När vi pratar om att implementering barnkonventionen eller att integrera ett barnrättsperspektiv kan det ibland låta som att det finns en manual eller lista att följa, som löser allt på nåt magiskt sätt. Men, så är det ju inte. Det finns exempelvis förutsättningar att fundera på, innan du ens börjat ta tag i den där handlingsplanen.
Jag brukar alltid säga att en inte kan börja i fel ände – och det finns det inga facit.
Men om du skulle börja på det som kan kännas som "fel ände", kommer du att märka det förr eller senare. Och det är okej – för du kommer att lära dig av det, och det kommer ändå att leda till något bra. Jobbet är liksom inte gjort förgäves. Det kan det aldrig va när vi jobbar för att främja barns rättigheter.
Arbetet med att integrera ett barnrättsperspektiv i en organisation eller verksamhet är inte en rak sträcka från A till B. Det är mer som en berg-och dalbana, ibland en labyrint och det kan samtidigt kännas som både en bergsbestigning och nedförsbacke.
Det finns inga universella svar. Allt handlar om vilken organisation ni är, var ni befinner er och vilka förutsättningar ni har för att göra jobbet, både just nu och på längre sikt. Och vi måste hela tiden se att och hur det vi gör, ska göra skillnad för barn och barnets möjligheter att använda sig av sina rättigheter. Förvånansvärt många gånger göms (och ibland glöms) faktiskt det längs vägen.
I den här texten tänkte jag bryta ner några förutsättningar. Detta kan ses som en startpunkt, men måste såklart inte va det. Min erfarenhet säger att det gör jobbet lite mer överblickbart och lättare att veta i vilken riktning vi ska gå.
Bra att påminna, jag pratar om ett övergripande organisationsperspektiv. Så är du en enhet, avdelning eller så, så kanske du behöver formulera om och bryta ner det. Men principerna är ju domsamma tänker jag.
Med andra ord, jag kommer lista vilka förutsättningar som är bra att ha koll på för att implementera barnkonventionen i en organisation. Och det genom dom här rubrikerna:
Finns det förutsättningar för att arbeta med barnrättsperspektivet i din organisation?
Om det finns tid, pengar, kunskap, vilja, förståelse, beslut och mandat, kommer arbetet givetvis att gå både snabbare, lättare och smidigare. Så det är ju en start, att liksom kolla lite var ni står och vilka förutsättningarna är. Dom förutsättningarna säger i princip alltid vilka steg som behöver prioriteras och organisationens avsikter, ambitionsnivå och uthållighet.
Och. En annan viktig sak. Förändring sker inte alltid genom stora projekt med hur mycket pengar som helst där en gör allt på en gång. Den sker faktiskt i det dagliga arbetet, med små små kontinuerliga steg framåt. Det kanske inte syns på pappret alla gånger, men på lång sikt ger det resultat.
Hur mycket tid kan vi avsätta för barnrättsarbetet?
Är det en person som har fått ett uppdrag, som har utrymme i sin tjänst? Är det en arbetsgrupp som ska sondera läget i organisationen? Har din chef hintat om att det kan va bra? Eller känner du själv att jag pallar inte vänta längre?
Försök att tänka i termer av procent av tjänst eller tjänster. Hur mycket tid finns det egentligen?
Det är lätt att tänka att ju mer tid, desto bättre – och visst underlättar det om du har plenty tid. Men jag skulle säga att uthålligheten är viktigare än att maxa en intensiv period och sen inget mer.
Har du kollat med chefen om barnrättsarbetet också står i din arbetsbeskrivning? Bra att börja där. Har du redan 100% barnrätt i din tjänst - grattis, kör på!
Vilka funktioner och personer kan bidra till barnrättsarbetet?
Börja med att lista de personer som du ser kan bidra till barnrättsarbetet, både i stort och smått!
Förutom att det brukar va viktigt att det finns en samordnare, strateg eller ledare som driver arbetet, behövs även andra som kan stödja det. Det vill säga personer som kan lägga en timme eller tre lite här och var.
Det här gänget som ni samlar (många eller få) sitter ju på en stor kunskap om vilka som kommer påverkas stort eller litet av barnrättsarbetet. Typ hur mycket jobb det kommer kräva av dom olika delarna av organisationen. Supportpersonerna (eller nyckelpersoner om du hellre vill kalla dom det) är dom du behöver få med dig. Dom behöver fatta grejen.
Dom kan sen funka som förankrare, bryggor, allierade och hejaklack. Dom kan funka för att agera både styrning, stödning och störning.
Nästa steg blir sen då att preppa för att se om du kan samla dom supportarna i ett möte eller workshop, där ni gemensamt lägger en plan. Men det kommer sen.
Hur ser det ut hos er idag? Kan du redan nu identifiera några nyckelpersoner att involvera?
Vem fattar besluten kring barnrättsarbetet?
Vem eller vilka har bestämt att det ska eller inte ska bli nåt barnrättsarbete, eller just den inriktningen på arbetet? Det är bra att ha koll på vilka dom är och vilken möjlighet till dialog som finns.
I många organisationer finns både formella och informella beslutsfattare. Det kanske på pappret är en person som har beslutsrätten eller delegationen. Och samtidigt finns det ofta någon annan som har en övergripande koll på vad som är på gång och vilka frågor som prioriteras. Den personen kommer kanske inte aktivt stoppa ett barnrättsbeslut, men andra grejer kan påverka. Och det är dom grejerna vi behöver få koll på. Därför behöver vi veta beslutsvägarna, och personerna runt dom.
Så vilka är dom här personerna? Och fundera på vad dom behöver för att se hur barnrätten kommer in, kan kroka arm, underlätta eller bidra till alla dom andra viktiga gr3ejerna som personen har koll på.
Vad säger besluten om barnkonventionen?
Finns det ett politiskt beslut, chefsbeslut, ett styrdokument, en riktlinje som säger nånting om barnkonventionen? Finns det grejer om barnkonventionen och implementering nedskrivet nånstans, vad uttrycker dom? Vad finns det för uppdrag att jobba med och vem ska göra vad?Står det nåt om vem som följer upp det hela, vem saker ska rapporteras till?
Om det redan finns beslut så finns ju ett par vägar att gå.
- Är det ett beslut som inte stärker barnets rättigheter, ja men då kanske ni ska påbörja ett arbete med att få till ett nytt beslut.
- Är det ett beslut som är helt ok, men som kan bli bättre. Preppa så tidigt som möjligt för revideringen, förr eller senare kommer det väl förhoppningsvis ett nytt beslut (exempelvis om det är en strategi, policy eller handlingsplan). Då är det bra att va redo. Kanske behövs en utvärdering, uppföljning, initiera då en sån?
- Är det ett beslut som är svinbra - grattis och kör på!
Finns det förståelse för varför barnrättsarbetet behövs? Är organisationen redo för förändring?
Förståelse och att va redo. Det är svårt att mäta, men har ni nån feeling för om det är fina ord på papper eller om det faktiskt finns en insikt om varför organisationen behöver stärka barnrättsperspektivet? Ses barnrättsfrågorna som viktigt, men kanske inte riktigt prioriterat? Får ni svaret det här gör vi redan? Eller uppfattas det som svårt, krångligt eller onödigt?
För att en implementering eller integrering ska funka behövs både en struktur och kultur som stödjer förändringsarbetet. Finns det beredskap och vilja till att förändras? Om alla är nöjda med hur arbetet funkar idag spelar det ingen roll hur viktigt det är att lyssna på barn, eller att det är en lagstadgad rättighet – en tycker ju ändå att arbetet funkar tillräckligt bra utan barnets röst. Då blir det svårt att kunna förändra arbetssätt och rutiner, även om det exempelvis finns en politiskt antagen strategi. Så frågan är: finns det en genuin förståelse för varför förändring behövs, och en vilja att genomföra den?
Hur kan ni få en feeling för nivån på förändringsbenägenheten? Vad behöver ni göra för att undersöka det?
Har vi budget för barnrättsarbetet?
Tid är också en kostnad, och ofta krävs en särskilt avsatt budget för att arbetet ska kunna bli långsiktigt och hållbart. Finns det pengar avsatta för arbetet med barnkonventionen?
Nu menar jag alltså inte generellt en budget för allt som rör barn. Utan det faktiska arbetet med att integrera ett barnrättsperspektiv, att implementera barnkonventionen. Även om ni internt utbildar personalen utan externt stöd, så innebär det utgifter. Som för förtroendevaldas ersättning, vikariekostnader om ordinarie personal ska gå från osv. Det kostar att köpa in eller trycka upp material till barn om vilka rättigheter dom har. Det kostar att samla nyckelaktörer i en workshop för att hitta ambitionsnivå, strategier och mål för arbetet.
Det här är en bra grej för supportpersonerna att snacka om i en workshop. Vilka resurser är rimliga för att kunna fortsätta arbetet på lång sikt, hur rimmar budgeten med det vi faktiskt ska - eller beslutat att- göra? Och, täcker budgeten för barnrättsarbetet verkligen dom resurser som krävs för att efterleva barnkonventionens intentioner och krav?
Nästa steg? Hur går vi vidare när vi identifierat förutsättningarna?
När vi har lite svar på dom här delarna, så har vi ju en bild av var vi befinner oss. Då är det lättare att kunna peka åt vilket håll vi ska. Det handlar inte om att direkt veta exakt vilken väg ni ska ta, hur lång tid det kommer att ta eller vilket "fordon" som är bäst att använda. Det viktiga är att börja se åt vilket håll ni ska röra er.
Ah. Du fattar.
Genom att titta på förutsättningarna klarnar vilka nästa stegen kan va. Det är just därför det inte finns ett färdigt facit eller en universell lösning. Varje organisation är unik, har kommit olika långt och arbetar utifrån olika sammanhang. Och framför allt berörs olika barn med olika behov. Därför är exakta manualer och facit en dålig väg att gå. Det handlar så himla mycket om att testa sig fram, testa igen och testa lite till.
Men det viktigaste är att vi faktiskt gör. Och att vi gör med kunskap om barn och unga och tillsammans med barn och unga.
10 steg i arbetet med barnkonventionen
Så vad händer efter att förutsättningarna klarnat då? Jag skrev en text om det praktiska barnrättsarbettet, en lista på 10 grejer en kan göra. Den hittar du här, 10 steg i arbetet med barnkonventionen.
Även här är det alltså i ett övergripande perspektiv. Men, det kan ju brytas ner till varje enhet, avdelning osv. Men då behöver en kanske tänka just det, att en får bryta ner det lite.
- Kolla vad som görs
- Kolla hur barn och unga har det
- Kolla med barn och unga själva
- Få koll på rättigheterna och utbilda er tillsammans
- Få koll på andra och jobba tillsammans
- Sätt mål, resurser, ta fram en plan eller strategi
- Låt varje enhet, avdelning, förvaltning hitta sina områden att jobba vidare med
- Fundera på arbetssätt, metoder och verktyg
- Gör jobbet!
- Följ upp, utvärdera, granska det ni gör
Jag tycker också att ett bra dokument att liksom utgå från när en snackar om implementering är FN:s kommitté för barnets rättigheters vägledning. Kommitten har ju skrivit ett gäng allmänna kommentarer där dom beskriver hur vi kan tolka och tillämpa konventionen. Och allmänna kommentaren nummer 5, handlar just om implementering. Här hittar du den: Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter.
Behöver ni stöd i ert barnrättsarbete?
Du vet att ni kan få hjälp i arbetet med barnkonventionen va?
Finns det nåt som känns svårt, utmanande eller vill du kanske ha ett bollplank? Då tycker jag att vi ska prata vidare – kanske kan jag hjälpa er att hitta rätt riktning och påminna om att alltid fokusera på vad som kan göra störst skillnad för barn.
Vadå stöd tänker du kanske? En del ringer mig för att få superkonkret hjälp, alltså nån att göra jobbet tillsammans med. Andra för att få råd i strategiska vägval och ytterligare några för att förstå hur en kan övertyga chefen att det här är viktigt. Jag har med andra ord hjälpt en hel del organisationer i både det operativa och strategiska barnrättsarbetet, och har samlat några exempel på hur vi jobbat tillsammans här, Barnrätt i praktiken.
Vi pratade också om att kickstarta barnrättsarbette i ett avsnitt av Barnrättssnack. Många av de här tankarna finns med där, tillsammans med några extra – som The Floor is Lava.
Vi har också gjort ett inte-avsnitt. Det vill säga om olika misstag en kan göra i arbetet. Vi kallar det Dikesköraravsnittet.
Har du tankar, frågor eller funderingar? Vill du jobba ihop? Hör gärna av dig, det är bara skoj!
Här kan du skicka ett mail till mig.
