningen och hur länge personen har kontakt med verksamheten. Men poängen är att en ska göra saker så personen med funktionsnedsättning hamnar i en jämförbar situation som personer utan funktionsnedsättning. 

Så grejen är att personen som har en funktionsnedsättning ska kunna få ta del av verksamheten, inte att det måste ske på exakt samma sätt. Och kraven på åtgärderna blir högre ju mer betydelsefullt (objektivt och inte personligt) det är att personen får ta del av verksamheten. 

Och allt det här gäller då såklart också inom skolan (det finns vissa undantag inom varor, tjänster och bostäder). Högsta domstolen uttrycker att skolan har en central betydelse för barnets utveckling och liv:

”Inom grundskolans område blir det därmed mycket sällan aktuellt att komma fram till att åtgärder för tillgänglighet inte behöver vidtas därför att en jämförbar situation inte kan uppnås”

Högsta Domstolen

Diskrimineringslagen säger också att den som bryter mot diskrimineringslagen ska betala diskrimineringsersättning till den person som kräkts av överträdelser från lagen. Med andra ord, om skolan brutit mot diskrimineringslagen ska skolan (kommunen) betala ersättning till barn. 

Diskriminering och bristande tillgänglighet i det aktuella målet

Högsta domstolens domar ska ju va vägledande, eller prejudicerande som det också heter, och i den här domen beskriver domstolen förfaranden vid diskriminering.

En viktig aspekt som lyfts är att det inte är diagnosen som är det viktiga, utan det handlar om det finns en funktionsnedsättning. Högsta domstolen menar att det inte kan va själva tidpunkten då nån lyckats fastställa en diagnos som är poängen, utan om personen tillhör den skyddade gruppen eller inte. Tillgängligheten behöver ju personen ha både före och efter tiden för en eventuell diagnos. Så tidpunkten för diagnosen är inte viktig egentligen. Vidare uttrycker domstolen att det inte kan accepteras att en skola ska va passiv och invänta info om en persons funktionsnedsättning.

Vad behöver en skola göra då?

Högsta domstolen hänvisar till tredje kapitlet i skollagen där det står att om det på nåt sätt kommer fram att en elev riskerar att inte uppfylla betygskriterierna eller kriterier för bedömning av kunskaper som minst ska uppfyllas, så ska eleven skyndsamt få stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen. (Här kan du läsa skollagens tredje kapitel)

Om det visar sig att det fortfarande finns risker att barnet inte kommer uppfylla kriterierna även fast hen fått extra anpassningar eller att anpassningarna inte är tillräckliga, så ska det anmälas till rektorn. Om barnet visar andra svårigheter i skolan så ska rektorn se till att skyndsamt utreda barnets behov av särskilt stöd. Och om det visar sig att barnet är i behov av särskilt stöd, ska ett åtgärdsprogram tas fram som beskriver hur barnet ska få det stödet. 

Med andra ord, skolan ska va aktiva i att försöka hitta lösningar som funkar för barnet. 

Extra anpassningar eller särskilt stöd till eleven?

Det finns olika nivåer på stödet och när det ska fixas. Om skolan märker att det finns risk att barnet inte kommer nå upp till kraven så ska skolan snabbt sätta in extra anpassningar. 

Extra anpassningar är mindre former av stöd som kan va att hjälpa en elev att planera och strukturera pluggandet, kanske få extra tydliga instruktioner eller stöd för att påbörja. Men det kan också va ett få hjälp att fatta texter eller olika färdighetsträningar. Eller enstaka specialpedagogiska insatser, digital teknik eller anpassade programvaror under en kortare period. 

Om det trots dom extra anpassningarna inte funkar, eller om det finns andra svårtogheter för barnet så ska rektorn utreda barnets behov av särskilt stöd. Särskilt stöd handlar om mer omfattande stöd som exempelvis att va i en särskild undervisningsgrupp, enskild undervisning, anpassad studiegång eller en elevassistent. Det ska ses som mer ingripande och som inte en lärare kan göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. För att specialpedagogiska insatser ska ses som särskild stöd behöver det va regelbundet över tid eller mer omfattande. 

Återigen, skollagen inte kräver att ett barn har en diagnos för att få extra anpassningar eller särskild stöd. 

Det är diskriminering att inte få sitt stöd

”Kommunen har, i egenskap av huvudman för skolan, utsatt barnet för diskriminering genom bristande tillgänglighet under perioden maj 2017 till och med den 3 april 2018”’

Högsta Domstolen menar att barnet har missgynnats eftersom skolan inte gjort dom åtgärder som dom ska enligt skolagen. Och därför har barnet inte kommit i en jämförbar situation i förhållande till barnen som inte har en funktionsnedsättning. Och det är också fel av skolan att det tagit så lång tid att utreda och komma fram till åtgärder för att hjälpa barnet. Därför ska barnet få skadestånd. 

Domstolens resonemang i det här fallet

• Barnet har ingått i gruppen personer med funktionsnedsättning och omfattats av diskrimineringslagens skydd under hela den aktuella tidsperioden. 
• Det spelar ingen roll om kommunen visste om barnet hade en funktionsnedsättning, diagnos eller inte. Eftersom skolan visste att barnet hade svårigheter är skolan skyldig att undersöka och hjälpa barnet. Skolan kan alltså inte skylla på att dom inte gjort tillräckligt bara för att de inte visste om  det fanns en diagnos eller funktionsnedsättning.
• Högsta domstolen håller med om den kritik som skolinspektionen förde fram, det är tydligt att skolan inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt skollagen. Det vill säga att skolan inte agerat tillräckligt snabbt med att starta en utredning, göra en analys av stödet som barnet behöver och tagit fram åtgärdsprogrammet med insatser i skägg tid. Skolan hade ju redan kommit fram till att barnets behövde stöd, men agerade ändå inte som dom borde gjort.  
• Förseningen av utredningen i sig (kring särskilt stöd), är inte diskriminering. Men skolan har misslyckats att ge barnets särskilt stöd, under ett halvår, som lett till att barnet inte kunnat va och funka i skolan. Och det har gjort att barnet missat mycket av sin utbildning. 
• Det har förekommit ett missgynnande när barnet inte fick det stöd som skollagen ger rätt till och det har lett till att barnet inte fått samma möjligheter som en person utan funktionsnedsättning. Barnet har diskriminerats. 
• Barnet har på grund av denna diskriminering rätt till ersättning. Skolan har inte avsiktligt försökt att diskriminera barnet, och det ska vägas in i bedömningen om beloppet för ersättningen. 
• För det här halvåret som barnet har diskriminerats ska kommunen (skolan) betala 20 000 kr plus ränta till barnet 

Med den här domen har Högsta domstolen gett ett viktigt klargörande för hur skolor ska arbeta för att förebygga diskriminering och möjliggöra för alla barn att få sin rätt till utbildning tillgodosedd, oavsett behov.

Barns egna tankar om anpassningar och stöd i skolan

Min stora dags barn- och ungdomsråd har själva mycket erfarenheter av när det funkar med anpassningar och särskilt stöd i skolan, men också när det inte funkar. Här kan du läsa en artikel om deras tankar och medskick till dig som vuxen.

Under pandemin intervjuade vi Min stora dags barn- och ungdomsråd i podden Barnrättssnack. Här kan du lyssna på det avsnittet.

Barnets bästa ska va avgörande vid en adoption och barnets egen röst ska va viktig. 

Under slutet av 2020 tog Högsta domstolen upp ett mål om adoption och barnets bästa, när det är lämpligt och för barnets bästa att adoptera ett barn. Högsta domstolens uppgift är att genom domar skapa vägledning för hur bland annat barnkonventionen ska tillämpas juridiskt. Målet är prejudicerande, och här är en kortare summering av målet, utifrån ett barnkonventionsperspektiv och inte det juridiska perspektivet. 

Bakgrund till högsta domstolens beslut

I korthet handlar målet om en bonusförälder som vill adoptera barnet hen lever med och en av barnets biologiska föräldrar säger nej till adoptionen. 

Barnets biologiska föräldrar separerade när barnet va 1 år och därefter har kontakten mycket sporadisk. Föräldern som barnet inte bor med motsätter sig adoptionen och vill att barnet bor där varannan vecka där det finns ett eget rum till barnet fixat. Bonusföräldern har levt tillsammans med med barnet sedan hen va 3 år (och den andra biologiska föräldern). 

Tingsrätten menade att det inte finns tillräckligt starka skäl för en adoption och att det inte skulle va för barnets bästa. Hovrätten tyckte detsamma och fastställde tingsrättens beslut. Men Högsta domstolen resonerar på annat sätt. 

”Att bli adopterad är en livsavgörande händelse för ett barn. Barnet har rätt till delaktighet under hela adoptionsförfarandet”

Högsta Domstolen

Högsta domstolen om barnets rättigheter och adoptionen

Högsta domstolen hänvisar mer till föräldrabalken än till barnkonventionen i sig. Men å andra sidan så står det rätt tydligt i föräldrabalkens kapitel 4 om barnets bästa och barnets rätt att göra sin röst hörd vid adoption också. Exempelvis står det i föräldrabalken att: 

• barnets bästa ska ges största vikt
• ett barn får bara adopteras om en tar hänsyn till alla omständigheter och det då är lämpligt. 
• barnet ska få info och ges möjlighet att uttrycka sina åsikter kring adoptionen  
• om barnet har fyllt 12 år så får adoptionen bara gå igenom om barnet samtyckt till det 

Läs mer om adoption i föräldrabalken här.

Högsta Domstolen skriver bland annat: 

”Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Barnets bästa ska då ges störst vikt. Det innebär att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskningar, får gå före barnets bästa. Barnets bästa är alltså det viktigaste – men inte det enda – intresset att väga in i lämplighetsbedömningen” 

I jämförelse med barnkonventionen så synkar det ju rätt bra. Artikel 21 i barnkonventionen som reglerar adoption fokuserar mycket på internationella adoption och vad vi behöver tänka på och göra. Men grundgrejen med artikel 21 handlar ändå om att ”säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa”. Vill du läsa hela artikel 21 hittar du den här.

Intressanta delar med högsta domstolens resonemang om barnets rättigheter

Domen lyfter barnets bästa genomgående och likaså barnets rätt att göra sin röst hörd. Högsta domstolen skriver om att det inte finns nån nedre åldersgräns för när barn ska ges möjlighet att komma till tals. Och samtidigt ska det respekteras om barnet inte vill vara delaktigt. 

”Barn som har uppnått en sådan mognad att de förstår innebörden av en adoption ska
ges ett stort inflytande över frågan huruvida han eller hon ska adopteras”

Högsta Domstolen

I det aktuella fallet beskriver domstolen att barnet berättat att hen inte vill träffa den andra biologiska föräldern och vill att bonusföräldern ska adoptera hen. Barnet har uttryckt att hen blev glad att bonusföräldern vill adoptera hen och barnet har skrivit under adoptionsansökan. Barnet säger också att hen kanske vill träffa den andra biologiska föräldern när hen blivit äldre. 

Det är med andra ord tydligt vad barnet själv upplever och tycker. 

Domstolen listar därefter argumenten för varför dom anser att adoptionen ska bifallas:

• Formella förutsättningarna för adoption uppfylls
• Finns ingen  anledning att ifrågasätta bonusförälderns lämplighet som förälder
• Barnet har bott med bonusföräldern större delen av hens liv
• Barnet vill inte träffa den biologiska föräldern och vill att bonusföräldern ska adoptera hen. 
• Barnet måste få ha stort inflytande över adoptionsfrågan 

Högsta Domstolen kommer med andra ord fram till att det är för barnets bästa att bonusföräldern får adoptera barnet, där barnets egen vilja och åsikt väger tungt.

Veta mer om adoption och barnrättsperspektiv?

I ett tidigt avsnitt av Barnrättssnack pratade vi om artikel 21, det hittar du här

Det pågår en statlig utredning som tittar på Sveriges internationella adoptioner. Det har i många många år larmats om brister, korruption och handel med barn vid internationella adoptioner till Sverige. Den statliga utredningen ser ska ”kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tidigare och fram till i dag” Och utredningen är inne på sina sista månader, det ska redovisas i december 2024. Du kan läsa mer om uppdraget här.

Och såklart, vill du prata mer om barnkonventionen i ditt uppdrag eller verksamhet, hör av dig! Exempelvis här.